Jag funderar lite på det här med förhållanden och hur jag liksom gett upp. Låter ju väldigt deprimerande, men för min del så är det länge sen det kändes deprimerande. Jag hade några år kanske 5-6 år då jag liksom ville hoppas och tro att jag skulle träffa någon efter det tog slut med mitt ex. Med tiden så blev det för jobbigt att leta och finna att jag inte kunde kontrollera vad som skedde.
Det här var svårt. Jag har en tendens att glida in i vissa meningar och fraseringar när jag ska skriva om det här. Det som är kontentan är att jag slutade lita på något jag kunde eller hade känt för någon. Jag krånglar till det lite kanske. Självsabotage kanske. Vet faktiskt inte.
I grunden en usel koll på mig själv och även på hur andra ser på mig. Jag vet att man inte ska bry sig, men jag gör det ändå. Många av de val jag gör är baserade på hur folk uppfattar, eller snarare kan uppfatta mig. Särskilt när det kommer till potentiella kärleksobjekt.
Illa som fan. Ska jag behöva leva ensam mot min vilja för att jag tänker som jag gör? Jag är en väldigt romantisk själ. Älskar romantiska komedier och har helt svalt tanken om evig och fantastisk kärlek. Självklart är jag inte så naiv, men drömmen om den finns ändå i mig. Tror någonstans att det är här som problemet också ligger. Ouppfyllbara ideal och en tanke om att kärlek är något som den kanske inte alls är.
Sen att jag vill att det ska vara sådan kärlek med första bästa, vilket nog knappast sker. Ja, ni ser ju vad jag har att tampas med. Inte undra på att jag lagt ner. Lyssna till sitt hjärta.. inte så mycket.
Jag citerar och anger därmed även kanske svaret på dina bekymmer.
’”Många av de val jag gör är baserade på hur folk uppfattar, eller snarare kan uppfatta mig. Särskilt när det kommer till potentiella kärleksobjekt.”
Där hamnar du enligt mig i den av Galenskaparna & After Shaves så klokt benämnda, vinkelvolten. Jag vet av egen erfarenhet att om man gör val, exakt som som du nämner, beroende på hur man tror att man uppfattar så blir det oftast inte bra. Givetvis ska man tänka på hur man bemöter andra människor. Med respekt, omtanke och kärlek. Men om man bemöter folk utifrån hur man tror att någon uppfattar en, istället för att bemöta dem som man faktiskt är, ja då är blir det ofta invecklat och som en boll av trassel som aldrig går att reda ut. Det här är ju alltid lätt att skriva om och lösa i teorin. Men när man sitter där öga mot öga med någon som man är intresserad av då är det inte så lätt att bara slappna av och vara den man är.
Du är en riktigt bra kille och du behöver absolut inte gå runt och oroa dig för att inte bli omtyckt, eller för den delen vara orolig att leva ensam resten av ditt liv helt utan kärlek. Men sådana tankar bygger en mur där potentiell kärlek som kommer mot dig har svårt att tränga igenom. Kärlek kommer oftast i överflöd när man på riktigt börjar älska sig själv.Det är alltid steg nummer ett. Ibland missar vi alla att fånga de stunder av kärlek vi har möjlighet till därför att vi är så fokuserade på att den ska komma utifrån. Kärleken till sig själv attraherar kärleken från andra. Även att ge kärlek till andra helt utan tanke på att få tillbaka genererar oerhört mycket.
Nu vet jag att det inte är riktigt det här du menar. Men jag är säker på att något av det jag skrivit drar upp lite moln av tankar som kanske kommer till nytta. 🙂
1. Börja älska dig själv mer. Det är du verkligen värd.
2. Ändra dina tankar från att det är kört till att det aldrig är kört.
3. Ta åt dig av alla sorters kärlek som kommer åt ditt håll.
4. Dela med dig av alla sorters kärlek åt alla möjliga håll.
Nummer 1 är viktigast förstås.
Den här låten har ett budskap till dig just nu som jag tror du känner igen. Jag rekommenderar dig att lyssna på texten och ta åt dig av budskapet. 🙂
http://open.spotify.com/track/7JiWsirt8zXaxQe0DYDGew
Hoppas att det ger något. 🙂
Stärkande kramar från Östbergahöjden!
Erik! Du är en klippa. Så jävla fint skrivet av dig. Just den där låten är en av mina favoriter. Just på grund av den texten. Du har ju rätt med som sätter fokus på det som är viktigast av allt. Kärleken. Det är även det svåraste jag vet. Att våga känna och vara den där som ger och får kärlek. Jag gör så gott jag kan och det är väl det enda jag kan göra. Men mer fokus på kärlek i livet. Tack och kram!
You got comment. 🙂
Du och jag, ska ta stan med storm. Såklart det finns någon för dig.