photo credit: snaps via photopin cc
Har efter mitt utbrott tidigare fått en del kritik för hur jag uttalat mig och vill bemöta det och gå in lite mer på djupet om hur jag tänker.
Vill börja med att säga att jag står för det jag tycker. Väldigt ovanligt av mig att vara så icke-pk, men jag har mina punkter där jag liksom inte riktigt är så snäll och förstående. Rökning är en av dem. Jag förstår att det kan uppfattas som att jag är en person som vill visa mig bättre än andra. Det hade jag säkert tyckt om mig själv om jag nu inte visste hur jag själv tänker.
Det jag brukar länka och sprida på facebook och andra sociala medier handlar om orättvisa förhållanden i vårt samhälle. I mina ögon så är inte rökare en eftersatt och diskriminerad grupp, men jag har egentligen ingen aning, jag röker ju inte själv. Kvinnor och icke-vita blir diskriminerade och förtryckta, det är därför som jag tycker det är viktigt att sprida de olika texter och länkar som jag finner runtom på nätet.
Hycklare är jag säkerligen, jag har väldigt svårt att få ihop logik i allmänhet när jag ska argumentera, speciellt när jag ska ta och uttrycka mig över något som jag blir störd eller irriterad av.
Som jag ser det så är det inte en mänsklig rättighet att röka. Det är ett val, jag har ingen rätt att bestämma över vad andra gör med sina kroppar, men jag anser däremot att om en person gör något som är skadligt för andra så blir det ett problem. Därför tycker jag att rökare kan respektera de som inte röker och göra sitt bästa för att inte utsätta andra som inte röker för röken. Jag fattar också att de flesta rökare gör det, jag stör mig på de som inte över huvud taget verkar tänka sig för när de röker mitt bland folk. Fimpar ska vi inte ens tala om.
Det är därför jag tycker att jag som valt att inte röka ska slippa bli utsatt för rök i så stor mån som möjligt, speciellt i offentliga miljöer. Självklart förstår jag att jag kommer bli utsatt för rök när jag rör mig i samhället, men ibland blir det för mycket, som när någon tänder en cigg sekunden efter att dörren på pendeln öppnats, eller när jag som jag nämnde tidigare får gå igenom ca 8 olika personers rök på en sträcka av 100 meter.
När det kommer till var gränsen går för vad som är acceptabelt i samhället, hundar, skrikande barn med mera så är det ju väldigt svårt att begränsa så att alla får som de vill. Där kan jag tänka mig att jag och en del som röker har så pass olika syn på saken att det nog får vara så, ingen idé att försöka övertyga eller ändra på varandras åsikter där. Det är en tolkningsfråga som så mycket annat. Men eftersom jag utgick från mitt perspektiv som jättekänslig ickerökare så blev det så jag valde att uttrycka mig. Jag hade även, inte för att ursäkta mitt ordval eller så, just blivit varse en miss jag gjort på jobbet så jag var ganska upprörd i allmänhet när jag skrev det inlägget.
Åter igen, mitt ordval var lite hårt överdrivet och jag ber om ursäkt om någon tog illa upp, men jag måste vara ärlig och säga att det är så jag tänker typ 10 ggr om dagen när jag går igenom moln av rök. Självklart gör jag allt för att undvika det, håller andan, går omvägar, men det går inte alltid.
Vill avsluta med att det här handlar enbart om min upplevelse, jag tycker inte vi ska lagstifta och förbjuda saker, det fungerar ändå inte. Bättre att respektera varandra. Självklart att de som röker också ska ha rätt till det, men inte på min bekostnad. Svår fråga det här med vem som har mest rätt att finnas och leva som man vill. Tror det är därför det blir så infekterat så fort denna fråga kommer upp.
Live and let live. Jag kommer ju ändå få fortsätta gå igenom rökmoln. Stackars lilla mig.. 😛