Dags att gå vidare

För ungefär en vecka sen, förra torsdagen så gick jag in till min chef och sa som det var, jag ville säga upp mig. Anledning till detta är att jag inte vill arbeta med det jag gör. Jag har under en längre tid känt frustration och mer eller mindre varit i en situation som inte varit hållbar för mig som person. Det har varit en lång process och jag har verkligen vridit in och ut på mig själv för att undvika att hamna här, men det är dags att gå vidare.

När jag tog jobbet som WordPressutvecklare på företaget så var jag inte helt hundra insatt i vad som väntade. Första tiden var ungefär som jag hade trott, en del utmaningar att sätta sig in i PHP och förstå hur allt hängde ihop. Men på något sätt lyckades jag lösa de problem som kom min väg, med envishet och Google som min bästa vän.

När det blev dags att ge sig in på saker som Linux och att konfigurera webbservrar och massa avancerat jox så blev det lite mer klurigt för min del. Jag fick kämpa som ett djur och jag famlade i blindo med följd att frustrationen bara växte och växte.

Det här var i december-februari och med en flytt av en sajt som ledde till diverse efterföljande problem så satt jag fast i vad som kändes som i en rävsax. Efter att jag till slut efter en lång tid av felsökning och sökning efter lösningar lyckades lösa dessa problem så kände jag mest att så fort något nytt dök upp så var jag rädd att det skulle bli så igen. Så situationen blev ohållbar, så framåt våren så satt jag mest och önskade mig bort.

Precis innan semestern så tog jag upp detta med min chef och vi bestämde att jag skulle fundera hur jag ville göra över semestern. Vilket jag gjorde fast jag egentligen redan visste vad jag ville. Jag var mest orolig över framtiden och att ta steget från anställd till arbetssökande. Men nu är det som sagt gjort, jag har sparat pengar så jag kan betala mina fasta utgifter under den period då jag inte har rätt till a-kassa. Det känns som att jag har en plan och att jag kommer klara mig.

Råd som jag fick under semestern var att jag skulle hitta ett nytt jobb innan jag sa upp mig, men jag tänker att eftersom jag inte sökte jobb under den perioden då jag började ifrågasätta att jag skulle jobba kvar, så blir det inte av förrän jag måste på riktigt.

Självklart fanns det annat som påverkade mitt beslut, att slippa pendla 2 timmar varje dag, att inte sitta framför en dator varje dag hela dagen och att hitta ett arbete som är inom det jag studerat. Jag kom helt enkelt fram till att jag inte ska jobba med den tekniska sidan. Min hjärna är inte gjord för den logiken.. jag ska arbeta med människor i sociala sammanhang. Det kan jag.

Jag har lärt mig massor under min tid här, saker som jag absolut har användning av i mina projekt.

Det bästa är en grej som jag fick reda på igår, det är att Madicken som jag skrev uppsats med på högskolan också är i ungefär samma läge som mig när augusti är slut. Så vi kan hjälpa varandra att söka jobb och peppa varandra. Vi ju även lite projekt ihop som vi kan passa på att jobba med emellan jobbsökandet. Så nu sitter jag och väntar tills augusti är slut och den nya fasen börjar.

photo credit: Pensiero via photopin cc

Dela

Facebook

Pinterest

Twitter

Linkedin