Jag vill konfrontera rädslan. Jag vill bekämpa den och krossa den. Så jag och alla andra kan bli fria. Så mycket går förlorat på grund av den.och det är för jävligt rent ut sagt. Så mycket som går förlorat på grund av rädsla. Sätter upp hinder och stävjar utveckling. Utveckling är för mig något som är livsviktigt, ändå har jag låtit rädslan att ta överhand och styra mig i så många år.
Vad är jag rädd för då? Är det att bli avslöjad, ensam eller kanske att få ett nej? Att inte vara omtyckt eller hamna i konflikt? Ja, det är väl lite av allt egentligen. Men det jag behöver intala mig själv och fatta är att som jag lever idag så leder ju inte det direkt till någon lycklig tillvaro. Det är bättre att försöka och misslyckas och komma igen, än att bara ge upp och inte försöka. Det är just det jag måste intala mig själv. Det är inte hela världen att göra bort sig, eller vara förvirrad eller vad det nu är för något som hindrat mig i alla dessa år.
Vad är det värsta som kan hända? Jag lär mig vad jag ska satsa på? Jag får reda på vad som betyder något? För att få till en förändring måste jag tänka helt tvärtom mot hur jag tänkt senaste 15 åren. Dags att bryta beteenden och mönster och framförallt vanor. Var patetisk, våga gör bort dig. Någon gång på vägen så kommer det någon som uppskattar det på det rätta sättet. Våga tro på det.
Fuck fear itself!
photo credit: Revelation 2 via photopin (license)
