En overklig dröm

De senaste två veckorna har varit lite av en overklig dröm för min del. Inget har varit som det brukar eller ska vara. Jag har knappt varit på jobbet, utan jag har varvat sjukdom med vakande över pappa. Nu på måndag ska allt alltså återgå till något slags normalläge. Det känns väldigt konstigt, samtidigt som jag inser att livet kommer fortsätta trots det som skett. Att få in lite vanliga rutiner tror jag är bra. Samtidigt känns det som sagt väldigt konstigt. Livet är ju tyvärr såhär, det visste jag redan om men det är en sak att veta i förväg hur det kan bli eller vara och en helt annan att vara där och gå igenom det.

Idag har vi i alla fall tagit det väldigt lugnt, gjort praktiska saker som tvätta, diska och handlat. Skönt att få det gjort. Jag har fått en hel del gjort här vid datorn också, skrivit flera inlägg på Bra Nyheter-sidan och så. Sen har det blivit lite för mycket SimCity BuildIt och lite tv-serier och lördagsunderhållning i form av Bytt är bytt och Klassfesten. Jag ”unnade” mig en pizza och lite choklad med.

Imorgon är det ganska tomt i planeringen men kanske att vi vågar oss ut i skogen och leta lite svamp. Skönt att inte ha en massa planer, hade nog inte riktigt orkat med det nu.

Det finns inga ord

 

Älskade pappa!

Igår kom då den dag som vi tyvärr vetat skulle komma. Vi har inte vetat när du skulle lämna oss älskade pappa, men igår var den dag då det blev av. Efter flera års kamp mot den jävla helvetes förbannade cancern fick du till slut somna in och slippa lida. Det går inte att förstå och det kommer ta tid att förstå, om det nånsin kommer gå. Alla som varit med om liknande vet hur det är. Jag är så otroligt tacksam och glad över att du ville vara min pappa. Det finns inga ord för all den kärlek som funnits där och alla härliga minnen. Tack från djupet av mitt hjärta. Du är och kommer alltid förbli en stor del av den jag är. Du var den bästa pappa, morfar, make och människa som alla vi  som fått ha dig i våra liv nånsin kunde önska oss. Jag saknar dig redan!

Oroa dig inte för oss, vi kommer ta hand om varandra! Vila du i frid och sitt där på bryggan och fiska. Vi ses!

 

 

När jag fastnat och inte kom vidare

Åter igen så använder jag mig av en text som jag påbörjade för flera år sedan när jag hade fastnat. Men jag vill liksom få ut de utkast som ligger här och skräpar. Skönt att kunna konstatera att saker och ting kan förändras. Jag vet att jag under många år hade gett upp, men skam den som ger sig. Betänk att det som står skrivet nedan skrevs sommaren 2013. Jag har inte längre fastnat.

I helgen som var kom ångesten tillbaka med bestämdhet. Nu idag har jag återvunnit min livstro trots att faktum kvarstår. Ensam och singel #foreveralone.

Som jag nog nämnt tidigare så känns det som att precis varenda en gifter sig, skaffar barn, flickvän eller ska flytta ut i nån jävla villa och det blev för mycket. Som vanligt kom tankarna om vad det är för fel på mig och varför ingen vill ha mig. Ologiskt och inga nyheter där. Betade av de som de kom och suckade extra mycket. Vet liksom svaret redan på alla dessa dumma tankar. Och att jag inte kommer någonstans är ju rätt uppenbart. Stuck stuck stuck.

Och åter igen faller jag i fällan. Att fastna är att säga att jag fastnat. Så länge jag intalar mig själv att jag är fast så är jag det. Måste bryta mig loss, göra något oväntat och helt olikt mig själv för att komma vidare, men vad? Bli en utbrytarkung som skapar sin egen värld. Skita i alla saker i huvudet som säger stopp, sluta och nej, det går inte. Men jag skulle behöva hjälp med det. För många spärrar satta och för lite svar på hur de ska överkommas.

På något sätt så löste knutarna upp sig och jag fick till det så att säga. Fick hjälp av en underbar person kan man väl säga och imorgon är det sex månader sen vi gifte oss.  Livet förändras, så mycket är säkert och ingen fantasi kan uppbåda eller förstå vad som kan ske i framtiden. När det kommer till vad som skett sen dess så har jag checkat av lite av det som jag var så avis på att andra gjorde.  Gift mig, flyttat ihop och snart flyttar vi förhoppningsvis till ett radhus och får barn.

Livet må ge en utmaningar och vara tufft men ibland blir det ganska bra.

Vad är tanken med denna blogg?

Jag startade denna blogg när jag var ca 25 år gammal 2005 och nu när jag snart fyller 38 år så kom tanken på vad är det jag egentligen vill med denna blogg? Från början har det varit min dagbok som jag fyllt med en ung mans tankar om livet som sker. Det är som ett levande dokument över mitt liv och funderingar från ung vuxen till snart medelsålders man. Sen har det blivit mer och mer sporadiskt till att till slut bli en ganska inaktiv kanal. Jag postade mina instagrambilder här som mest under några år. Nu när jag på allvar satt igång med att blogga igen efter år av mer eller mindre inaktivitet så kom nu tanken på att ha en mer riktad blogg, med ett eller flera huvudteman.

Det finns flera fördelar med detta, som att ha en målgrupp som man vänder sig till, att man vet att det finns ett intresse. Kanske inte är så kul för fler än kanske familj och vänner att följa mitt personliga liv. Så mitt mission nu är att bli mer specialiserad och hitta min målgrupp och min passion. Samtidigt vet jag att det kommer ta lite tid, så det blir en mix såhär i början. Till exempel så kommer det handla en del om nätverkande, beteendevetenskap, LCHF och recept, foton osv.


Men nu idag kommer jag snabbt sammanfatta vad som skett senast i mitt liv. Har ju gått några dagar sedan jag skrev senast.

Förra lördagen var vi och tränade på eftermiddagen, sen körde jag lite bil och vi testade även min förmåga på landsväg och det gick väl ok, men det kändes lite för skakigt, så Linda fick ta över halvvägs till vårt mål vilket var grillning hos några kompisar. Fick god mat och spelade Ticket to Ride. Hade inte riktigt koll på vilken strategi jag skulle ha, men nu tror jag att jag vet.

Söndagen spenderades i hemmet för vi hade ingen direkt ork att göra mer än så. Plöjde serien Atypicals åtta avsnitt, så söt serie. I måndags var det åter dags för jobb och sen när vi kom hem blev det den efterlängtade säsongsfinalen på Game of thrones. Jag var rätt nöjd med hur avsnittet utspelade sig, men samtidigt lite avdankad? Inget jättechockerande, även om en viss persons död var väldigt tillfredsställande.

Tisdagen bjöd på mer jobb och så blev det en tur upp till stan för lite inspirationsföreläsning med Aron Andersson i självaste Globen. Mycket bra och härlig underhållning i form av Danny, Molly och Boris Reneé. Tack Scania för gratisbiljetterna. Syrran och hennes äldsta dotter var med och så även Nell som Linda bott hos innan vi flyttade ihop. Mycket trevligt.

I onsdags var det dags för min första körlektion sen semestern och den gick bra tycker jag, mycket fokus på att lära mig att läsa av och riskbedöma, så nu ska jag och Linda börja nöta det med. Efter jobbet var det tvätta som gällde och sen slappa.

Igår skulle vi köra bil och hälsa på mina föräldrar men vi hade ingen ork alls,. så vi degade hemma bara. Orkade inte ens laga middag. Men nästa vecka ska vi få pli på oss och fixa med matlåda och allt.

Idag är det äntligen fredag och vi slutar tidigare och åker upp till Grönan och glor på Movitz spelning där. Linda ska snart hämta mig.

Trevlig helg på er där ute