Hej från sjukstuga nummer ett. Jag blev också sjuk visade det sig och Elsa har både kladdögon och rinnäsa. Men förhoppningsvis börjar det vända imorgon. Det är tufft när de små är sjuka. Man får lirka och locka och försöka distrahera så gott det går.
Tacka vet jag ipren och halstabletter för egen del, hur hade jag överlevt utan? Sen att Linda inte blivit sjuk hjälper ju det med. Ugh, nu måste jag få lite sömn så jag mår bättre imorgon. Vill ju inte vara sjuk på nyårsafton. Håll alla tummar och tår som ni kan att det ordnar upp sig.
Nu har gästerna åkt hem och vi har en liten förkyld Elsa som ligger och snarkar i sin säng. Stackaren vaknar typ hela tiden. Hoppas verkligen hon kan sova inatt. Undrar om inte jag också är på väg att bli sjuk. Får se imorgon hur det känns.
Vi har i alla fall ätit gott, umgåtts och haft det bra hela julhelgen. Lite för bra kanske. Nu blir det dock inga mer bullar. Muaha, alltså inte andra bullar. Men någon slags skärpning.
Blir en kortis idag, måste fan sova. Vet inte om jag kommer få någon sömn om det ska vara såhär. =(
Så var det julafton igen. Efter en mysig uppesittarkväll sitter jag vid datorn medans resten av gänget och fixar med klappar och annat i vardagsrummet. Borde gå och lägga mig eftersom jag behöver orka upp imorgon med Elsa. Ska bara..skriva klart det här osv.
Har varit fullt fokus på att förbereda inför julen senaste dagarna. Igår tog vi in grannen från förrådet och klädde den, fick mig en överraskning när jag öppnade dörren in till förrådet och en mus kvickt som satan for ner på golvet och inåt i rummet när jag öppnade. Var ju knappast beredd så jag fick lite hjärtklapp och skrek ut ett wohoho.
Idag har vi firat lite minijul hos min mamma. Vi var där från runt lunch till runt 17 innan vi åkte hem. Mysigt och gott med räkor. Sen kom delar av Lindas familj och vi har ätit pizza och spelat Bingolotto och fikat. Jag vann hundra kronor! Helt otroligt, vinner ju typ aldrig när jag väl spelar Bingolotto.
Imorgon firar vi julafton och behöver verkligen sova nu så jag orkar med allt julstök. Skinka ska griljeras, rödbetssallad blandas, potatisgratäng och rättikagratäng fixas osv.
Åh, idag var en fartfylld dag. Har varit på julklappsjakt och fått väldigt mycket gjort. Men först hade jag tid på vårdcentralen kl. 13.30. Skulle ta bussen 12.49 för att hinna med tåget i god tid och satt vid datorn innan. Vad jag inte kom ihåg var att klockan på datorn går fel. 5 minuter efter. Så när jag trodde klockan var 12.43, var den 12.48. Linda såg bussen och undrade, men där är ju din buss. Sen slog det mig att fan, klockan går ju fel.
Drog upp telefonen och försökte hitta alternativ, men det var liksom inget annat än att springa eller ta en taxi som gällde. Så jag sprang. På 7 minuter var jag nere på centralstationen. Helt utpumpad och jag känner ännu av mina luftrör. Mina ben kommer vara väldigt sega imorgon. Men jag hann med tåget till Södertälje syd. Det dumma var att när jag fick komma in till läkaren sa han att hela mitt syfte med att få en remiss till en ortoped, inte gick att få till. De gör inte sånt om man inte har typ diabetes.Så varför sa de inte det när jag bokade tiden? 200 kr i onödan och en massa stress. Så för att få hålfotsinlägg är det bara att köpa själv i valfri affär tydligen.
Tog mig in till centrum och köpte lite mat, tog mig till kontoret och åt den där. Pad Thai kyckling, mycket gott. Sen skred jag till verket och betade av listan på presenter. Vi hade förberett och bestämt innan vad som skulle köpas, så jag kunde göra min handling rätt så smidigt. Linda kom ner med barnen och så höll vi på en stund till innan vi åkte hem och så lagade jag mat.
När Elsa somnat kollade vi på nya serien The Witcher. Inget för Linda, men jag är lite mer envis. Både bra och dålig kan man väl säga. Ja, vi får se. Nu ska jag sooova. Hoppas Elsa sover lika länge som tidigare morgnar denna vecka. Lyx med sovmorgon.
Det var en gång en liten flicka som hette Astrid. Hon föddes natten den 28 oktober 2019 och nu ska jag berätta om kvällen innan fram tills dess att hon kom ut till oss. Utifrån mitt perspektiv förstås.
Låt mig tänka en stund. Måste liksom påminna mig själv hur det hela började. Linda hade gått över tiden två dagar och vi satt hemma med hennes mamma och såg på teve när de riktiga värkarna satte igång. Det var en söndagskväll så vi såg på Allt för Sverige. Jag och Linda fick ställa oss upp och jag gav hennes rygg en omgång medan hon andades igenom värkarna. Så höll vi väl på fram till midnatt någon gång.
Vi försökte lägga oss och sova, men det funkade inte så bra. Blev kanske en kortare stund sömn för Linda mellan några värkar och sen blev det för jobbigt. Jag själv kunde inte riktigt slappna av. Var liksom på min vakt och redo att ringa Förlossningen och taxi och allt på en gång. Men jag lyssnade noga på vad Linda ville eftersom hon var den som genomled värkarbetet.
Första gången jag ringde till BB var kl. 01.14 ocvh fick då veta att det var fullbelagt och att vi fick kämpa på hemma och avvakta hur det skulle fortskrida. Då hade det börjat bli rätt jobbigt. Så Alvedon och varmt bad blev det. Ringde in igen 01.40 och fick tyvärr inget bättre besked då. Sista samtalet blev 01.56 och då var det bara att konstatera att vi fick ta en taxi till Karolinska i Huddinge.
Jag ringde en taxi direkt efter det samtalet och den var väl här kanske inom tio minuter. Linda var ju i badet när jag ringde så hon kämpade med att klä på sig mellan värkar medan jag mitt i det förberedde med väskor och babyskydd och allt annat som skulle med. Lindas mamma hjälpte till så gott hon kunde.
Ja, in i taxin och iväg åkte vi. Tog inte så lång tid, men jag tror resan kändes som en halv evighet för Linda.Ho lyckades dock andas sig ur flera värkar i taxin, så det gick bättre än hon trodde innan. På slutsträckan in på uppfarten nästan till Förlossningen var marken som en puckelpist, det var nog inte så skönt.
Väl frame så gick vi in i entrén där och det var ju helt tomt, sånär på en person som vi trodde skulle möta upp oss. Men det var ju inte riktigt så. Fick ta hissen upp några våningar och där möttes vi av en barnmorska, uska och en läkarkandidat. In på ett rum och fixa med kläder och på med sjukhuskläder. Sen var det bara att köra. Från att vi kom in tog det 50 minuter så var hon ute. Linda gjorde precis som hon skulle och andades igenom värkarna. Med hjälp av lustgas.
Tyvärr blev det samma som med Elsa att moderkakan satt som berget och de fick efter att ha försökt få ut den i förlossningsrummet ta Linda till en operationssal och göra en akut operation för att få ut den. Oron fanns där även denna gång. Sitta där med ett nyfött barn och inte veta vad när hur? Rekommenderas ej. Sa det till Linda när hon åkte iväg till operationen att nu blir det inga fler barn. Vill inte behöva sitta där igen. Var väl lite halvt galghumor där, men ärligt talat så usch.
Efter x antal timmar så kom den nya barnmorskan och meddelade att nu var det dags att komma till uppvaket och få träffa Linda. Så skönt. Vi var kvar till på onsdagen och då tyckte alla att Linda mådde tillräckligt bra för att åka hem. Var fantastiskt att komma hem och se hur Elsa reagerade. <3
På den vägen var det. Odramatiskt och dramatiskt på en och samma gång. Nej, en förlossning är väl aldrig odramatisk.
Var väl kanske ingen jättebra idé att åka tillIKEA igår. Dumt att ens försöka sig på att äta i restaurangen. Kön in borde ha fått oss att vända direkt, men vi gav upp när det inte gick att hitta någonstans att sitta. Själva handlandet gick helt ok, även om det kom strömmar med folk från rulltrapporna. Var tvungen att navigera mig fram i folkmassorna där för att inte krocka. Vi fick i allafall ihop det vi skulle ha och kunde åka hemåt igen.
Vi hade lämnat Elsa hos mamma så vi åkte dit och hängde en stund och åt och lite sådär efter att vi kom hem. Sen hem och äta lite innan Elsa skulle i säng. Myste lite med saffransostkaka och grädde och bär till kvällens tv.
Idag har vi fått sova ut, ätit mysig julgrötsfrukost, diskat, badat/duschat, dammsugit, bakat bröd, ska sortera bland Elsas kläder och se på mer teve.
Redan slut på den här veckan alltså. Vi hann ju med en hel del. Frisörbesök, jag fick besked om vad jag ska syssla med på jobbet. Blir till att bli dataguru igen. Lite som när jag jobbade på Iris Hadar. Inte samma upplägg men det handlar om att våra deltagare behöver lära sig grundläggande datakunskaper. Så de kan söka jobb, använda Word för att skriva CV, hantera mobilt bankid, lämna in olika rapporter hos AF osv. osv.
Det är vad de vill att jag ska hoppa in och stötta upp inom vår verksamhet. Sen vet jag ju att saker kan hända under tiden. Oavsett känns det bra.
Nästa vecka blir det flera läkarbesök för både mig och Astrid. Jag ska till farbror ögondoktorn imorgon i Stockholm och se vad de har att säga. Om det blir någon åtgärd eller om jag får leva med mina skeva ögon. Sen har vi tvåmånaderskoll på Astrid på onsdag och uppföljning av hennes gulhet på torsdag. Den är ju borta så det är mest en rutingrej.
Sen måste vi storhandla inför julen som ska firas hos oss med Lindas familj. Vi lär ju inte ha tråkigt under veckan i alla fall. Sällan tråkigt hos oss förstås med två små. 🙂
Vaknade kl. 8 av att Linda och Elsa kom in och väckte mig. Vilken fantastisk sovmorgon. Det var inte illa kan jag säga. Har känt mig som en ny person under dagen. Vi åt lite filmjölk med bär och banan till frukost efter lite Musikhjälpen först. Sen gjorde Linda sig i ordning och åkte ner till frisören.
Nu var jag själv hemma med våra tjejer. Planen var att äta lite lunch och sen gå mer på stan och försöka få dem att sova. Sagt och gjort, först fick jag Astrid att somna så vi kunde äta sagda lunch bestående av fiskbullar och potatis. En favorit både för mig och Elsa. Gick ner lätt, inget knussel.
Lagom till att jag skulle klä på Elsa efter mat och så, vaknade Astrid till. Så då fick jag klä på Elsa, klä på Astrid ytterkläder och packa ner henne i vår syskonvagn och så på med kläder på Elsa och iväg. Gick över förväntan. Dock ville ingen av de somna. På vägen ner så for en sko av och lite annat bök, men gick förvånansvärt bra ändå.
Linda blev fantastisk fin i håret, härligt och få känna sig nyfixad och fin kan jag tänka mig. När vi skulle ta bussen hem fick vi vänta på en till för att den första var full. En barnvagn, en rullator och en bagagekärra med flyttkartonger tog upp utrymmet. Som tur var fick vi plats på den efter.
Jag och barnen möttes förresten av en stor samling änder som ville ha mat, på vår promenad runt vattnet nere på stan. Se nedan. Varning för fågelrädda. Titta inte på videon!
