Idag börjar återvändandets tidevarv. Vaknade i morse och kände mig ganska ok. Har inte behövt ta en enda Ipren alls. Så förhoppningsvis är jag helt frisk lagom till helgen. Håller alla tummar att Elsa också mår bättre imorgon. Har sett vissa förbättringar, men ögonen kladdar och snoret rinner om än mindre.
Det har inte varit en lätt match att vara sjuk och samtidigt ha ett sjukt litet barn. Inget för de med vekt hjärta om en säger så. Tufft så tufft. Inget jag behöver berätta för de som har eller har haft småbarn förstås. Sällar mig till deras sällskap. Inget jag gör om ifall jag får välja själv. Panikskrik mitt i natten och på dagen och ja nej, usch.
Mindre än 6 dagar tills jobbet börjar om. Jag börjar bli mer och mer förvirrad kring vad exakt det är jag ska göra, men det visar sig med tiden. Får ta det som det kommer som man säger.
Nä, nu får jag inte fortsätta sitta här, utan det är dags att sova.
