Första semesterveckan slut

Första semesterveckan slut då. Vad har vi hunnit med under denna tid? Så klart har fokus främst varit på att vänja Elsa att inte ha någon blöja och använda potta/toalett istället. Det går ganska bra om jag får säga det själv. Klart det är väl inte helt jättelätt alla gånger, men det sker framsteg hela tiden.

Sen hade vi den där slå hål i pannan incidenten, också en erfarenhet som ju kommer även om man helst vill slippa. Adrenalin, blod och en otroligt duktig tjej. Sker så himla mycket i hennes huvud nu och det sker i en sån ruskig fart att det är svårt att hänga med alltid.

Själv har jag haft någon slags afasi, där jag försöker säga något och så kommer helt fel ord och så blir det fel helt enkelt. Typ: idag ska jag äta brödrost, istället för idag ska jag äta godis. Helt bananas kan jag tycka, min hjärna vill väl ha mer semester och återhämtning än den får.

Vi besökte mamma och hängde där en eftermiddag, fått besök av min syrra idag. Linda var iväg på återbesök för sitt öga i tisdags. Fixat i förrådet gjorde jag igår, tog hela dagen då jag aldrig fick till det med två barn som hela tiden avbryter eller ”stör”. Lärde mig dock att om jag ska få något gjort, gör det på kvällen när de sover. Får liksom offra teve-tittande och slappande på soffan. Går nog inte på något annat sätt.

Grillat, lagat massa mat, diskat, städat, bytt lakan, tvättat, organiserat om garderober. Sänkt Astrids säng till botten, vilket hon inte alls gillar. Så nu har båda barnen spjälsängen på lägsta nivån. Fick även möblera om lite i sovrummet på samma gång. Bara att vänta på att Astrid ska börja lära sig att ställa sig upp i sängen. Hon kryper så gott som när som helst.

Herregud, inte undra på att man är helt slut med tanke på hur mycket som görs hela tiden. Kollar vi sen på listan med saker som behöver göras så är den låång. Men det går ju bara att beta av det som går. Projektet sälja av prylar är påbörjad, men det går lite trögt just nu. Intresset på det vi lagt ut på annons har varit svalt minst sagt.

Få ordning på arbetsrummet och klädkammaren är ju tyvärr beroende på hur det går med att rensa ut och sälja av eller lämna iväg saker. Det är lite övermäktigt i dagsläget. Men ett steg i taget får vi ta det. Vi har påbörjat det så det är bara att jobba vidare med det.

Nästa vecka ser jag fram emot att kanske åka till tippen och slänga saker som ska bort. Packa och förbereda inför färd till Västerås och sen vidare till Säfsen. Blir skönt att komma iväg och se lite annat, umgås med familj och så vidare. Kanske till och med bada nåt. Planerar att hyra cykel en dag med. Vet ju inte vad som är möjligt, men det visar sig.

Obstinata, envisa, underbara unge

Oj vilken dag det har varit idag. Vaknade vid 08, fick hjälpa stora tösen upp ur sängen så hon kunde kissa i pottan. Hur bra som helst. Inga olyckor på hela dagen faktiskt. Första felfria dagen så att säga. Keepin it going är vad vi ska göra nu. Dags att ta bort sidan på spjälsängen med så hon kan komma åt pottan utan vår hjälp vid behov. Men då kommer ju andra bekymmer..

Dagen har öst på i en rasande takt och det har stundvis varit tufft och handskas med vår viljestarka tvååring. Hon säger nej när vi försöker få henne att dricka, springer runt bordet och gör allt utom att lyssna när vi säger åt henne att sitta kvar vid bordet när vi äter mat, med mera osv.. Hon har varit mer eller mindre obstinat hela dagen.

Samtidigt så är hon ju för go med, så det är ju lätt att förbise det hela när den sidan kommer fram. Men det tar ju väldigt mycket kraft och energi att hela dagarna komma med förmaningar (vilket man ju inte ska helst), men vad gör man? Försöker hitta varianter och distraktioner som funkar för stunden helt enkelt.

Astrid hänger med hela tiden på sidan om liksom, det är inte något vi vill ska ske, men det liksom blir så när man har en tvååring. Går ingen nöd på henne förvisso. Idag så la sig Elsa under Astrids stol och det var kul och busa med benen i hennes ansikte. De kommer nog ha mycket kul i livet de där två. Ska bli kul att bevittna.

Min ambition att få till en utrensning och ett iordningställande av vårt förråd ute på tomten har ju fått vänta så klart. Går inte alls i dagsläget. Vi behöver nog förstärkning av en till vuxen för att det ska gå ihop. Någon som underhåller och så. Har ju inte gått att få till någon tupplur mitt på dagen för nåt barn senaste tiden.

Ja, livet, vad säger man? Hur man än planerar och tänker ut lösningar så biter skiten en i röven ändå. Det blir som det blir och det går som det går. Bara att kämpa på och göra sitt bästa.

Att tvätta och laga mat, skölja av disk och plocka in ren disk tar ju också tid och det är ju inte så att det går att göra något utan avbrott. Sen alla grejer som ska plockas fram och tillbaka och upp och ner. Inte undra på att ryggen är halvt av.

Fick avsluta med en skön dusch och en massa onödigt slösurfande. Nu dags att lägga sig alldeles för sent igen. Som tur är verkar Elsa vilja sova till runt 08, så det är ju bra skönt. Nog med pladder från mig, nu sova så man orkar med cirkusen imorgon igen.

Elsa besöker akuten för jack i pannan

Igår efter en ganska bra dag, med lek och mys och sånt, så skedde det en hemsk olycka. Elsa snubblade på sina egna fötter när hon kommer inspringandes i sitt rum och ramla raklång in i sitt Pippihus takknock med vass kant. Först var jag rädd att det var ögat som tog smällen, men som tur var det inte det.

Eftersom jag satt på första parkett när det hände med Astrid i min famn så ropade jag på Linda att komma fort. In i badrummet, hon ber mig sätta Astrid i sin stol och ringa 112. Sagt och gjort, jag försöker förklara vad som hänt medans stackars Elsa som blöder överallt och även Astrid skriker och Linda som håller i Elsa försöker få fram vad som behöver förmedlas till 112.

Till slut så tar jag tar över att hålla Elsa medan Linda tog luren med 112 och så sätter vi på ett tryckförband och så lugnar allt ner sig, även blodflödet. Satt och skaka med både ben och händer av adrenalinet som strömmat till. Det som verkade omöjligt innan, att ta sig till akuten här i Södertälje själv med bil, gick rätt bra att genomföra.

Var inne på typ 30 minuter och Elsa kom ut tre stygn rikare inom en timme. Så skönt när det funkar bra. Och Elsa! En sån hjälte. Inte ett enda pip på hela tiden vi var inne på akuten. Inte när de undersökte, inte när de la bedövning med Xylocain eller när de sydde. Hade lite hjälp av sjuksköterskan som kom och visade på de klistermärken hon skulle få välja mellan och av min mobil med ett avsnitt med OddBods.

Att hon var trött gjorde nog sitt till, men ja jag är så stolt och imponerad över att hon var så lugn. Men att vara i pappas trygga famn skadade nog inte heller. Utöver den initiala chocken och smärtan så var det bara inatt när hon vaknade och var ledsen som det märkts av alls.

Hon har pratat om det från och till under dagen så klart, blod, plåster och doktorn. Men annars har det mest varit jag som varit nojig att hon ska ramla och slå sig igen. Hoppas det släpper med tiden. Ramla och slå sig gör hon ju hela tiden oavsett. Viktiga är ju att hela tiden påminna och varna om olika situationer som kan hända om man inte är försiktig.

Tillit till att det kommer gå bra är också bra att ha. Men man behöver faktiskt vara lite försiktig. Särskilt när man ä två år och rusar hit och dit och testar sig fram i en oändlig värld av möjligheter och faror.

Resultat av händelsen var ett tre stygn stort sår på ca 1,5 cm på längden över höger ögonbryn. Om det blir ett ärr som går att få ut försäkringspengar för får vi se om ett år.

Mitt i ett äventyr

Mitt i ett äventyr som stavas blöjavvänjning ja. Men det går faktiskt rätt bra. Hon förstår grejen med att kissa och bajsa på pottan, sen är det ju klart att det inte är helt hundra efter tre dagar. Gäller att bara vara envis och inte ge med sig.

Nog om det. Semestern har påbörjats och vädret lämnar ju en hel del att önska kanske. Har väl varit okej, men inte toppen. Har påbörjat försäljning av diverse prylar som vi inte behöver längre, som babysitters, serieböcker osv. Sådant som bara tar upp en massa utrymme. Väldigt skönt att bli av med och samtidigt tjäna lite pengar på.

Har någon tanke att jag ska börja investera lite i aktier, men slås samtidigt av tanken att om man spekulerar i aktier så måste man ju hålla på och ha koll på skatt och grejer. Så jag vet inte om jag orkar eller vågar mig på det. Har haft aktier förr och det var ett jädra sjå när man skulle deklarera.

Åh, har ett depåkonto på min bank, men när jag börjar grotta i det finns det ju massor med olika tjänster och så vidare. Begränsningar dit och kostnader hit. It’s a fucking jungle man. Hade jag varit rik hade jag ju anställt eller anlitat någon som kunde sköta det åt mig. men men, är väl som med allt annat, man får slänga sig ut på djupet med arslet före och lära sig flyta på vägen.

Nu måste jag som vanligt sova, ännu en spännande dag imorgon 🙂 Vi ska på playdate med en av Elsas kompisar från förskolan. Sen fortsätter vårt äventyr med potträningen.

Kalashelger är bra att ha ibland

Kalashelger är bra att ha ibland, när man firar saker och träffar folk.

För mig har helgen som var varit något av en återgång till någon slags normalitet när det kommer till socialt umgänge. Firade en nybliven 18-åring i lördags och sen en konfirmation i söndags. Trevligt bara att få träffa folk i ett sådant sammanhang. Självklart med avstånd och så vidare.

Idag hade Linda en uppföljning för sitt öga som hon på något sätt lyckats skada, så jag fick hämta Elsa för första gången. Sen kom syrran som körde Linda med in till oss och åt lite Chili con carne och busade med Elsa.

På jobbet idag hade jag sista tillfället med deltagare i vårt sommarupplägg innan jag går på semester. Så nu blir det lite uppdrag med serviceteamet resten av veckan innan mina fyra veckors semester.

Har även ett anat uppdrag och det är att läsa boken ’Blöjfri på tre dagar’ inför vårt stora äventyr med att göra Elsa blöjfri första semesterveckan. Hua, det lär bli intressant.

Nu sova alldeles för sent som vanligt, blir zombie mode som vanligt imorgon.

Varför ger inte fler blod?

Jag var i tisdags och lämnade blod för 22:a gången i mitt liv. Minns inte när första gången var men det var säkert mer än 20 år sedan. Sedan började jag med piercingar och det tillsammans med andra orsaker gjorde att jag inte kunde ge. Det var även nåt jag inte tänkte på under den perioden.

Förmodligen är det liknande orsaker som gör att folk i allmänhet inte ger blod. Började fråga runt på jobbet efteråt när jag åt min lunch om de var blodgivare men i princip alla hade en orsak att avstå. Både rent medicinska som rädsla för nålar/blod.

Jag frågade sjuksköterskan som hjälpte mig om just det, om det är många som ger fast de är rädda för nålar och hon sa att det var förvånansvärt många som gör det. De förstår liksom hur viktigt det är att ge blod och går mot sina rädslor.

Så du där ute som inte ger blod och egentligen inte har någon anledning att inte göra det, varför ger inte du? För är du inte diabetiker, har dåligt blodvärde eller är rädd för nålar så att din puls galopperar vid blotta tanken så har du egentligen inget att förlora. Du hjälper ju andra människor, vinst för alla inblandade.

Ge blod för in i helvete. Men självklart bara om du kan och vill. =)