Åh vilken jävla dag

Oj, vilken jävla dag ja. Vaknade med ett ryck strax efter 06, av en duns och efterföljande gråt. Elsa hade typ ramlat ut ur sängen, eller ramlat när hon gick ur sängen. Hon låg i alla fall på golvet och grät när jag kom inrusande. Plockade upp henne och la oss båda i hennes säng och så somnade vi nog om i alla fall en liten stund. Sen kom Linda med Astrid och så låg jag och barnen kvar i sängen en stund.

Elsa var hostig och snorig så det fick bli en hemmadag för henne. Har utan att överdriva torkat snor minst 25 gånger idag. Sen började den nu mer dagliga kampen att klä på sig, gå på toa, äta frukost, tvätta händer och mun, borsta tänderna osv. Lirkar, trixar, distraherar och gör allt för att få henne att göra som vi vill. Men hon vill inte göra det just därför. Inte vill äta frukost, gå till förskolan, kissa, äta den maten osv.

Hon vill göra själv, kan själv, nej inte såååååå. Utbrott efter utbrott och så gnällig eftersom hon är förkyld. Idag fick hon ett totalt psykbryt för att hon inte fick äta all gurka, utan vi skulle dela på den allihopa. Det är inte lätt att ha en snart treåring hemma kan jag säga.

Hälften av tiden vet jag inte vad som är fel eller hur jag kan lösa det som är fel. Ibland lyckas jag hitta ett sätt och så flyter det bara på. Ibland vill jag typ skjuta mig i huvudet. Frustrationen är enorm.

Samtidigt är det ju säkert sju resor värre för henne. Elsa vet ju inte hur jag menar eller tänker. Hon bara vill saker och bryr sig inte om konsekvenser. Hon utvecklas i en rasande fart och det är inte lätt alls just nu. Det är jättelätt att förstå i teorin, jag har ju läst utvecklingspsykologi trots allt. Men när man står där mitt i det tredje psykbrytet på en timme så är man inte kaxig.

Läs mer på : https://www.babyhjalp.se/barns-utveckling/tvaarstrots/

Det viktigaste är att inte glömma att det går över, det är en fas som pågår nu och går över. När vi pustar och suckar och ser på varandra med frustration som pyser ut ur varje liten por så måste vi komma ihåg det. Sen att vi gör det tillsammans. Vi stöttar och hjälper varandra genom det. Vi är ju inte direkt de första.

Sen att vi lever i kaos, med begränsade möjligheter att påverka det, hjälper ju inte heller. All energi tryter och ork och möjlighet till att diska, plocka och dona försvinner. Det är okej att det är stökigt, ja, men jag vill inte ha det så.

Sen har vi min klantighet som uttryckts under dagen med då, vad sägs om:

Skulle baka bröd, har i 4 dl kokosmjöl istället för 4 msk. Blev inget bröd, bara massa svinn.

Värmer på äggmjölk till Astrid i hennes mugg som hon ska få när hon skulle sova middag efter lunch, sätter på locket med tillhörande sugrör och skakar lite. Träffas i ansiktet av en hetsprutande kaskad som kommer från sugröret. Skriker vad i helvete är det som händer och skrämmer typ resten av familjen som undrar vad som står på.

Var en massa annat, men minns inte mer. Imorgon är en annan dag. Så stänger vi det här kapitlet nu då.

Days of our life

Tid som fenomen är som en flytande smörja som inte går att greppa, den rinner iväg ibland och stannar upp ibland för att helt plötsligt flyta vidare. Olika livssituationer kan göra att det känns extra mycket. Oftast är det när vi lever i något positivt som det bara rinner iväg och när det är tråkigt eller jobbigt så segar det till.

Att vänta på den där konserten som man taggat till för i månader, går dit tidigt för att få bra platser långt fram framför scen och så tickar klockan så sakta. Men så helt plötsligt börjar konserten äntligen till slut efter all denna väntan och så pang, är den slut som på ett nafs.

Eller när man väntar barn och tiden går så sakta, det känns som att barnet aldrig kommer komma, sen helt plötsligt står man där en dag och det fyller snart tre år, tar studenten, gifter sig och så vidare. Allt handlar väl om perspektiv. När vi som tidsbundna individer ser bakåt i backspegeln så känns det alltid som att tiden rusat fram. Men ofta när vi ser framåt så känns det som att livet inte kan gå fort nog.

I mitt liv så är det som att någon har hällt i mer vätska så livet ska flyta på fortare, bitvis i alla fall. Dagarna flyter på snabbt och in i varandra. Från att jag vaknar vid 06, då barnen tydligen konspirerar mot oss och att få sova ut på morgonen. Tills det är dags att sova vid 23-tiden, egentligen tidigare helst med tanke på när det vaknas.

Ibland när jag tänker på andra saker så känns det segt som sirap. Livets små finurligheter. Exempel på det är när jag vill ha nåt materiellt och inte kan vänta utan måste köpa nu nu nu. När det då inte är möjligt då känns det ganska segt, då måste jag anpassa mig själv och distrahera bort den känslan. Ignorera den helt enkelt.

Ett annat tidsrelaterat fenomen är ju det här med att ha en tidsfrist, en tid då något ska lämnas in eller vara klart. Hur vi förhåller oss till sådant är ju olika beroende på om man gillar att prokrastinera som jag gör mest hela tiden, eller om det är så att individen gillar att vara ute i god tid. Detta kan även vara källa till en del konflikter olika förhållanden, med de följande kulturkrockar som det leder till.

Sen finns det ju olika nivåer på det hela. Det finns ju de som ska bara och typ alltid kommer till skott i sista sekund. Sen finns de dem som fattar att okej, nu måste jag sluta med det jag gör, annars kommer jag att göra den eller den besviken eller så får det någon slags konsekvens som inte är okej.

Att planera sin tid är också en konst. Vara effektiv och inte slösa med den. Lär jag mig nånsin det eller är jag för hård mot mig själv? Kanske sätter ribban för högt. Utvecklingen går ju att ifrågasätta ibland och andra gånger är det bara bra.

Nu ska jag effektivisera ner mig i sängen och hoppas att det blir cirkus 7,5 härliga timmars återhämtning i form av sömn.

Drömmer om allt som jag vill ha

Idag var det dags att ta fram utemöbler och allsköns attiraljer till uteplatsen. Grillpremiär blev det med. Skönt ute fast det varit rätt blåsigt och kallt tidigare. Solen sken på mig och barnen när vi hängde där ute på eftermiddagen. Tyvärr lyckades jag med konststycket att ha sönder ett av hjulen på grillen när jag skulle få upp den på trädäcket. Fråga mig inte hur. Så nu går den inte att rulla längre, knappt så den står upp.

Ser fram emot att börja så och plantera lite nu till helgen. Kommer bli rätt fint. Har även börjat ägna mig lite smått åt Pinterest för att samla inspo för vad som går att göra mer i trädgården. Mer ljus och fina grejer. vill så gärna ha något slags tak eller annat skydd som går att använda när det inreds. Hänga hängmattor i, lyktor eller ett kanske ett draperi/skynke.

Men det får jag nog drömma vidare om tills den dagen vi har eget och får göra lite mer som vi vill utan att någon hyresvärd lägger sig i. Samma som med diskmaskin då. Jag vill ha en diskmaskin igår. Sen vill jag ha all tid i världen att kunna träna, umgås med vänner, fred på jorden, jämlika löner osv osv, bla bla bla, drömma går ju.

Okej, jag ska inte klaga, med små medel går det att få det rätt mysigt. Tänk er att göra en god kall smoothie på våra egna hallon och sitta ute i solen och njuta av den, inte fy skam. Nu ska jag drömma vidare i min säng.

Nostalgi, långkörning och överraskningsgrillning i snålblåsten

Jaha, i veckan har jag fått möjligheten att köra hemifrån oss hela vägen till svärmor i Västerås för första gången. Motorväg och landsväg med 11 km byggarbetsplats längs vägen från Kvicksund fram till E18 där de håller på och breddar vägen. sen körde vi hem via Enköping för att slippa det.

Igår söndags var det dags för mig att köra genom Stockholm via Essingeleden med. Skönt att det var relativt lugnt då. Vi åkte till Fjällnora utanför Uppsala för att överraska Lindas syster som fyllt år. Grillade korv, blåste typ bort och hade det väldigt najs. Sammanlagt har jag kört över 45 mil senaste veckan. Inte illa pinkat av en som haft körkort lite mer än en vecka.

När vi var i Västerås, som vi besökte för att tjejerna hade tid för klippning och så ville vi träffa mormor med, så gick jag en promenad ned på stan för att Astrid skulle sova. Blev lite nostalgiskt. Var förbi Emausgatan 52, Kåren/högskolan samt lite andra ställen som jag har hängt på under min tid i stan.

Det är lustigt hur livet kan svänga så fort och saker och personer som man hänger med byts ut, både på gott och ont. Jag menar den tiden var bra skit. Samtidigt så var det ju för att ha något att fylla livet med i brist på annat som gjorde att jag var där och fortsatte hänga kvar fast jag slutat plugga.

Tro nu inte det värsta för att jag skrev så. Jag trivdes mycket bra med de jag umgicks med då. Vissa bättre än andra så klart. Jag är evigt tacksam till några som tog hand om mig och lät mig få min plats där när jag behövde den. Kan sakna det. Samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna ändra på saker, lång tid har gått, mycket vatten under broarna osv.

Kanske är det så att vissa människor är där i en viss period av ens liv och sedan går man vidare. Vissa fastnar och andra försvinner iväg. Lustigt det där. Det är ju så med relationer, vårdar man dem inte så förtvinar och vittrar de bort. Jag ångrar inget, men det hade varit kul om det gick att behålla vissa personer närmare än vad de är nu.

Svårt att veta var man har andra personer ibland med. Jag kanske upplevt något som en annan person inte alls tänkt eller tvärtom med. Olika perspektiv på samma händelse. Så är det ju verkligen. Nu dags att sova.