Åter på banan igen

Sedan förra veckan har jag återigen varit på jobbet och arbetat. Nu har vi ju nedstängt för deltagarna pga. många sjuka i personalen och så, men jag är inte en av de drabbade längre. Skönt att få komma ut och vara i en annan miljö hur som helst. Att långsamt kunna återgå till något slags normalläge kanske. Håller tummarna att barnen inte blir sjuka.

Att inte bara hemma och ta hand om hemmet och barnen och allt som kommer med det är en stor avlastning för mig just nu. Fatta mig rätt nu, jag tycker om mina barn och så, men det började bli för mycket efter först julledighet i ca 3 veckor och sen två veckor hemma med vab och coronakarantän.

Nu vill jag komma igång med träning och träffa folk, men det får nog vänta tills den här vågen av corona ebbar ut. Är folk inte sjuka själva så är de i karantän eller nåt annat. På jobbet har det varit another one bites the dust i typ tre veckor. Halva styrkan är eller har varit sjuka eller hamnat i familjekarantän.

Vill även ge blod, men det måste jag vänta med i typ två veckor eftersom jag just varit sjuk. Bokade in mig nästa vecka på blodbussen för då vet jag med säkerhet att jag varit frisk tillräckligt länge. Ni andra som är friska och så kan ju bege er till närmaste blodbuss/central, det är blodbrist nu.

Fick erbjudande om att ta den tredje dosen förra veckan från Alltid öppet, men ska nog vänta ett tag med det, då jag nyss varit sjuk. Finns lite olika bud om detta, men jag tänker att vänta 1-2 månader gör nog inget.

Just nu och i helgen har jag varit gräsänkling då Linda åkte till Ullared med en kompis i helgen. Har gått bra med barnen, som tur är. Hon kommer dock hem ikväll igen. Dags att ta tag i livet igen och åka till förskolan och hämta ungarna. Går till pendeln som i morse fast åt andra hållet, sen går jag till förskolan och hem. Skönt att slippa trängas på buss.

helvetes jävla skit

Just nu känns livet lite såhär, vab, sjukdom och allmän misär. 2022 börjar inte på topp. Elsa kräktes på natten till nyårsdagen, var bra efter det och så kräktes hon i måndagsmorgonen igen. Vetefan vad det var, känns spontant inte som magsjuka, men det är ju svårt att veta..

Undrar när jag ska få vara på jobbet en hel vecka igen? Astrid är ständigt snorig och det påverkar hennes sömn, vilket gör att jag inte heller får sova. Har fått vara uppe mitt i natten i uppemot 45 minuter och försöka få henne att sova igen.

Julen var bra, nyårsafton var helt okej, förutom ovanstående då. Nu fortsätter livet på ett nytt år och med att jobba vidare med att vara en bra förälder, make, kollega och kompis. Annat att jobba på är att försöka leva mer i nuet och njuta av det i livet. Inte fastna i en massa måsten. Lättare sagt än gjort, men behöver det.

Behöver hitta nytt mindset och få till det på något bra sätt, speciellt i vissa situationer. Är så lätt att gå in i stressmode och bli sur och irriterad. Inte kul för någon. Inte lätt nu när det härjar sjukdom och Astrid fått för sig att sova är något fruktansvärt och gallskriker i protest. Mitt öra gör fortfarande ont efter igår.

Sen får gärna den här jävla pandemin gå och dö så livet blir lite enklare. Tolkar de signaler som finns som att det kanske går åt rätt håll med nya mildare varianter och mindre tryck på vård och så vidare. Men först ska ju den nya varianten toppa med rekordsiffror.

Här önskade jag er en skön trettonhelg och att alla får vara friska. Hade varit tacksam om familjen kunde komma iväg och träffa farmor och kanske några fler. Men nu blev det inte så eftersom jag gick och vaknade helt ledbruten förra torsdagen. Visade sig att det var covid-19.. så gott som frisk nu men får inte gå ut bland folk på någon dag till.

Ändå glad att jag är vaccinerad och att det varit hyfsat mild sjukdom. Mindre nöjd att jag smittade Linda som också haft ett liknande förlopp, tack och lov. Nu tycker jag det räcker med sjukdom och vab. Kan vi/jag slippa det ett tag nu tack?