Just nu känns livet lite såhär, vab, sjukdom och allmän misär. 2022 börjar inte på topp. Elsa kräktes på natten till nyårsdagen, var bra efter det och så kräktes hon i måndagsmorgonen igen. Vetefan vad det var, känns spontant inte som magsjuka, men det är ju svårt att veta..
Undrar när jag ska få vara på jobbet en hel vecka igen? Astrid är ständigt snorig och det påverkar hennes sömn, vilket gör att jag inte heller får sova. Har fått vara uppe mitt i natten i uppemot 45 minuter och försöka få henne att sova igen.
Julen var bra, nyårsafton var helt okej, förutom ovanstående då. Nu fortsätter livet på ett nytt år och med att jobba vidare med att vara en bra förälder, make, kollega och kompis. Annat att jobba på är att försöka leva mer i nuet och njuta av det i livet. Inte fastna i en massa måsten. Lättare sagt än gjort, men behöver det.
Behöver hitta nytt mindset och få till det på något bra sätt, speciellt i vissa situationer. Är så lätt att gå in i stressmode och bli sur och irriterad. Inte kul för någon. Inte lätt nu när det härjar sjukdom och Astrid fått för sig att sova är något fruktansvärt och gallskriker i protest. Mitt öra gör fortfarande ont efter igår.
Sen får gärna den här jävla pandemin gå och dö så livet blir lite enklare. Tolkar de signaler som finns som att det kanske går åt rätt håll med nya mildare varianter och mindre tryck på vård och så vidare. Men först ska ju den nya varianten toppa med rekordsiffror.
Här önskade jag er en skön trettonhelg och att alla får vara friska. Hade varit tacksam om familjen kunde komma iväg och träffa farmor och kanske några fler. Men nu blev det inte så eftersom jag gick och vaknade helt ledbruten förra torsdagen. Visade sig att det var covid-19.. så gott som frisk nu men får inte gå ut bland folk på någon dag till.
Ändå glad att jag är vaccinerad och att det varit hyfsat mild sjukdom. Mindre nöjd att jag smittade Linda som också haft ett liknande förlopp, tack och lov. Nu tycker jag det räcker med sjukdom och vab. Kan vi/jag slippa det ett tag nu tack?
