Katastrof. Gick för att handla, blev bara en massa skräp.
Hade fan ångest när jag gick ut ur affären.
Tack för mitt samvete. Jag får inte äta godis, kakor osv.
Just därför köper jag sådant och proppar i mig.
4 hekto lösviktsgodis ligger i min mage och bubblar nu.
Kan man sova efter så mycket socker? Återstår att se..
Etikettarkiv: ångest
Candy and kisses
Ååh, jag blev så sugen på godis och pussar. Synd att jag inte har tillgång till något av det just nu. 😛 Jag sitter och försöker förmå mig själv till att svara på de sista instuderingsfrågorna och sen läsa på allt. Imorgon är det ju liksom dags. Undrar om utebliven ångest betyder att jag är för säker på att jag kommer klara det, eller om jag på något undermedvetet sätt vet att jag innehar den kunskap som kommer krävas?
Det visar sig imorgon. 6 frågor och 24 poäng. Alltså 6 poäng per fråga. Lär ju få sitta och slänga ihop det man har i huvudet på något sätt. Kommer nog få sitta och slita mig i håret jag inte har och dunka huvudet i bänken för att få fram eventuella svar. Ska bli skönt att släppa allt vad studier heter i en vecka iallafall. bara se på film och inte göra något vettigt alls.
Synd att jag inte har några pengar, isf hade jag åkt till sthlm, LÄTT! Får se, kanske hinner få pengar nån gång i veckan och göra en blixtvisit. Kommer förmodligen få besök av föräldrarna på lördagen och sen på söndag måste jag hålla mig hemma i Västerås.
Hoppas jag inte får så jävla ont i handen imorgon. 🙁
Andra bloggar om: blixtvisit, psykologi, instuderingsfrågor
Aggressionshämningar
Jag är ganska säker på att jag lider av detta. Här kommer en text som beskriver ungefär vad det innebär. Kommenterar texten med vad jag tidigare insett om mig själv när det gäller just detta fenomen. Texten kommer ur boken Att växa som vuxen av Anders Engquist
Jag får själv betala räkningen
Rubin (1994) har intressant, roligt men samtidigt seriöst redogjort för aggressionshämningens psykologi. Enligt Rubin försöker människor, som blivit rädda för sin vrede, att blockera den på olika sätt. En blockering är ”Jag tänker inte bli arg och därför kan jag vara säker på att du inte blir arg.” Det är livsnödvändigt för dessa människor att bli omtyckta av alla. Därför måste de själva vara hyggliga så att andra blir hyggliga tillbaks. Tyvärr lyckas de inte bli omtyckta. Vredesblockeringen gör nämligen all djup vänskap omöjlig eftersom vrede ingår i mänskligt beteende och därmed i kärleken.
Jag känner igen mig så jävla mycket i den här texten. Med viss modifikation självklart. Jag är absolut inget skolboksexemplar av just den här sortens hämning. Visst jag har förtryckt ilska många gånger pga att jag inte kan hantera just de känslorna. Det och oron att göra någon ledsen, såra, gör att jag oftast inte agerar ut den eventuella frustration jag upplever, utan blockerar den. Mycket av detta kommer från min tidiga barndom och min konflikträdsla är djupt rotad i just denna känsla. Får inte bli arg, för då kan de bli arga tillbaka och då vet jag inte hur jag ska kunna hantera situationen. Sen har jag problem med att se min rätt. Vad ger mig rätt att känna så, är det verkligen rätt av mig att bli arg för detta. Problemet leder absolut till att jag inte lyckas nära några djupare relationer. Vilket gör mig till en rätt ensam och isolerad person.
Den andra stora blockeringen är Sköt-dig-själv-syndromet. Den människan engagerar sig inte i andra av rädsla för att tappa kontrollen över sina känslor, vilket gör att han inte kan få några varma relationer. Det är för dessa människor ett livsvilkor att hålla ångestskapande känslor, t.ex vrede, borta.
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Det i sin tur leder till att jag verkar egoistisk och ointresserad. Förklarar säkert också varför jag sällan frågar tillbaka på frågan hur jag mår. Frågar jag så måste jag lyssna på svaret och det kan ju innebära att jag reagerar på något sätt som kan frambringa obehag. Det här sker dock för det mesta helt omedvetet, men det stämmer dock ändå.
Det finns flera olika sätt med vars hjälp vreden hålls borta. Att undertrycka den är ett. ”jag blir helt enkelt aldrig arg” fungerar lika dåligt som ”Jag ids inte reagera.” Det går helt enkelt inte att prata bort vrede enligt Rubin (jämför dock rationellt tänkande som motmedel mot alltför handikappande känslostormar).
Jag kan rationalisera bort nästan vilken situation som helst i min hjärna. Har nästan alltid ett försvarstal, förklaring eller bortförklaring till de mest absurda situationer. Det mesta går ju faktiskt att förklara rent logiskt, sen har ju frågan om moral och ens egna värde en roll som jag har svårt att väga in i ekvationen. Det här med att inte orka reagera på orättvisor är också smärtsamt sant. Men det förklarar jag som så många andra på det otroliga nyhetsflödet med negativa nyheter. Man blir avtrubbad tills slut, om man inte redan är det innan.
Vreden kan också flyttas över till andra och mindre farliga personer än dem vreden gäller. Den kan också vändas inåt människan själv som då kan bli deprimerad.
Klockrent i nyllet. En käftsmäll värd namnet kan jag ju uttala mig om detta stycke text. Har ofta märkt att om jag är i en situation med en person som jag anser som ”ofarlig”, med andra ord, inte bryr mig speciellt om dennes känslor eller eventuella mothugg, så kan jag vara rätt aggressiv. Ofta utan anledning. Minsta lilla grej kan blåsas upp och få proportioner som de inte hade fått annars. Som om personen var någon som jag ansåg vara ”läskig”. Samma gäller det här med att vända vrede mot en själv. Gör nästan alltid det. Först blir jag arg på situationen, sen personen som anklagar mig eller är arg på mig och till sist rationaliserar jag det tills att jag blir arg på mig själv, för personen hade ju rätt, så är det. Jag är den dumme och förtjänar vrede.
Andra bloggar om: Aggressioner, Hämningar, Anders Engquist, Psykologi
Angst über alles
Ångesten ligger som en dimma i min lägenhet de dagar då jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen med mig själv och allt jag är. Det blir bara för mycket ibland. Små saker känns som stora, bagateller som leder till tankar som inte för med sig något gott. Antagligen finns det någon anledning, men jag är mindre duktig på att hantera livet ibland. Det finns så mycket val och chanser att man stirrar sig blind på vägen. Det är ju målet som är det aktuella. Inte de eventuella hindren eller annat som stör. Fokus ska ligga på målet, inte på vägen dit.
Min hjärna tenderar att låsa sig vid en del tillfällen som inte är alltför passande. Sen förblir jag passiv och kan inte ta tag i situationen utan backar ur, fegar och springer åt motsatt håll nästan. Håller distansen till det som känns jobbigt och framkallar ångest. Tänk om jag skulle ta och se den där ångesten i vitögat en vacker dag, bara köra på, rakt fram utan att blinka. Undrar vad som skulle kunna hända? Idiotisk fråga, det är ju bara att ta reda på det.
Ursäkterna gör aldrig någon nytta, de stjälper mig ju bara.
Prestationsångest
Jag lägger för mycket vikt i varje inlägg, ska försöka vara mer spontan och inte tänka för mycket. Som nu, sen måste de inte vara jättelånga, eller långa ens. Eller ens meningsfulla. Ordbajseri ska bli min nya gimmick. Ja, va bra. 2 utvisade svenskar nu, fan alltså domaren!
Rising through the ashes
Har haft en släng av ångest hela kvällen. En ångest som griper tag och förlamar. Tankarna snurrar runt i cirklar, precis som varje steg jag någonsin tagit. Runt i små cirklar som inte leder någonstans. Plötsligt kommer frågan varför upp och med en suck ignorerar jag den och går vidare. För jag vet att inget svar i världen hjälper. Jag kan inte minnas hur eller varför jag hamnat här. Jag vill liksom inte utsätta mig själv för den valsen. Det är en förrädisk dans. Allt är ju inte så enkelt. Eller lurar jag mig själv? Jag kan ju inte radera allt jag någonsin gjort. Jag kan inte gå tillbaka och göra om. Jag måste stå här och göra det bästa av det jag har nu. Glömma bort alla farhågor och hinder jag sätter i min egen väg och bara köra.
Micke, du måste starta om igen. Håll ditt huvud högt och andas in djupt. No more. No more. Nu ska här utnyttjas varenda liten möjlighet. Med lite vila också förstås.
Flyttångesten sätter i
Usch, nu börjar jag bli nervös över flytten. Ska jag vara ute ur min nuvarande den 1:a december? Nej, det kan ju inte stämma. Jag ska ju betala dubbelhyra en månad och har en hel månad på mig att fixa, eller? Fick ett meddelande om besiktning nästa måndag. Trodde man besiktade efter att allt var gjort? Flyttstäd och allt sånt, inte innan. Eller är det någon slags förbesiktning? Får allt ringa och fråga. Sen måste jag börja packa. Vad ska jag börja med? Fixa fler kartonger? Rensa ur, kasta, köpa nytt? Frågor åter frågor. Och mitt i allt ska jag byta jobb med. Vad har jag begett mig in i egentligen? Är nog för trött för att fundera på sånt här just nu. Måste sova.