No more excuses

I höst tänker jag gå på fler öppna seminarier, eftersom det nog kan ge en del inspiration. Har hela tiden haft intentionen att göra det sen jag började på högskolan, men det är alltid i Eskilstuna. Jag vill inte åka till Eskilstuna för att få höra på sånt.

Åh ännu en arbetsdag till ända. Ska hem och sen ska jag träna, för igår blev det inte av. Ja, så är det, inga ursäkter.

Days of our life

Jag har en mental nedräkning av dagar. Tills jag slutar jobba. Och kan njuta av min lägenhet i Västerås.
Jag längtar ganska så mycket. Åker till Västerås nästa helg för att fira två 20-åringar. Ska njuta av mitt fina 25 Mbits bredband och kanske installera lite IP-telefoni. Och gå på bio måste man göra med.

Hur många arbetsdagar har jag kvar då? Med de som är kvar denna vecka. 23 dagar!!! Sen hoppas jag på att jag aldrig mer jobbar med lokalvård någonsin igen. All heder åt alla tusentals som sliter med det, men det är inget jag vill göra längre. 5 år är mer än nog.

Ser i DN att mördarsniglarna invaderar landet, jo det hade jag inte missat. Svårt att missa liksom. Men om de äntligen börjar få naturliga fiender så kommer naturen återigen att ställa saker till rätta. Naturen är fantastisk.

Nu ska här sovas, för imorgon är det en ny dag, med nya tankar och uppgifter. Är rätt så trött just nu, kommer bli skönt att sova ordentligt. Så kommer ännu en dag att komma till sitt slut, i dagarna av vårt liv.

Muauaua!

hey hey heyyy

Jag har fullt upp. Åker hemifrån runt 09 på mornarna, kommer hem runt 23-24. Stackars kissen alldeles ensam hemma. Men det blir ju så såhär i början. Har fixat allt med registreringar och datakonton och även beställt och betalat bredband så om ca 5 arbetsdagar så.

Idag har vi lekt nollelekar och blivit grundlurade av våra faddrar i vår linjeförening Beware. Vi trodde att vi hade hamnat på en föreläsning om beteendevetenskapliga teorier. En av de vi trodde var en kursare ställde en massa frågor som inte alls hade med kursen att göra. Tredje gången så säger föreläsaren att nu får du sluta det här är inte en föreläsning om den boken, varvid hon slänger ifrån sig boken och säger att då tänker inte hon vara med där och rusar ut. Ja, det var förstås mycket mer trovärdigt än så, men min återberättarförmåga är lite begränsad.

Han kutar ut efter henne och sen efter ett väldigt förvirrat tumult inne i salen så kommer alla faddrar och nollekompisar in i samlad tropp. Även de två som agerat föreläsare och upprörd student, iförda de röda overallerna som tillhör oss beteendevetare. Här fattar ju alla att de blivit grundlurade och skrattar lättat ut.

Sen lekt vi och min nollegrupp vann alltihopa! 😉

Nu ska jag på tacobuffé

war poisons the soul

What makes Man want to throw away their future so swiftly.

What madness has beseached the hearts of millions?
Only to cause heartache and suffering to countless.

Was it to gain immortality through their deeds in wars no one wants to hear of?

To what end is the price they pay worth it?
To what end is their suffering worth anything?

Michael Eriksson 041223

——

I film efter film efter film gör de allt för att skaffa sig en plats i historian. Det dumma är ju att i dessa meningslösa idiotiska händelser föds hjältar. Annars skulle vi ju inte sitta här och se på filmer som King Arthur, Troja, Alexander, Rädda menige Ryan, Thin red line m.fl. Alla dessa krigsfilmer som vill skildra den lilla biten mänsklighet som finns i ett försvinnande stort galet kaos.

Jag kan finna mig själv sittandes och bara skaka på huvudet åt alla dessa män och även kvinnor som ger sina liv för saker som stolthet, heder och för att inte verka fega. Samtidigt kan jag känna en viss beundran. Det är en väldigt dubbel sits. För vem som helst med tre hjärnceller förstår ju att om man attackerar en fiendestyrka som är 3 ggr större så kommer förmodligen många dö.

Förutom hjältarna förstås. Vilket i sig är både bu och bä, eller bra och anus. 😛
Ur lidande kommer storhet sades det i filmen Alexander, vilket säkerligen stämmer. Men som sagt till vilket pris. Det betyder inte ett skvatt om jag lider av min handlingar, tillåmed dör om jag inte får vara där och uppleva dem. Finns självklart undantag, som att dö för att rädda miljontals andra, eller kanske bara tio andra. Men jag har väldigt svårt att se mig själv i en sån situation. Jag tror jag är för egoistisk. Men det kan man ju aldrig veta.

Ur kaoset kan även fina saker födas. Starka band mellan soldater i en pluton, skildringar av sorg och smärta kan även de beröra. Men jag berörs nog hellre av vackra saker. På ett positivt sätt, för även saker som händer i ett krig kan te sig vackra. Om man tar det ur sitt sammanhang. De har de lyckats bra med i filmen Thin red line. Kan ju ge ett exempel därifrån.

”Love. Where does it come from? Who lit this flame in us? No war can put it out, conquer it. I was a prisoner. You set me free.”

Vad kan man säga, det är otroligt. Nu ska jag sova. Sen är det min sista arbetsdag för i år senare idag. Sen till Hovsjö tror jag och slå in klappar och mysa lite. Gonatt!

”I walk a lonely road
The only one I that have ever known
Don’t know where it goes
But it’s home and I walk alone

I walk this empty street
On the Blvd. of broken dreams
Where the city sleeps
And I’m the only one and I walk alone

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk alone

Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh
Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh

I’m walking down the line
That divides me somewhere in my mind
On the border line of the edge
And were I walk alone

Read between the lines of what’s
Fucked up and everythings all right
Check my vital signs to know I’m still alive
And I walk alone

I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk a…

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk alone

Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh
Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh

I walk this empty street
On the Blvd. of broken dreams
Where the city sleeps
And I’m the only one and I walk a..

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk away!”

Green day – Boulevard of broken dreams

GOD JUL TILL ER ALLA!

Plankor och sågspån

Usch så duktigt flitig jag har varit idag. Vi har haft vårarbetsdag idag och jag hade uppgiften att med två andra transportera ett större parti med plank och brädor, från ett ställe till ett annat. Så nu är jag total slut. Ska nog gå och duscha och sen ta det väldigt lugnt. Ikväll får vi belöningen, vårfest! Hoppas det blir kul…nej, nu är det fika, ses senare.

Läs även andra bloggares åsikter om ,