Dag 15 – Mina drömmar

medium_6679261237
photo credit: WanderingtheWorld (www.ChrisFord.com) via photopin cc

Idag ska jag berätta om min relation till drömmar och kanske lite smått om vad de är. Drömma om saker är inte något som jag gör särskilt uttryckligen. Saker jag vill göra eller uppnå är för mig svårt att drömma om. Vad som är verkligt och inte har liksom satt mig i ett tillstånd där jag inte tyckt det varit mödan värt att drömma om saker om de upplevs som ouppnåeliga.

Låter som jag har en rätt negativ uppfattning om drömmar, men det är nog mer en realistisk syn på det hela taget. Jag anser inte att en ska drömma om saker en vill göra eller uppnå. Det är bättre att kämpa mot att uppnå mål och därmed uppfylla det som folk kallar sina drömmar.

Jag formulerar sällan mål eller drömmar som just sådana. Mer att jag arbetar på olika sätt för att nå dit jag vill utan att definiera det som en dröm. Tror jag sätter krokben på mig själv om jag sätter en så tongivande titel på något om jag kallar det för en dröm.  Sen inte sagt att jag inte har några drömmar, mer att jag inte funderar i sådana termer. Ungefär som att jag inte har några favoritsaker. Går liksom inte att välja en sak.

Sen är det väl ett sätt att skydda sig mot att bli besviken, att inte drömma för mycket. Eller drömma alls. Tyvärr lite så jag fungerar som person, missar säkert massa kul på grund av det. Men om jag skulle våga drömma så skulle jag nog drömma om att vara allt jag inte är: Orädd, obrydd, rätt och slätt någon slags supermänniska som alltid följer sina impulser och satsar stort oavsett vad det än handlar om.

Det är väl bara att jobba mot att bli en sådan person, finns ju vissa områden där det är mer akut, där jag lagt ner alla så kallade drömmar om att något ska ske, vilket gett ungefär den effekt en kan förvänta sig, klart inget sker.

Ville gärna ge några exempel på drömmar jag har, men jag tror jag hoppar över det. Behåller det för mig själv. Känns bättre så tror jag.

Onsdag morgon

Vaknade från drömmar om katter och städning av gemensamt hus, var rätt mysigt. Snorig som vanligt, men jag är ju allergisk så jag har en förklaring. Är inte jättepigg, men inte heller jättetrött.

Ska fixa frukost så jag hinner med tåget. Måste ju packa ner lite prylar med. Hoppas jag kan sitta på föreläsningen utan att nicka till hela tiden, så jävla jobbigt.

Nu ska jag hoppa in i mina nya jeans från jack & jones 🙂

Kämpa eller dö..

Kan man få strypa Janne Josefsson? Såg en dokumentär om två skolklasser från förorter i Göteborg som han gjort tidigare. Han är ju så enkelspårig, snokar fram ”orättvisor”. Som att världen består av de som blivit orättvist behandlade och de som har fått fördelar de tydligen inte förtjänar.

Janne Josefsson följer upp några av sina reportage och tecknar därmed en bild av utvecklingen i det Sverige han skildrat i SVT under tjugo år. Del 3 av 7: På rätt sida älven. En resa med femmans spårvagn från villaområdet Örgryte till förorten Biskopsgården i Göteborg tar 40 minuter. Janne Josefsson tar reda på hur det gick för eleverna i de båda niondeklasser som medverkade i hans reportage ”På rätt sida älven” 1987.

Han utgår från att det är på grund av att de rikare barnen haft pengar så har de fått en orättvis fördel. Klart man kan se på det på det sättet. Se på hur orättvis världen är och att det är fel att de som redan har ska ha ännu mer. Men istället för att sitta och gnälla över att livet är orättvist och så vidare, borde de som har det mindre bra förställt kämpa ännu mer och våga tro på att de kan förändra sina liv.

För det går. Livet är en kamp, man kan inte sitta och gnälla eller vänta på att någon annan ska hjälpa en. Det vet de som har föräldrar som tagit sig till toppen. De kämpar för att klara sig de med. Skillnaden är att de tror och satsar på sina drömmar och liv.

det jag såg som det främsta problemet var inte orättvisan, utan att barnen i de mindre väl beställda områdena inte hade någon glöd att hitta en ny väg att vandra, de bara föll i sina föräldrars hopplösa spår. Som tur var hade de ändrat inställning och tankar om sina liv i de inslag som berättade om deras liv idag.

Bara det visar att det går att förändra sitt liv.

Mardrömsscenario

Mystiska drömmar om miniatyrhus som krossas och att allt jag äger bara försvinner med det. Hunden vaknar när jag gjorde frukost nyss och agerar väldigt konstigt, kanske ska hon löpa vad vet jag? Kanske vet hon något jag inte vet. Rysligt med sådana tankar. Precis vad som helst kan ju hända. Jag kan cykla ihjäl mig, bli nerslagen på kryssningen imorgon, eller krocka med tåget på fredag.

Nej, nu måste jag cykla ihjäl mig till jobbet.

Andra bloggar om: , ,

Gröt och bröd

Gröten står på spisen, jag försöker hinna läsa lite innan jag ska käka och sen cykla till gymmet. Multitasking anyone? Det gick mindre bra att komma upp med klockans signaler, så det blev en del drömmar i takt med väckarklockans pipande.

Är redigt trött på att vänta på tentaresultatet från psykologin, det skulle ha kommit redan i fredags, men inget mail om det och det står inget på Studentportalen heller. Funderar på att cykla förbi skolan på vägen till gymmet. De kanske har satt upp listorna där.

Nej, dags att käka så man har en massa energi att lägga på styrketräningen.

Drömkaos

Hade just en jävligt intensiv dröm. Det var massor med olika människor från olika bekantskapskretsar med, det var kladdkaka, det var utomjordingar som tog kontroll över barn i magen som kidnappade sambosar. Ja, vad fanns inte med liksom. Hjärnan är bra på att hitta på saker, ganska verkligt kändes det med. Skumt som fan. Men coolt.

Andra bloggar om: , , , ,

Intressant