* Ät mycket rå-ris.
* Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om att göra det.
* Lär dig utantill din favorit dikt.
* Tro inte på allt du hör, spendera inte allt du äger och sov inte så mycket som du skulle vilja.
* När du säger ”jag älskar dig”, säg det på riktigt…
* När du säger ”jag är ledsen”, se personen i ögonen.
* Förbli förlovad minst 6 månader innan du gifter dig.
* Tro på kärlek vid första ögonkastet.
* Driv aldrig med andras drömmar.
* Älska djupt och passionerat. Du kan bli sårad, men det är ända sättet att leva livet komplett.
* Om du inte är överens, förbli ändå lojal. Förolämpa inte
* Döm ingen p.g.a. deras släktingar.
* Prata långsamt men tänk snabbt.
* Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga ”varför vill du veta det”?
* Kom ihåg att den sörsta kärleken och de största succéerna innebär de största riskerna.
* Ring din mamma.
* Säg ”prosit” när du hör någon nysa.
* När du förlorar, förlora inte lektionen.
* Kom ihåg de tre ”R” Respect gentemot dig själv ; Respect gentemot andra ; Responsibility för alla dina handlingar.
* Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap.
* När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast.
* Le när du svarar i telefon, den som ringer dig hör att ler.
* Gift dig med en man / kvinna som tycker om att konversiera, när ni blir gamla, kommer er förmåga att konversiera vara viktigare en något annat.
* Spendera lite tid ensam.
* öppna din famn för ombyten / förändringar, men släpp inte på dina värderingar.
* Kom ihåg att tystnad är ibland det bästa svaret.
* Läs fler böcker och titta mindre på TV.
* Lev ett bra och värdigt liv. Senare, när du blir gammal och minns det som varit, så kan du njuta av det en andra gång.
* Tro på människor, men lås alltid din bil.
* En kärleksfull atmosfär hemma är viktig. Gör allt du kan för att skapa en lugn och harmonisk omgivning.
* Om du inte är överens med dina käraste, se på situationen som den är nu, inte det som varit.
* Läs mellan raderna.
* Dela med dig av allt du vet. Det är ett sätt att uppnå odödlighet.
* Var vänlig mot vår planet…
* Avbryt aldrig någon som håller på att visa dig tillgivenhet.
* Lägg inte näsan i blöt.
* Lita aldrig på en man / kvinna som inte sluter ögonen när du kysser honom / henne.
* En gång om året åk till ett ställe du aldrig varit.
* Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medans du fortfarande lever. Detta är den största tillfredställelsen rikedom kan ge dig.
* Kom ihåg att, inte uppnå det du vill, ibland, är en lyckträff.
* Lär dig alla reglerna, och bryt sedan en del…
* Kom ihåg att det bästa förhållande är det vart kärleken mellan två personer är större än behovet den ene har av den andre..
* Bedöm din succé i relation till det du måste avstå från för att uppnå den.
* Närma dig kärleken och köket med djärv övergivenhet.
Etikettarkiv: drömmar
Ingen förstår
Inte ens jag. Hur ska man förstå? Jag är vaken. Jag sover inte. Jag låg i sängen och grubblade. Känner hur jag bara virrar runt. Det är ingen som kan veta eller förstå. Vad som sker i mitt huvud. Det är ju inte precis så att jag låter nån veta. Eller så att jag ens kan förklara. För det jag har inom mig går inte att förklara. Jag kan inte ens förstå. Är det nåt ens? Jag vet inte. Ett stort jävla frågetecken är vad jag är. Jag antar att jag vill ha en mening med mitt liv, men jag har väldigt svårt att finna någon. Jag har vissa dagar då jag är uppbokad och lever livet som alla gör. Jobbar, festar osv. Jag tänker inte mkt då jag är upptagen med sånt. Jag tänker inte för mkt. Jag känner inte efter liksom. Inte som jag gör nu. Som det är nu så är jag lite skakis, mest pga att jag bara ätit en skål med flingor och fyra rostade mackor på ett dygn. Det bara blir så, är ingen utstuderad bantningskur eller nåt annat dumt.
Nej, mitt liv är inte som jag vill att det ska vara. Nej, jag har inga drömmar om nåt direkt sådär. Vågar jag inte vara mig själv? Alltså, det är en fråga som kan besvaras på flera sätt. Jag är mig själv, men jag är det inte. Jag är en stark personlighet, men jag har knappt nån vilja. Med vilja menar jag att jag har väldigt vaga drömmar och mål. Min initiativsförmåga är inget jag jublar över. Visst ibland så tänder det till och så gör jag nåt, men det finns så mycket mer man kan göra. Det stannar oftast i tanken. Jag vet att allt grundar sig i rädsla. Rädd att satsa, att våga, att ta för sig, att ta plats, inte alltid men då jag inte är trygg. Jag är som räddast när det kommer till att älska. Jag är inte så bra på det här med känslor. Jag kan inte hantera andras känslor. Gråter nån så vill jag helst försvinna. Jag vet inte vart jag ska ta vägen i många fall. Sen beror det ju på vad det handlar om och vem det är.
Jag förundras av folk som kan trösta, ta på andra och vara allmänt gulliga. Alltså bara vara mänsklig. Jag är mer som en robot. Jag tror ni vet vad jag menar. Ibland funderar jag på om det faktum att jag skriver av mig offentligt gör saker värre för mig. Men i slutändan så verkar det kvitta. Jag vet att jag gör en del saker fel. Att leva i det förgångna är en av de sakerna. Att vilja ha nåt som inte finns längre. Jag menar, jag vill älska och älskas av någon. Men jag har svårt att se det hända. It was just a touch of luck that passed and made life something else? Jag är inte lycklig nu. Jag var det då. Det var nåt som fick mig att blomma. Men nu är jag vissen och då känns allt tyngre.
Om nån helt ärligt frågar vad jag gör eller hur jag mår så orkar jag inte. Jag backar inom mig. Tar tre steg bakåt och värjer mig från deras omtanke. Istället för att ta emot och ge tillbaka. You get what you give. Men jag är stympad. Jag vet att folk ser på en del saker man säger som självömkan eller klagan. Men jag känner såhär. Jag vet också att det är upp till mig att ta tag i mitt liv och våga. Men det är svårare än så, fast jag vet att det inte behöver vara så, så är det så. Det finns tusen ordspråk som säger åt mig att ta tillvara på livet och att det är en gåva. Men just nu så är det svårt att se det. Jag kanske har för höga krav och fokuserar helt fel. Men så är det. Jag kan inte förändra mig. Det är mitt fel. Jag vill bli nåt jag inte blir. Jag vill bli nåt jag inte känner till. Vad vill jag bli? Vad är jag? Detta är min djupa filosofiska fråga, vad fan är det här för nåt? Vem fan är jag? Jag försvann nånstans på vägen. All sorg, smärta, skit som varit har brytit ner mig och när jag försökt laga mig så har jag blivit nåt annat. Kompenserat den delen av mitt hjärta som krossats med en bit av stål. Titan eller kevlar. Så måste det ju vara. Jaha, va bra, vem ska hjälpa mig riva murarna? Mitt svar som alltid är nog att det är mitt jobb.
What else is new?
I wake up in the morning
Put on my face
The one that’s gonna get me
Through another day
Doesn’t really matter
How I feel inside
This life is like a game sometimes
Tro
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Beskriver mig just nu.
shiptrip
Ja, det blev en rolig fest igår, eller iaf en trevlig hyfsad fest sådär. Jag slapp sitta hemma och ruttna. Båten Harley Davidson invaderades likt Docklands med diverse olika människor. Fanns nog de flesta kategorier. Tyvärr även några slemmiga gubbar på uppemot 40 som gick och tokraggade på alla stackars technoflickor. Reaktionerna på detta faktum var olika, några skrek nej och gick fnissandes därifrån medans andra tog det kolugnt och bara avvisade dem som om det var det mest naturliga. De senare lyckades faktiskt bäst. Kände igen de flesta. Lätt hänt när man gått på fest i ca 3 år. Men jag är inte med i den där slutna cirkeln av festmänniskor som umgås även på annan tid. Så när festen var slut runt tre knallade jag mot nattbussen och de jag gick dit med åkte på nån efterfest i nån lokal på nån ö..
Inatt drömde jag rätt trevliga drömmar, undrar vad det kan betyda 😉
eftertankar
Här kommer en liten historia för eftertanke?
En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp.
Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln? Flera räckte upp handen. Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen.
Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och skitig. ”Är det fortfarande någon som vill ha den ” frågade han, och flera händer i salen åkte upp.
Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.
Många gånger i våra liv, blir vi ”hopskrynklade” eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!!
Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar.
Let it seldom be said, that you never tried hard enough, that you’ve given up.
Cause that’s just not the way it’s supposed to be..
my private hell
Här sitter jag och här sitter jag länge och ofta. Och mest hela tiden tycks det ibland. Jag vet inte riktigt varför jag alltid sitter här. Men det fördriver tiden. Tiden mellan sovandet, jobbandet, festandet och sånt. Sen kan man underhålla sitt s.k. ”sociala liv”. Jag vet att det kan vara destruktivt. Jag märker av det då och då. Det är de gånger som jag är som mest apatisk.
Jag blir sällan apatisk bland andra människor, men här..här kan jag få tokryck och bli knäpp. Här är förstås framför min dator och internet. Rubriken kanske kan ses som en smärre överdrift, men ibland är det verkligen inte kul.
Tidigare idag satt jag och konverserade med diverse personer och kände hur det bara kom över mig. Jag kunde inte sitta kvar, det drev mig till vansinne, det var inget som nån sa, utan jag kunde bara inte sitta kvar, det blev för mkt.
Grejen är den att när jag sitter vid datorn så funderar jag och fnular och tänker. All information som går igenom min hjärna, alla intryck, alla känslor av olika former. Det tar ut sin rätt tror jag.
Sen att jag ofta sitter så länge och alldeles ensam, det underlättar sällan.
Jag funderar ofta på vad jag vill. Vad jag känner och hur jag ska få till det. På vem jag är och vad jag står för. Sitter man vid en dator och bara funderar kommer man inte få några svar. Inte några fullständiga iaf.
Ut och lev livet. Skaffa sig erfarenheter. Förverkliga drömmar. Umgås med vänner, lära sig socialisera. Framförallt lära sig att använda sig av sitt hjärta.
Jag har inget minne av hur livet kändes när jag levde utan närvaron av en dator. Var det såhär? Kan datorn ha en övervägande del i mitt förfall? Jag vet att den har utvecklat mig och alla de relationer jag skapat till otroligt stor del, men betyder det att jag ska låta den göra det?
Jag kan känna mig helt schitzofren pga datorn. Jag mår fysiskt dåligt av den. Jag sitter ju bara ner. Jag känner mig ofta hopplös.. Jag orkar inte engagera mig i några aktiviteter.. jag sitter hellre hemma än gör nåt vettigt. Jag hindrar mig själv från att ta tag i mitt liv tror jag.
Vad finns det att ta tag i då?
Lägenhet
Ja, min lägenhet. Den behöver rustas upp om något. För det första behöver jag se till att jag får kontraktet från syrran. Men då måste jag tjata på henne. Sen ska jag tjata på värden om att den ska renoveras. Sen kan man börja måla, fixa till och lite sånt.
Arbete
Ja, min arbetssituation är på väg att försämras är jag rädd. De arbetsuppgifter jag fått innebär att jag får arbeta ensam mestadels av tiden och göra ganska tungt och tidspressad städning. Jag kommer nog inte trivas som fisken i vattnet.
Socialt liv.
Jag måste utöka mitt sociala liv till att vara mer aktivt även under veckorna. Måste skaffa mig en sysselsättning som innebär att jag träffar folk annat än på jobbet eller på helgerna. Jag vill inte vara ensam.
Familj.
Ja, min kära familj, trots att de inte bor i stan, så vill jag umgås mer med dem, det måste gå att arrangera. Jag mår ju inte bra utan dem. Saknar dem.
Ja, så jag ska alltså inte sitta här lika mkt då. Kan ju börja med att göra en lista på saker att göra senare idag när jag vaknat. Dags att jag växer upp. Känner mig inte direkt vuxen, så som jag lever mitt liv. Visst, man kan vara vuxen och ha ett spännande och givande liv och inte bli tråkig.
Jag ska plocka undan alla kläder och gå ner till tvättstugan och fixa en tid, sen får vi se om det finns ledig tid idag så tvättar jag idag..beroende på när det nu är. Ja, sen ska jag diska och fixa till i köket. Sen krävs både dammning och dammsugning av hela lägenheten. Sen ska jag försöka se till att fixa alla papper som bör komma in i pärmar och sånt. Jag köpte ju faktiskt en hålslagare för bara nån vecka sen. Så nu kan jag äntligen göra det. Sen ska jag nog ner på stan och handla ett batteri så jag kan betala räkningarna, såvida jag inte hittar det som jag slarvat bort.
Sen får vi se.. Kanske läsa en bok.
Nu blev det här en väldigt ointressant dagbok, men, det är min så jag skriver ju vad jag vill och så..
”Jag vill vara den rätta, han som skänker dig lugn.
Han som delar alla dina hemligheter.
Jag vill vara den du träffar varje ledig sekund.
Fastän livet är så fullt av möjligheter.
Jag vill vara det du tänker.
Jag vill vara dina brev.
Jag vill vara den du aldrig tänker mista.
Jag vill vara den som skänker.
Om du är den som ger.
Jag vill vara den du räknar som den sista
När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.
För du tar orden ur min mun.
När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.
För du tar orden ur min mun.
Jag vill sticka ut i mängden.
Jag vill vara den du ser.
Jag vill finnas där och kasta dina blickar.
Jag vill vara det som händer.
Det som får din mun att le.
Det du letat länge efter men ej hittat.
Jag vill vara det du pratar om.
Fast du annars är så stum.
Det som får en kropp att vilja explodera.
Livet känns så kort när vi är i samma rum.
Vi kan göra det vi annars fantiserar.
När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.
För du tar orden ur min mun.
När ljuset brunnit ner.
Då är det oss jag ser.
Så kom och kryp hit ner.
En stund.
För du tar orden ur min mun.
Du tar orden ur min mun”
vi var nästan där
ännu en dag av tvivel
var det bara en dröm
du fick mig att plocka fram
det mitt hjärta gömt
och all denna rädsla
var kom den ifrån
och all denna kärlek
är den bara till låns
allt som har hänt
är så svårt att hålla isär
men jag tror jag vågar säga
att vi var nästan där
med mitt rödaste bläck
har jag skrivit ditt namn
tvärs över hjärtat
som du höll i din hand
jag kan se dom tydligt nu
dina drömmars mål
man kan inte springa
innan man kan gå
jag tror det finns en plats nånstans
där drömmen möter verklighet
det var dit jag ville gå med dig
jag trodde jag kunde ta oss dit
oh, det var synd att det skulle sluta så här
precis när jag tyckte vi var nästan där
tåget har gått
jag står kvar på stationen
hör ett eko långt bort
av tågvisslans ton
imorgon är du (imorron är du)
någon annanstans
men du får en ny chans
ja, det var synd att det skulle sluta så här
precis när jag tyckte vi var nästan där
allt som jag kämpade för har fallit isär
precis när jag tyckte vi var nästan där
nästan där…
”Så länge vi har varann..”
Ännu en förstklassig kärlekspoet 🙂 Mauro Scocco.
Svårt att hitta låten ifråga som jag klistrat in här ovanför..har du den, säg till.
Jag är snurrig.