Etikettarkiv: förlossning

När Astrid kom till jorden

Skrevs den av — Inga kommentarer ↓

Det var en gång en liten flicka som hette Astrid. Hon föddes natten den 28 oktober 2019 och nu ska jag berätta om kvällen innan fram tills dess att hon kom ut till oss. Utifrån mitt perspektiv förstås.

Låt mig tänka en stund. Måste liksom påminna mig själv hur det hela började. Linda hade gått över tiden två dagar och vi satt hemma med hennes mamma och såg på teve när de riktiga värkarna satte igång. Det var en söndagskväll så vi såg på Allt för Sverige. Jag och Linda fick ställa oss upp och jag gav hennes rygg en omgång medan hon andades igenom värkarna. Så höll vi väl på fram till midnatt någon gång.

Vi försökte lägga oss och sova, men det funkade inte så bra. Blev kanske en kortare stund sömn för Linda mellan några värkar och sen blev det för jobbigt. Jag själv kunde inte riktigt slappna av. Var liksom på min vakt och redo att ringa Förlossningen och taxi och allt på en gång. Men jag lyssnade noga på vad Linda ville eftersom hon var den som genomled värkarbetet.

Första gången jag ringde till BB var kl. 01.14 ocvh fick då veta att det var fullbelagt och att vi fick kämpa på hemma och avvakta hur det skulle fortskrida. Då hade det börjat bli rätt jobbigt. Så Alvedon och varmt bad blev det. Ringde in igen 01.40 och fick tyvärr inget bättre besked då. Sista samtalet blev 01.56 och då var det bara att konstatera att vi fick ta en taxi till Karolinska i Huddinge.

Jag ringde en taxi direkt efter det samtalet och den var väl här kanske inom tio minuter. Linda var ju i badet när jag ringde så hon kämpade med att klä på sig mellan värkar medan jag mitt i det förberedde med väskor och babyskydd och allt annat som skulle med. Lindas mamma hjälpte till så gott hon kunde.

Ja, in i taxin och iväg åkte vi. Tog inte så lång tid, men jag tror resan kändes som en halv evighet för Linda.Ho lyckades dock andas sig ur flera värkar i taxin, så det gick bättre än hon trodde innan. På slutsträckan in på uppfarten nästan till Förlossningen var marken som en puckelpist, det var nog inte så skönt.

Väl frame så gick vi in i entrén där och det var ju helt tomt, sånär på en person som vi trodde skulle möta upp oss. Men det var ju inte riktigt så. Fick ta hissen upp några våningar och där möttes vi av en barnmorska, uska och en läkarkandidat. In på ett rum och fixa med kläder och på med sjukhuskläder. Sen var det bara att köra. Från att vi kom in tog det 50 minuter så var hon ute. Linda gjorde precis som hon skulle och andades igenom värkarna. Med hjälp av lustgas.

Tyvärr blev det samma som med Elsa att moderkakan satt som berget och de fick efter att ha försökt få ut den i förlossningsrummet ta Linda till en operationssal och göra en akut operation för att få ut den. Oron fanns där även denna gång. Sitta där med ett nyfött barn och inte veta vad när hur? Rekommenderas ej. Sa det till Linda när hon åkte iväg till operationen att nu blir det inga fler barn. Vill inte behöva sitta där igen. Var väl lite halvt galghumor där, men ärligt talat så usch.

Efter x antal timmar så kom den nya barnmorskan och meddelade att nu var det dags att komma till uppvaket och få träffa Linda. Så skönt. Vi var kvar till på onsdagen och då tyckte alla att Linda mådde tillräckligt bra för att åka hem. Var fantastiskt att komma hem och se hur Elsa reagerade. <3

På den vägen var det. Odramatiskt och dramatiskt på en och samma gång. Nej, en förlossning är väl aldrig odramatisk.

Det nya livet

Skrevs den av — Inga kommentarer ↓

Välkommen till livet Lilla Elsa och välkommen till det nya livet med ett litet barn Micke och Linda!

Det var vad universum sa till oss den 21 maj klockan 10.03 när ett litet flickebarn på 3256 gram föddes. Födseln var rätt odramatisk, alltså det gick ganska bra även om det förstås är en pärs att föda barn. Värkarbete hemma i ca 6 timmar med tillhörande besvär och sedan till sist fick vi veta att vi kunde komma in till Södertälje sjukhus förlossning.

Det var tydligen fullt upp den natten då 11 barn kom det dygnet så det var på gränsen att vi blev skickade till Karolinska i Huddinge, men Linda höll ut en timme till och sen hade de plats för oss vilket vi är så glada för. Vi kom in runt 06 på morgonen och fyra timmar senare kunde jag konstatera att nu kommer barnet, medan jag försökte sansa mig och hålla koll på både min egen och Lindas andning.

Snacka om att på några sekunder inse vad det var för något som faktiskt höll på att hända. När jag såg att huvudet var på väg ut så blev det så väldigt verkligt. Linda fick hur mycket beröm som helst av barnmorskorna och den undersköterskan som vi hade på förlossningen, jag kan bara hålla med. Hon var som gjord för att föda barn och var superstark. Det gick verkligen mycket fortare än vad jag hade trott.

Efter att hon kom ut skulle ju moderkakan följa på det, men tyvärr ville den inte det så jag fick ta det lilla knytet i min famn medans en bunt med läkare, sjuksköterskor och barnmorskor preppade Linda för operation. Det var några ängsliga timmar då alla tänkbara scenarier spelades upp i mitt huvud, men någonstans visste jag att hon var i goda händer och försökte att förlita mig till den info jag fick under väntan på att hon skulle komma från uppvaket.

Mitt i allt detta så kunde de inte längre vänta på att mäta och väga Elsa och sen fick vi komma till BB och vårt egna familjerum där vi vilade i fortsatt väntan. Till slut kom vår barnmorska in med nyheten att det fanns en mamma som ville träffa sin familj och då var väntan äntligen över och vilken lättnad.

Efter att vi fick återförenas och förundras tillsammans över det lilla livet så fick Linda följa med oss ner efter en koll att allt såg bra ut. Sen började livet på BB med amning och blöjbyten och allt som ingår. Den där bubblan som alla talar om finns faktiskt. Jag var ute efter någon dag för att köpa Loka och det var som att jag inte förstått att livet fortsatte därute och att det var varmt ute.

Sen på torsdagen så tyckte vi att nu kan vi väl åka hem, det kändes helt okej och allt såg bra ut. Men det är ju en omställning så första natten var rätt tuff och vi var nog båda lite smått trötta, kände oss otillräckliga och en massa andra känslor. Som tur är kom vi in i det rätt fort och nu funkar det rätt bra. Igår började jag jobba efter tre veckor hemma i bebisbubblan. Det har känts helt okej även om det är lite konstigt med. Nu får ni se upp ute på nätet om jag blir lite för generös med bilder och så på vår Elsa, men det kanske inte gör så mycket..