Varats olidliga lättja och idioti.

Utstämplad och klar för idag. Blivit två lite längre dagar på jobbet.

En morgon när jag åkte till jobbet funderade jag kring feminism, kvinnoförtryck och om min egen roll i det hela. Har läst flera bloggar där författaren konstaterar att alla män förtrycker kvinnor. Om inte direkt, så indirekt bara genom att vara män och bidra till att upprätthålla patriarkala strukturer.

Jag förstår hur de tänker. Det är lätt att skjuta ifrån sig och säga att jag förtrycker minsann ingen, men tänk efter lite. Har du aldrig varit med och bidragit på något sätt till att upprätthålla könsmaktsordningen som råder i samhället? Aldrig haft en åsikt om hur någon klär sig? Att de bär för mycket eller för lite smink? Kanske skämtat om saker du inte har en aning om?

Jag skulle kunna komma med många fler exempel, men jag tror ni hajar vad jag syftar på. Hade även en diskussion med utgångspunkt i en video som ironiserar över att det är kvinnors fel att de blir våldtagna.

Se videon här

Utan att gå in på detalj på vad som sades i diskussionen till denna video så kan jag konstatera att jag inte tycker att man kan skämta om allt. Ironisering är däremot ett bra sätt att göra poänger om saker som är fel. Så denna video är bra. Att skämta om att kvinnor ska stå vid spisen fastkedjade är inte ett dugg roligt, bara pinsamt.

Smart humor vs. grottmänniskohumor. Så ner med den dåliga humorn som på olika sätt cementerar en unken syn på kvinnors rättigheter och fram för ironi som belyser samhällsproblem och ifrågasätter patriarkala strukturer som bara belastar oss som individer på olika sätt.

Har även naturligtvis förskräckts över den dom som föll i hovrätten där 6 killar som utnyttjat en 15-årig tjej blivit friade. Jag skiter i vilken brottsrubricering som är applicerad och vad som skedde runt omkring, det är bara fel att ta sig denna frihet med en annan individ. Punkt. Varför diskuterar vi ens? Det är fel fel fel!

Finns inga vinnare och jag skiter i om det divideras om vilka som är skyldiga, samhället eller individerna. Vem som är offer, flickan eller förövarna. Bara bajs alltihopa. Min spontana reaktion blir:

Fy faan!

De ouppnåeliga kraven

Jag har ingen aning hur det är att ständigt bli bedömd som person utifrån sitt utseende som kvinnor blir dagligen. Det finns ett antal bilder av hur en kvinna ska se ut. Vilka kläder som hon ska bära, sminket, kroppsformen osv.

Allt detta präglar dagens kvinnor att bli ganska beroende av omgivningens godkännande. Att ständigt behöva känna sig bedömd på detta sätt är inte något som män känner till eller behövt känna av på samma sätt. Inte alls i samma omfattning.

Det är som att ständigt bli bevakad och att ens minsta steg blir mätt, bedömt och kritiserat. För nåde den kvinna som inte gör sitt yttersta att passa in i de snäva formar som samhället satt upp.

Då ska hon tryckas ner extra mycket, bespottas och få höra vilken misslyckad kvinna hon är. Gäller åt båda håll. Antingen om hon är för bra eller för dålig.

Det här är vad jag tror är en stor bidragande faktor till alla de problem med dålig självkänsla, ätstörningar och andra destruktiva beteenden som förekommer har sitt ursprung.

Känslan att alltid bli bedömd för hur man ser ut och att aldrig riktigt duga till, enligt de i dagsläget helt vansinniga krav som ställs på kvinnor. Det är dags att strid mot dessa, ge kvinnor samma möjlighet som män har att förverkliga sig själva. Utan att ställa en massa orimliga krav som ger ångest och förstör.