Etikettarkiv: gud

Jag känner mig upplyst.

Hur min bild av och förståelse för beteendevetenskap har förändrats.

Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.

Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.

Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.

Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.

Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.

Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.

”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”

Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.

Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.

När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.

Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.

Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.

Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Recap II

Torsdag ja. Slaggade ju hos Lell där efter Anchor. Köpte fryspizza och jag somnade med pizzan halvägs uppäten. 23 timmar är inte att leka med. Sov och så slappade vi hela dagen efter, lagom sega och småbakis. Inhandlade en jacka och en keps. Tight som fan med ny snygg jacka. Bra passform för en gångs skull.

Sen såg vi n rätt cool rulle. London, med en massa amerikanska ungdomshjältar som gone independent. Jessica Biel, Jason Statham ( förvisso inte amerikansk.) osv. Den var drogad så att säga, det enda de snacka om var Gud och förhållanden. Allt medans de snorta så mycket kola de bara kunde. Dekadens på hög nivå.

Sen drog jag till Popaganda runt 17. Mötte två drängfulla eventuella psykfall på rymmen som undrade hur man tog sig till Propaganda. Sa att jag skulle dit, så de hakade på mig, det var ju en upplevelse, fick höra hur schysst jag var och jag svarade ärligt, why not, varför vara taskig. Även om det slutade med att jag undvek dem allt jag kunde när vi kom fram. De skulle ändå gömma sprit och jag var inte så sugen på det.

Åt god lammfärsburgare och drack cider och gled runt och frös lite smått. Sen var vi inne på disco bravo och stuffa så svetten lacka. Kom hem 5.30 eftersom det var vardag dagen efter. Mycket jobbigt.

I fredags sket jag i hela grejen och stannade hemma. Jävla pissväder.

Igår var det dags igen, även om ingen i sällskapet var särskilt taggade. Åkte till Bagis, käkade tacos utan grönsaker. Drack lite och glodde på valda delar ur Pulp Fiction. Sen in till stan, där jag droppa av ett tag för att hämta spriten som blev över sen onsdagen. Blandade ihop allt i en flarra och begav mig till festivalområdet. Satt och smögdrack där på en klippa. Sen satte det igång igen. Drev lite med Oskar, gick och kollade på Hello Saferide, träffade ANNA! Helt sjukt var det. Henne har jag inte träffat sen sommaren 2000. Eller nu ljög jag, sprang ju in i henne på Arvika för 3 år sen med, men länge sen var det.

Galet hursomhelst.

Sen in i Allhuset igen, där de spelade tokhögt. Gjorde ont i öronen. Köpte hörselproppar och dansade på, drog hem relativt tidigt eftersom jag är så bitter över att jag aldrig någonsin får hångla. Nu ska jag iväg till föräldrarna, mors dag och allt.

Bloggar etiketter: , , ,

Misunderstood.

Jag är den jag är. Vem annars liksom? De erfarenheter och upplevelser jag haft har format mig till den jag är och hela mitt liv är min historia. Jag är mångfacetterad och komplex. Jag vet om det och säkerligen de som följt mig en bit på vägen med. Det värsta jag vet är när folk dömer mig efter det de sett. Jag är inte alltid rakt på nålen, klockren och given i alla lägen. Men ändå förväntas det nästan i vissa kretsar eller personer.

Jag är för mycket mig själv i det att jag inte ironiserar sönder, eller är så sarkastisk. Ledsen men jag är inte sån. Tror det kan sticka i folks ögon. Så då känner de ett behov av att trycka ned mig och förlöjliga mig. Eller så är det bara min ursäkt till varför vissa människor inte kan acceptera mig. För jag vill ju att alla ska gilla mig. Förstår inte varför de inte skulle göra det. De behöver ju inte älska och avguda mig, bara acceptera mig för den jag är.

Det är väl inte så svårt. Jag gör det. Med andra alltså. Allt som oftast med mig själv med. Det är okej att vara lite skum och konstig. Det är positivit i mina ögon eftersom jag alltid varit det på något sätt. Tråkigt med människor som försöker placera in sig i nåt slags fack, genre eller i en grupp. Normalisering är till för wankers.

Bloggar etiketter:

solskenspromenad

Igår var jag ute i det underbara soliga vintervädret och gick med min vän Oskar. Vart en riktigt lång promenad, åtminstone tidsmässigt. Gick längs med Söder Mälarstrand fram och tillbaka. Avslutade med ett varsitt glas varm choklad med grädde på ett café i Gamla stan, ett underskattat fenomen. I varje fall i min värld.

Fotade ganska mycket, men har inte överfört bilderna ännu. Efter det skulle jag vidare på kalas hos Jänkaren. Mötte upp stojg och Lena. Satt där och förfestade och hade oss, sen bar det vidare till Mango bar, där de spelade mettanmusik och sånt. Sen helt plötsligt skulle vi till Club Pink på Sthlm kök o bar.

Sagt och gjort, traskade dit och fick en inblick i den världen, smått bisarr för en arm stackare som jag, men inte helt unheard of, men att beskåda denna galenskap var lite lätt överväldigande. Normalt är det säkerligen för de som umgås i de kretsarna, men i min värld brukar det inte gå till så, därav den upplevda bisarrheten. Är förvisso alltid trevligt att komma in gratis på ställen och få vara i VIP-utrymmen, men ja, inget jag är van vid.

Lyckades ju självklart strula bort min garderobsbiljett med. Hur vete gudarna för jag kollade att jag hade den vid ett tillfälle, för jag blev lite skraj att jag tappat bort den, trots mitt ynka intag av alkohol så var jag inte riktigt med på noterna. Gick och dansade en sista sväng på dansgolvet, sen när det var dags att gå så kollade jag igen och då fanns den bara inte. Så det var ju bara att fjäska in sig hos garderobspersonalen.

Före oss var en annan som råkat ut för kliknande missöde, men denne verkade känna han som jobbade där så han blev visst särbehandlad. Jag skulle få stå och vänta till sist, vilket jag inte hade ett dugg lust med. Stå där i en timme liksom, helt själv. Nej, det funkar inte, så vi grabbade tag i en annan ur personalen som hade en annan lösning. Visa ID och betala 50:- Så det var ju så det fick bli, orka stå där och vänta liksom, jag ville bara ha min jacka. Men jag tycker det borde ha räckt med min beskrivning.

Grön Everestjacka, med en brun ribbad mössa i höger ficka. Storlek XS. Hur svårt kan det vara liksom? Jaja, det slutade lyckligt iallafall, jag fick min jacka och sen åkte jag hem. Nu ska här sovas.

Bloggar etiketter: , , , ,

Shoppinghysterin slår till!

Har efter att ha läst diverse bloggar, bl.a. hedgehog in a storm och Linda Skugges, konstaterat att Stella McCartneys nya kollektion för H&M gjort mig uppmärksammad på hur pass galet samhället är. Jag visste redan att vi har fel prioriteringar, att status och yta är det enda som räknas. Men herregud människor! Det är bara kläder. Att basera hela sitt liv på att konsumera kläder som ska få en att se så snygg ut som möjligt? Hobbys? Nej, det är bara kläder. Fast det är ju bara min otroligt ödmjuka åsikt.

Snacka om att Medelsvensson, även jag, har för lite riktiga problem. Åh nej, jag fick inget bla-linne av det och det materialet som jag hade spanat in i 4 månader på H&Ms hemsida, för några gamar snodde det rakt framför ögonen på mig. Stackars dig! Pröva att bo i en hydda i ett jordbävningsdrabbat land och ha 15 minusgrader ute.

Ja, jag vet att jag överreagerar, men det är nog såhär jag känner inför såna här händelser. Att folk ens orkar stå och trängas för att få tag i ett ynka plagg, en tygbit för flera tusen är för mig ofattbart. I min meningen har man inte så stor koll på omvärlden då. För att spä på det hela kan jag nämna att jag köpte en kavaj för 800:- i veckan och jag är nog lika god kålsupare med, fast inte på samma sätt. Dubbelmoral kanske, men ändå inte. Lite paradoxalt kanske, men sån är jag.

Bloggar etiketter: , , , ,

Religiös upplevelse

Åååh, jag säger bara hallelulja. En del upplevelser är helt enkelt bara WOW! Idag fick jag höra inspelningar från Kentkonserten i Stockholm den 28:e maj i år. Det var som Kishti i Idoljuryn hade sagt, ett riktigt hallelulja moment. Tårar skratt, rysningar, you name it. Det var liksom nästan bättre än att vara där på plats. Ett helt annat perspektiv. Slipper trängas med tusentals människor och man är inte helt slut efter timtals med köer och väntan. Det bästa är ju att höra publikkören sjunga med. Tyvärr hör man mest Jockes sång, vilket inte är helt fel, men jag ville att publiken skulle höras mer. Jag älskar jättekörer a la konsert och allsång. Rysfaktorn är extrem.

Sen så fick jag återigen höra Mannen i den vita hatten, med de extra verserna. Har väntat sen konserten på det och det var det värt. Vilka ord, de träffar en rakt in i hjärteroten.

Extraverser

”Och tiden krossar mjukt ditt motstånd
Det kommer smälta bort som snö
Tills du slår dina käpp mot muren
Som du reste kring din ö

Och alla dina vänner
Och hela din familj
Dom går med stomsteg mot den dagen
Då de inte längre finns

För älskling vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö

Och han som stirrar ut från spegeln
Det kan inte vara jag
När blev jag så ful och trött och gammal
Så ensam, feg och svag

Och när man hatar den man blivit
Och man föraktar den man var
Så finns det ingen gud i världen
Som kan ge dig något svar
Förutom vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö

Ja vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö”

Bloggar etiketter: , , , , ,