Efter att ha funderat en hel del på det här med var gränsen för humor går och vad som är politiskt korrekt så hamnade jag idag i en diskussion på Facebook om just detta.
Jag kan börja med att säga att jag har uppmärksammat det här för min egen del tidigare, jag personligen tycker inte att det är okej att skämta om allt. Det är uppenbart att inte alla håller med mig och jag har funderat på vad som skiljer oss åt. Vad är det som gör att en del har ett så stort behov av att få skämta om precis allt?
Dels har jag förstått att det handlar om att får man inte skämta om en sak ska man inte få skämta om en annan, för det finns alltid någon som kan bli kränkt. Vilket ju stämmer, men det beror ju lite på hur man gör det också och i vilket sammanhang, som någon nämnde under diskussionen.
För min del så går jag efter min inre kompass för det mesta, mixat med andra värderingar som influerat mig. Dessa hamnar oftast innanför ramen för det som betecknas för PK. Jag själv har inga problem med detta eftersom jag vet att jag inte tycker så bara för att man ska eller för att majoriteten tycker så. Jag utgår från mitt rättspatos alltså min känsla för vad som är rätt och fel.
Jag är inte uppvuxen i något hem där jag fått pekpinnar om vad som är rätt och fel utan jag har utvecklat min egen moral utifrån de erfarenheter jag har och saker jag observerat. Jag är i många fall motsägelsefull och säkerligen inkonsekvent, det blir lätt så när man har motsägelsefulla åsikter som inte riktigt går ihop alla gånger. Det viktiga tycker jag är att man har en ständigt pågående utveckling och att man aldrig nöjer sig och slutar ifrågasätta sig själv.
För tro mig, jag har tvivel mer än något annat. Jag går alltid igenom folks argument och väger för och nackdelar och oftast står jag och väger någonstans mittemellan. Å ena sida, å andra sidan, typiskt för de som studerat sociologi. Detta gör det möjligt för mig att se saker ur fler perspektiv och att kunna se saker i flera olika led. Konsekvensanalysen som detta ger gör att jag kan få en djupare förståelse för vad saker och ting har för konsekvenser.
Nu menar inte jag att jag sitter här och har alla svar, jag vet att så inte är fallet men det ger mig en annan förståelse än vad kanske andra har som inte studerat sociologi. Eller som inte har fördjupat sig inom ett specifikt område. Tyvärr är det väldigt många som inte tänker längre än näsan räcker. Självklart inte så att de gör det med flit, jag är själv uppenbarligen inte fulländad och kan göra misstag precis som andra.
Men just det här med skämten och att driva med saker så skiljer jag mig från en del. Jag förstår inte hur det går att missa att vissa typer av skämt som är nedvärderande mot t.ex. kvinnor, homosexuella, icke-vita, alltså personer i grupper som alltid fått utstå den vita mannens maktutövande leder till en fortsatt maktobalans. Det jag däremot förstår är att det är jävligt lätt som 20-nånting år vit man att sitta och säga att det är klart som korvspad att man ska få skämta om allt.
Men jag säger, tänkt till lite för det är jävligt lätt att sitta och skämta om saker, men du ser inte att du bidrar till att skapa ett samhälle som inte inkluderar alla oavsett. Vill du ha det så? Jag vill inte det, så därför måste jag säga ifrån. Av exakt samma anledning måste jag rannsaka mig själv och mina handlingar dagligen och jag är tacksam om jag får en tillsägelse om jag gör något korkat.
Som vanligt när jag ska försöka få ner mina tankar på pränt så blir det inte som jag tänkt, min förmåga att få ner mina tankar är lätt fragmentarisk, men någonstans kanske det finns en röd tråd.