Oj, vilken vecka

Åh fan vilken vecka jag haft, orkar inte dra hela storyn, men jag kan ju dra en snabb sammanfattning.

20 timmar sommarjobb, 30 timmar slavning.
3 dagar med alkohol.
3 danspass efter fyra timmars sömn.
Sen en jävla massa saker att göra nästa vecka.

Men jag har planerat så gott det går. Så länge jag får hyfsat med sömn och inte dricker för mycket så ska det nog gå att överleva dessa veckor. Ska klämma in lite tandläkarbesök, kuratorn och en del föreläsningar med. Så ska jag försöka fixa så jag får något pluggande gjort med.

Nu sova, upp tidigt och ta hand om rookiesarna.

Reach out and grab it

Mycket som ska göras nu tror jag. Men det flyter på rätt bra ändå. Planering är avgörande, utförande minst lika viktigt. Det vankas både trevligheter, som kvällens styrelsemiddag och jobb, som discoslavning imorgon. Men jag tror faktiskt att det kan bli rätt trevligt med. Är ju inte så många av mina kompisar som jag jobbat ihop med. Så det känns tryggt.

Kuratorn imorgon, ska ta upp den här känslan som jag haft ett tag. Se om det kan vara en effekt av mina tidigare insikter och så. Fascinerade på ett sätt. Hur hanterar man det? Jag antar att det handlar om att bara låta det vara så. Inte försöka kämpa emot, utan bara acceptera att vissa saker bara är.

Precis så tänker jag om denna dag, ska bara vara. Det är ju trots allt en fin dag. En vårdag

”When you want something in life, you just gotta reach out and grab it.”

Ge mig kontroll

Jag är inte den som tar risker, som chansar eller ens tänker att jag ska utsätta mig för saker som jag är rädd för. Jag har på senaste tiden börjat utmana mig själv på vissa områden, för att sluta vara feg och inte våga. Jag har mer eller mindre insett att det till stor del handlar om att ha rätt inställning. Vill jag, så går det att genomföra oavsett hur obekvämt och jobbigt jag upplever det som.

Mycket av min rädsla kommer från en känsla av att inte ha kontroll över vad som sker. Att inte kunna fly från det jobbiga. Hela mitt liv har jag varit utan kontroll över de stora sakerna i mitt liv. Denna känsla har liksom kontrollerat mig och mitt undermedvetna. Det var inte förrän jag kom fram till det hos kuratorn, som jag insåg hur stor del av mig som är styrd av detta.

Jag känner mig maktlös i många situationer för det spelar ingen roll vad jag vill. Den person som styr mitt liv, tror inte att den har kontrollen. Då är det svårt att göra något åt saker. För det spelar ingen roll vad jag vill. Det har jag lärt mig av livet. Men det är detta som jag på något vis måste komma ifrån och ta kontrollen över mitt liv.

Jag har väldigt svårt för att veta vad jag ska göra annorlunda. Jag borde utmana mig själv, för det bidrar till att jag kanske kommer över det, men samtidigt är jag för feg och har en massa bra ursäkter som ligger och skräpar runt om mig, som jag använder så fort något inkräktar på min trygghet.

Att jag ens försöker förklara på den här bloggen, eller för någon jag känner, hur jag upplever det, eller känner, är ganska fascinerande. Så jag ska nog sluta nu, innan jag somnar. För trots att jag sov till ca 15, så är jag helt slut.

Tips från coachen.

Igår upptäckte jag en fantastisk sak. Jag kunde se filmen Cloverfield på datorn, på en webbsida, utan att ladda hem den. Det enda som krävs är en DivX web player. Så detta gjorde jag och var uppe bra mycket längre än jag borde ha varit, därav min föregående post. Väldigt spännande film, filmad på samma sätt som Blair Witch project. Med en handkamera.

Missade min tid hos kuratorn. Andra gången jag sover när jag egentligen har avtalat tid med hennes. Känns rätt lumpet gjort av mig, eftersom hon har andra som säkert hade velat prata. Men gjort är gjort, inget att gräma sig över. Får tid att skriva klart ett CV som jag sa att jag tänkte göra. Behöver verkligen ett jobb nyss, är nästan helt totalt pank. Får tänka positivit, då kanske jag tappar lite oönskade fettdepåer. Fast mest troligt blir jag nog mest jävligt less på pasta och havregrynsgröt.

Såg även sista delen av Super Bowl, väldigt spännande, även om jag inte förstår alla regler. Snygg comeback av Eli Manning och hans NY Giants. Väldigt stort att få vinna MVP i en sport som Amerikansk fotboll.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

When I get there

Idag träffade jag kuratorn för sista gången i år. Det har hjälpt mig, men ändå känns det som att jag har en bra bit att gå innan jag är där jag vill vara. Men jag har absolut kommit någonvart och visat att jag vill må bättre och tycka om mig själv. Det har jag visat på olika sätt. Genom att tro på mig själv, stå upp för mig själv och våga satsa på mig själv. Först i början i små pyttesteg, men i framtiden ska jag nog se till så att det blir större saker.

Jag håller på att lära mig att inte köra fast i saker som ändå inte leder någon vart. Att ta tag i saker själv och inte sitta och vänta på att det ska hända saker. Sen har jag insett att jag ska försöka släppa vissa saker och koncentrera mig mer på det som känns mer givande just nu istället för att grubbla sönder sådant som ändå inte kommer fungera i dagsläget. Något kryptiskt kanske, men jag vet i alla fall vad jag menar. Nu ska jag läsa mer om porrstjärnan och försöka mig på att analysera lite.

Intressant?

Jul, förkylning, tandproblem

Jag sitter i bibblan med min bärbara, varför gör jag det? Men jag har inget direkt att plugga, så varför inte sitta hemma? För att jag inte ska sitta hemma själv antar jag. Men på ett sätt så känns det mer ensamt att sitta själv bland andra. Lär inte bli kvar här länge till. Ska nog hem och se på Heroes innan jag käkar middag och sen går till studiecirkeln. Idag handlar det om situationen i Moldavien, med trafficking och extrem fattigdom.

Läs mer här

Lyssnar på radio samtidigt, de snackar om jul och bloggar och hur folk minns sina jular. Blir inte direkt inspirerad. Nej, jag har inga såna tankar om julen. Vet inte riktigt hur jag känner för det hela.

Sen har vi det här med med min förkylning. Den är på något sätt kvar. Jag känner mig inte så sjuk, men ändå har en retfull hosta och massa snor kvar. Börjar tro att det är allergin som gör sig påmind. Typ att förkylningen gör att min kropp inte kan hålla emot allergin, men jag får väl byta lakan helt enkelt.

Igår märkte jag även en sak som var lite oroväckande, det var att en tand i övre högra kinden har tappat lagningen. jag har inte ont eller så, men det ser inget vidare ut. Vet inte om jag känner för att gå till tandläkaren och betala ännu mer där. Men jag kanske inte har något val. Vi får väl se.

Imorgon ska jag tillbaka till kuratorn med. Göra de där testerna. Ja, nej, nu går jag hem.

Be om hjälp

Att be någon om hjälp, att erkänna att man inte klarar något, kan vara svårt. Särskilt om man hela livet fått höra hur stark man är. Jag har aldrig tänkt i dem banorna. Men det slog mig häromdagen att det kanske har ett samband. Jag vet att ingen menade att säga så i syfte att göra mig okapabel att be om hjälp, men på något sätt har det blivit så. Det tillsammans med min ovilja att vara till för mycket besvär eller min hänsyn för andra, har gjort att jag inte riktigt fått hjälp som jag kanske behövt.

Nu har jag i alla fall börjat be om hjälp. Och visst tar det emot. Det är ju inte som att jag har några riktiga problem liksom. Konkreta problem som man kan ta på. Det är mest i min skalle det sitter. Skickade iväg ett mail till en av kuratorerna på studenthälsan, om att jag vill ses och prata. Sen får vi se vart det bär. Det är en start. Den här gången ska jag inte nöja mig med att må bättre för stunden. Den här gången ska det ske riktiga förändringar.

För det här fungerar verkligen inte i längden.