Hur min bild av och förståelse för beteendevetenskap har förändrats.
Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.
Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.
Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.
Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.
Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.
Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.
”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”
Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.
Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.
När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.
Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.
Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.
Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.
I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten
