Etikettarkiv: ögon

Problem med ögonen

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om mina problem med ögon. Har ju haft glasögon sen jag var tre, tror det var för både skelning och synfel. Brytningsfel har jag med. När jag var liten var vi alltid på Huddinge sjukhus och gjorde en massa prover och undersökningar.

Fick pupillvidgande medel för att de skulle kunna se hur det var fatt med allt möjligt antar jag. Fick gå med ögonlapp för att få ena ögat att bli mer aktivt och försöka motverka skelningen.

Det var först när jag var tolv år som det bestämdes att jag skulle operera mina ögon för att få bort min skelning. Det blev även en andra operation när jag var ungefär 19. Sen efter det var skelningen borta. Med åren har dock det blivit värre med den igen, fast istället för att skela inåt så går ena ögat ut.

Det har förstås stört mig en hel del. Inte så snyggt kanske. Andra i min närhet har sagt att det bara är något jag själv tänker på. Visst, så har det kanske varit, men nu har det blivit än värre. Nu i augusti så valde jag att ta tag i detta, då jag anser att min syn även försämras av detta.

Bokade tid på Eyecenter i Stockholm och mycket riktigt så fick jag veta av både optiker och ortoptist som jag bokat tid hos att samsynen som gör att båda ögonen skapar en gemensam bild är typ obefintlig hos mig.

Det som de sa att de kunde göra är att remittera mig till St:Eriks ögonsjukhus, där jag för övrigt opererade ögonen förut. För att göra en bedömning om en ny operation kan återställa ögonen så skelningen försvinner. Även problemen med samsyn förhoppningsvis.

Men den remiss som skulle skickas blev aldrig till någon kallelse. Jag hörde aldrig av sjukhuset. Men så igår hörde Eyecenter av sig och vill att jag kommer in och träffar ortoptisten och en ögonläkare. Får se vad de säger den 16/12 när jag ska dit.

Look into my eyes

Jag är nog den person som har störst problem med att se folk i ögonen. Det är inget jag själv tänker på, jag bara kör på som vanligt. Men jag kan tänka mig att en del har reagerat på det. Jag kan inte riktigt svara på varför det är så, vet bara att jag undviker det och när jag gör det för att ibland så krävs det, så tar det emot. Det känns liksom lite jobbigt.

Min fundering är om detta bidrar till den känsla av emotionell isolering som jag lider av. Eller lider och lider, känner att jag har ibland. Jag kan ju liksom inte få någon bra koppling till folk. Tror faktiskt det är svårt om man inte klarar av den där riktiga ögonkontakten.

Nu kan det ju faktiskt vara så att jag inte är ensam med att vara såhär. Det förstår jag med, men jag tror det är en pusselbit i orsaker till att mina relationer inte är så nära relationer som de skulle kunna vara.

Det är bara att kolla på hur glädje, sorg, stolthet och alla andra känslor kommer till uttryck så förstår man att det är så vi kommunicerar vad vi känner till andra. Om man inte zoomar in andras blickar och inte heller skickar ut blickar så kan man inte få den där unika känslan av samhörighet och kärlek.

Det är som sagt inte bara däri problemet ligger för min del. Men det är ändå något jag funderat över. Tror man vinner mycket på att använda sina ögon. Men jag är lite rädd för det. Jag vet att man inte ska låta rädsla styra en, svårt att låta bli dock.