Ensam, busy och nere.

Kan inte påstå att jag är sådär jävla överlycklig just för tillfället. Känner att jag liksom tar avstånd och är tillbakadragen till en viss grad. Att börja tänka på att jag är ensam kanske inte var det bästa draget. Men å andra sidan så är det en social konstruktion att vara ensam. En definition på ett tillstånd som vi alla upplever mer eller mindre.

Vissa talar om självvald och andra om ofrivillig ensamhet. Och visst känner jag igen mig i båda två. Det är balansen mellan de båda som jag har problem med.  Jag tenderar att gå in i någon slags spiral av självvald ensamhet som övergår till ofrivillig som jag inte kommer ur.

En dag som denna är det dock bra, då jag behöver koncentrera mig på skolan. Har haft problem att prioritera rätt och fokusera på det jag är här för egentligen. Att skriva en fantastisk uppsats om något som jag är intresserad av och kan tänka mig att arbeta med även i framtiden, vilket inte är det lättaste.

Just nu försöker jag i alla fall att beta av distraherande faktorer. Som en seminarieuppgift som ska in från förra kursen. men det är bara att skriva på så jag har det avklarat. Sen ska jag börja koncentrera mig på inlämningsupggifterna till metoddelen. Fast det finns en hel del som kommer distrahera mig närmaste veckorna.

Sjöslaget, jobba på kåren, utbildning för kåren, kårfum osv. Men det som känns mest jobbigt är väl att vi ska vara två och två i vissa av uppgifterna, men jag har ingen att leka med 🙁

Ensam åter igen.

Vakna ur trötthetens grepp

Vakna! Folk orkar inte.

Istället för att valsa efter läkemedelsföretagens visa och köpa farmakologiska hjälpmedel mot trötthet, tycker psykologen och docenten Aleksander Perski att vi bör ta efter idrottstjärnor som Sanna Kallur och Anja Pärson och se till att återfå det vi förbrukar i energi, istället för att kemiskt återställa vår balans. Vi behöver vår återhämtning i form av vila för det, vilket många i dagens samhälle hoppar över. Orsakerna är många, förändringarna som sker i vårt samhälle, kraven på småbarnsföräldrar och hur vi vill bli uppfattade är alla bidragande orsaker.

Personligen tycker jag att det är lite löjligt. Visst att man vill ha ett framgångsrikt arbetsliv och räcka till för sina barn och samtidigt ha en givande framtid mitt i allt det, men någonstans måste man ju inse sin mänsklighet och prioritera. Allt hinns inte med helt enkelt. Ju tidigare det går att inse det, desto bättre tror jag att livet blir.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag klarar mig iallafall

Allt sämre ekonomi för landets studenter

Jag måste säga att det som beskrivs i den här artikeln känns lite sådär. Visst förstår jag att det är tungt rent ekonomiskt att leva som student. Det heter ju fattig student av en anledning. Men samtidigt så är det inte så konstigt. Klart man producerar ju inget som man kan ta på och en högskoleutbildning garanterar inte att man kommer göra det i framtiden heller.

Självklart inser jag nödvändigheten med att studenter ska klara sig under den tid då de studerar, att det är en investering i framtiden och så. Men att begära lyxliv är inget jag anser vara rimligt. Vilket nog de flesta inte påstår att de är ute efter.

De flesta vill ju klara sig genom månaden utan att behöva lida alla jordens kval för att inte behöva svälta eller belåna sig på annat håll. Men själv så klarar jag mig. För det första gäller det ju att ha en bostadssituation som är rimlig för en student. Man kanske måste anpassa sitt boende utefter sin situation.

Sen måste man ju självklart anpassa sitt leverne efter detsamma. Man kan inte som jag gjorde i början, planera in en massa inköp innan man ens fått pengarna. Då blir det fattigt. Samtidigt måste man lära sig att prioritera. Köper jag ett klädesplagg för ett antal hundralappar, ja då kanske jag får avstå från att åka hem över helgen, eller gå ut och dricka öl.

Det går att klara sig på det man får från CSN, men man måste utgå från verkligheten, inte leva i någon slags naiv låtsasvärld. Man kan låna kurslitteratur, både av andra studenter och på bibliotek. Bara där kan man dra in på en hel del. Sen det här med att jobba extra, visst jag kan förstå att de som går de tuffaste utbildningarna har problem med det, men de flesta har både tid och ork att göra det och plugga så att de klarar sina studier.

Men det är ju rätt individuellt sånt här.

Andra bloggar om: , ,

Intressant

Arvika ‘06?

Jag har just bokat in mig på festivalen. Fetstil är sånt jag måste se, kursivt är sånt jag vill se och resten är vilket som.

Nitzer Ebb
The knife
Dia psalma
Franz Ferdinand
Funker Vogt
Thåström
…and you will know us by the trail of dead
047
Alice In Videoland
Analog pussy
Arch Enemy
Astral doors
Billie the Vision and the Dancers
Blutengel
Burst
Client
Colony 5
Covenant
Cryo
Crystal method
Dj ken1
Dj kvasi
Dj sabaii sabaii
Dj scotty
Du Är Christer Pettersson Du Också
Evergrey
Face down
Firefox ak
Hellfueled
Hello saferide
Human blue
Hype
Irya Gmeyner
Jenny Wilson
Johnny boy
Juno reactor
Kaizers Orchestra
Khoma
Kilroy
KMFDM
Kollektivet socially hazardous
Kollektivet ström
Laakso
Ladytron
Laleh
Las Palmas
Le mans
Max peezay
Mellowmen
Mesh
Midaircondo
Molotov jive
Montt Mardié
Nationalteatern
Nun
Oforia
Opel
Pascal
Petter

Satyricon
Slagsmålsklubben
Snow patrol
Sophie Rimheden
Soulshake express
Suburban Kids With Biblical Names
Swing fly
Teddybears Sthlm
The embassy
The radio dept
The Sounds
The Young gods
Thermostatic
Threshold productions
Tiger Lou
Torgny melins
Turbonegro
Xerox & illumination

Kommer bli ett jävla kutande fram och tillbaka för att hinna med allt, men en del saker kommer ju prioriteras. Synth, pop och rejv för hela slanten

Tänk va lätt.

Ja, tänk så lätt det vore om man vore en sån där. En person som bara var fåfäng och bara brydde sig om kläder, smink och glamour. Har skrivit om modebloggar och sånt förr, men inte om folket bakom. Jag känner ju inte dem. Har knappt bemödat mig med att läsa det som de skriver, för det är ju samma sak i nästan alla. dagens outfit och det här har jag köpt och nu ska jag ut och vara glammig i nattlivet. Förakt för ett sånt intresse kan man ju ha. Självklart får de ha det så. Det är ett fritt land.

Tycker bara det är lite ja, vad ska jag säga. Tragiskt? De tycker förmodligen samma om mig. Det är ju för att vi prioriterar olika i livet. Sen är jag nog säkert avundsjuk med. Nånstans i grund och botten. Vad vill jag komma fram till då? Det handlar väl till stor del om att jag inte förstår. Det är för mig helt ofattbart hur kläder och utseende kan vara så jävla viktigt. Samma sak med pengar och status. För det är till stor del det som det handlar om.

Har de verkligen inget bättre att bry sig om? Vilka märken som ger kredd, vad som är inne och vad som absolut inte får förekomma i garderoben. Suck vad ytligt. Men som sagt, be my guest, känns det viktigt för er så. Jag menar det är ju inget fel med att vilja klä sig snyggt och trivas i det man går omkring i. Men jag tycker deet går till överdrift i vissa kretsar. Men det är ju min åsikt.

Det är med en viss känsla av hjälplöshet jag skriver detta, för jag vet att det inte kommer att förändra någosn åsikt eller livsstil. Men jag kan inte hjälpa att undra vad som hade kunnat göras med alla de pengar som folk slänger ut på att vara inne, passa in, få status osv.

Utopia in my head.

Skrämmande.

6 bloggar av 10 med flest besökare på bloggtoppen handlar om mode och smink. Vet inte om jag tycker att det är rätt. Är vi så jävla ytliga i detta land? Helt klart är ju att vi prioriterar helt åt helvete. Det är ungefär samma sak som att elitidrottare i fotboll, basket, ishockey och andra stora sporter får miljoner för sina prestationer. Visst förtjänar de att få belöning för sina prestationer, men en del priser är sjuka. Självklart är det sponsorpengar som flödar in. Men ändå. Sen har vi ju filmstjärnor och musikartister. Jag är nog mest avundsjuk. Men iallafall, det är en fucked up värld vi lever i. Allt som räknas är utseende och elitprestationer. Vad hände med medmänsklighet? Nej, det är bara att vara ett rovdjur och äta upp de som är mindre än en själv.

Survival of the fittest är nog det som råder. Det är ju svagt att visa medlidande och sympati. Men heder åt de som gör det.

Andra bloggar om: , , , ,

Tofflande par i klubbar.

Igår när jag funderade på vad helgen kunde ha i sitt sköte, så råkade jag komma in på tankarna om vad som händer när ens singelpolare skaffar partners. Helt plötsligt händer något. Det blir liksom ensamt på ett annat sätt. Man har inte längre någon självklar att ringa och fråga om man ska hitta på nåt. Man blir nerprioriterad framför dennes partner. Missförstå mig inte nu, jag hade säkert gjort exakt samma sak. Så det är inte en fråga om att beskylla någon eller några för att vara svikare, tråkmånsar tofflar osv.

Det är man ju nästan indirekt när man blir ihop. Åtminstone till en början. Sen beror det ju också på hur deras förhållande ser ut och hur personerna är i förhållandet. Men likväl står man där, lite mer ensam än innan. Det är som att de blivit invalda i en privat klubb där vi som är singlar inte får vara med. Kalla den mys-och-knullklubben, eller närhet-och-gullklubben. Man är inte med däri iallafall.

Även om de fortsätter umgås med en så är det som om man står utanför ett rum och ser in. Inne i rummet utspelar sig en massa gullande och införstådda små hemligheter paret emellan, som en annan omöjligt kan förstå. Det är helt enkelt inte meningen. Det är ju deras lilla grej, deras hemlighet.

Väry wäll cykelställ, det är ju ändå ingen idé att hålla på och dividera om det här, det är ju som det är. Man får helt enkelt sitta i sitt hörn förpassad till singelsoffan och hoppas att någon en dag ska svepa med en i den där klubben. Så kan man sitta och hånhångla mitt framför de par som kanske är singlar då.

Payback is a bitch!