Att våga tro igen

3653038472_9f2f6580c5

Jag har under en rätt lång tid gett upp hoppet om någon slags kärleksrelation i mitt liv, av olika anledningar så har jag lagt ned vilket de flesta i mitt liv känner till. Jag vågar inte. Jag har bara sett problem, hinder och fått ångest av hela tanken på att försöka engagera mig i att hitta någon att starta en relation med.

Hade ett bra samtal med min kollega på lunchen idag där vi pratade om just det här med relationer och hur hon tacklats med sina problem och så berättade jag om bakgrunden och till mina och mina erfarenheter. Hon hade en hel del input som fick mig att börja tänka till.

Nummer ett om hur jag ser på mig själv i jämförelse med andra. Hur det påverkar och att jag liksom agerar allvetande och tankeläsare. Jag har redan i förväg bestämt vad som kommer ske och sägas och tyckas. Jag målar upp en bild som jag omöjligen kan veta stämmer. Delvis är det på grund av min dåliga självkänsla i sammanhanget, min konflikträdsla som gör att jag tar ut förlusten i förskott.

Tänk om jag istället för att avfärda möjligheter och se mig själv som opålitlig skulle våga satsa och tänka att vad är det värsta som kan hända? En annan viktig det är just det här med att prata med varandra och inte vara så rädd för att visa sina mindre positiva sidor. Jag tror att de senaste relationerna som jag varit på gång att starta har fallerat just för att jag inte släppte loss om man säger så.

Jag var för upptagen med att försöka hålla uppe någon slags fasad så det blev bara fel. Att våga berätta vad man känner och hur man tänker kan inte vara fel. Men just de senaste tjejerna som jag träffat har det liksom låst sig med på något sätt. Hur ska man kunna utveckla en bra relation om man inte pratar med varandra, på riktigt?

Jag är säker på att jag inte är den enda som har de här problemen, men det spelar ingen roll. Jag behöver ta tag i mig själv för vad är priset jag får betala för min rädsla och feghet? Jag har varit singel i 13 år och har inte utvecklat mig själv inom detta område alls egentligen.

En fråga jag fick var vad vill jag ha ut av det hela? Vill jag ha the whole nine yards med familj, villa och vovve eller vad? Jag kan liksom inte svara på det för jag har aldrig känt att det varit aktuellt i mitt liv. Så därför har jag aldrig utforskat det. Kalla det försvarsmekanism eller vad som helst, så är det bara. Jag vet inte och jag är snart 36 år gammal. Så för att kunna uppnå något så måste man ju kanske visualisera det.

Jag är inte en traditionell person av mig så det här med bröllop har liksom inte fastnat och jag är inte den där som vill göra som alla andra heller. Men däremot vet jag att jag inte vill leva ensam resten av livet. Jag vet att innan jag blev ”bränd”, eller vad man nu vill kalla det så var kärlek det enda jag tänkte på. Lite för mycket om jag ska vara ärlig. Men varför jag var tvungen att gå åt motsatta extremen och helt släcka lyset kan man ju fråga sig.

Nä, nu ska jag gå och sova, fast jag sov mellan 17-22 igår kväll så är jag nog trött igen. Får filosofera vidare en annan gång.

photo credit: Faith Hope Love via photopin (license)

Etiketter: , ,

Gratitude

Tog mig en promenad och nyss ett bad. Under sagda bad uppkom en viss samklang när det kommer till en del tankar och funderingar jag har. Absolut inga nyheter, mer en uppenbarelse som jag nog vetat om innerst inne. Det handlar om mitt sätt att fly och jaga vidare utan att uppskatta vad jag har.

Det kom sig av att jag såg en bild på facebook. Denna bild hade en text som löd:

If we do not feel grateful for what we already have, what makes us think we’d be happy with more?

Jävligt bra fråga tänkte jag, vad får en att tro det? La mig i badet och funderade vidare..

Jag har alltid haft en tendens att aldrig vara nöjd med det jag har, finns alltid något som kan bli bättre. Vilket kanske inte bara är en dålig egenskap förvisso, men lyssna nu. Eftersom jag inte är nöjd söker jag mig hela tiden vidare, nya grupper, nya jobb, nytt nytt nytt. Självklart leder detta till utveckling och att man kommer framåt i livet, men inte i alla avseenden för min del.

Man lämnar ju saker när man går vidare, framför allt de personer som är kopplade till det jobb eller den gruppering man just lämnat. Jag har nästan aldrig vänt mig om och sett tillbaka, vad skulle poängen med att gå vidare vara då? Nu har jag förstås inte tänkt så rakt ut, utan det har implicit blivit så. Det har varit lättare för mig att släppa och gå vidare.

Sen är det kanske inte alltid aktuellt att hålla fast vid vissa saker. I vårt samhälle så är också tendensen att det blir mer ytliga relationer kanske? Eller så är det tvärtom, jag vet faktiskt inte.

Det jag vet är i alla fall att jag nog gör fel. Jag borde vara mer tacksam och mer försiktig med de relationer jag har. Inte söka vidare och dumpa folk längs med min väg. Har ingen aning om de jag lämnat har känt sig dumpade, men oavsett så har jag inte vunnit på det i längden.

Vet inte riktigt vad jag vill få ut av denna text mer än att ge mig själv lite perspektiv och försöka uppskatta saker som jag har mer än det jag inte har. För det är jag verkligen expert på att göra, klaga på allt jag inte har. Och vem hjälper det? Jag blir inte gladare och min omgivning blir definitivt inte gladare.

En sak som är typisk för mig är att söka mig till personer som är i samma situation som jag. Men att jag går vidare när de inte längre är i den situation som gjorde det hela så likt. Skaffar du t.ex. flickvän/pojkvän och barn, då är du ute ur leken mer eller mindre.

Jag vet inte hur jag gör längre. Det blir för uppenbart att jag själv inte är där. Så jag går vidare, söker nya personer att umgås med i samma eller liknande situation. Denna strategi kommer inte sluta väl. Kommer bli en väldigt ensam väg att vandra om jag inte bryter trenden. För mycket rädsla gör att jag saboterar för mig själv.

Ja, som ni märker så är det lite av en ångestsöndag här i Hagsätra. Fast det är onsdag.

Jag måste sluta vara rädd att umgås med människor som inte är där jag är. Alltså i livet. Jag måste sluta vara rädd punkt.

Etiketter: , ,

Anknytning

Bakom en yta som ligger fast placerad över hela mitt väsen gömmer sig något som jag inte känner till, något som inte är där. Jag är inte där. Det är bara tomt. Jag vill finna det som är jag någonstans i denna värld. En gång fanns jag tror jag. Jag vill existera på riktigt igen. Öppna upp och låta tomrummet fyllas av liv. Det finns alltid en risk med att tillåta detta, men jag vill verkligen släppa taget och låta det hända. Tror jag i alla fall, det är så svårt att veta.

Min längtan har alltid handlat om detta, allt jag gör handlar om detta. Men det är ingen enkel sak. Överallt blir jag påmind och upplyst om hur det kan vara. Jag försöker hela tiden att arbeta med att skapa bra relationer, men jag tror inte det fungerar. Jag är liksom inte där helt och hållet. Jag får ingen emotionell varaktig kontakt. Om det beror på mig eller andra vet jag inte.

Det är nog en kombination.

”Bowlby (1994) skriver att förluster av anknytningspersoner och dålig omvårdnad kan komma att
prägla ett barns känslomässiga relationer för resten av livet. Hans forskning visade att ”avvikande
beteende” hos ungdomar kan bero på tidiga relationer och dysfunktionella anknytningsmönster.”

”De barn som uppvisar, det otryggt undvikande A-mönstret, har som strategi att klara sig själv, de kämpar för att vara en självständig individ som inte söker trygghet hos någon annan. De har lärt sig att tänka bort sådana känslor som vanligtvis framkallar bindningsbeteendet.”

The greatest thing you’ll ever learn, is just to love and be loved in return.

Etiketter: , ,

A brighter future?

En sociolog har framtiden för sig.

”Sociologi handlar om individen och samhället och relationen däremellan”

”Sociologi är studiet av sociala relationer och processer, människors möten i vardagen, livshistoria och identitet. Sociologer intresserar sig för frågor om makt- och könsrelationer, arbetsliv och ledarskap, social ojämlikhet, etniska relationer och konflikter,
ungdomskulturer, utbildning, massmedier, sociala rörelser, familj, barns utveckling, brottslighet, boende, välfärdsstaten, vård och omsorg med mera. Sociologisk kunskap bidrar ofta till förändring. Forskningen försöker förklara människors handlande men också förhållanden i samhället. Sociologiska analyser ger ofta nya insikter om sådant vi tidigare tagit för givet.”

Till alla er som undrar vad jag sysslar med. Jag är väldigt intresserad av att förändra samhället. Hela det tänk jag har kan kopplas till det här med förändring. Jag ser det som en ständig utveckling mot nyare och bättre samhällen. Vårt samhälle anser sig vara så civiliserat och kommit så långt, men jag vet bättre. Det finns väldigt mycket som kan bli bättre med hjälp av kommunikation, informationsspridning och delaktighet. Det är när vi inte engagerar oss i vårt samhälle som det blir sårbart. När vi blir undanhållna information tas vår delaktighet ifrån oss och en slags apati uppstår, vilket leder till ett bristande samhällsengagemang.

Jag känner mig upplyst, min utbildning leder någonstans. Nu ska jag bara finna vart den pusselbit som jag börjar bli, passar in.

Etiketter: , , , , , , , ,

Om privata saker

Jag skulle kunna skriva om så mycket mer intressanta saker. Mer personligt och mer vågat. Om sex, rädslor, relationer och så vidare, men jag har en spärr. Som tydligen inte fanns där för 5 år sedan..
Det är konstigt hur ens värderingar förändras bara sådär, utan att man märker det själv direkt.

Hursomhelst, så har jag en helt annan nivå på min egna integritet numer. Tråkigt måhända. kanske ska starta en sån där anonym blogg :p fast det har jag ju prövat förr och det har slutat med att jag återgått till denna, varför ha flera, när man kan ha en. Det går säkert att diskutera privata saker utan att bli för personlig. Ja, så får det vara.

Etiketter:

Facebookrelationen

Jag läser lite grann, sen flummar jag runt på Facebook. Min nya drog. Helt oanat har jag ännu en gång fastnat i ett träsk. Ett träsk av relationer och nätverkande på internet. Vet egentligen inte vad som är så faschinerande. Funderar på det här om man ska lägga till människor som man egentligen inte har så mycket kontakt med. Som gamla ex och andra gamla människor. Tycker de att man är skum då? Borde jag bry mig? Framför allt, varför ska jag ha dem med alls? Bara för att eller för att ja vadå?

Ungefär som att lägga till folk man bara känner ytterst ytligt antar jag.

Andra bloggar om: , ,

Etiketter: , , ,

Jag känner mig upplyst.

Hur min bild av och förståelse för beteendevetenskap har förändrats.

Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.

Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.

Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.

Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.

Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.

Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.

”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”

Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.

Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.

När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.

Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.

Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.

Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,