Etikettarkiv: sorg

Prozac nation.

Även fast jag aldrig tagit ett endaste lyckopiller i mitt liv känner jag mig obekvämt nog avtrubbad. Har förvisso haft en hel del situationer att träna upp min självkontroll på. Men det är allt lite sorgligt att man ska behöva vara sån. Bygger jag upp mitt försvar får jag räkna med att stänga ute en del saker med. Fast konsekvenserna av självkontrollen har inte varit den ursprungliga avsikten. Det liksom kom med. På ett hörn, på eget bevåg. Utan min tillåtelse. Varför ska alla aktioner ha en reaktion? Egentligen är det väl logiskt, men jag är nog inte villig att betala priset som jag redan betalar. Känslomässigt stympad individ. Härligt, helt underbart.

Fan, jag har verkligen lyckats med något. Fast det var aldrig meningen att det skulle bli såhär.

Etiketter: ,

right here, right now.

Så ska det vara, nu på en gång.

Varför denna känsla? En djup sorg över något jag inte kan förklara. Mitt hjärta tillhör mig. Det är dags att sluta upp med att låta det gå till spillo. För vem vinner på det? Inte jag iallafall. Försöker förnimma, minnas känslan, men jag söker nästan i blindo. Det är något nästan ovisst över det hela, något odefinierbart. Taoisten i mig har vaknat. För att finna min väg måste jag finna balansen.

Jag måste ge mer till världen, ge mer av mig själv. Om jag någonsin ska få något tillbaka.

Jag har aldrig varit jättebra på att ge av mig själv. Har på något vis alltid hållt tillbaka. En gång öppnade jag mig, blommade ut lite, men sen kom torkan. Ingen näring, bara tomhet. Slöt in mig i mitt skyddade skal. Som ett frö som väntar på att våren ska komma. Men min vår kom och gick. Jag var begraven för djupt ner i den mörka myllan. För att färdas uppåt måste jag våga kämpa, våga slappna av och låta det ske.

Efter nära på tre år utan några djupare känslor kan det kännas lätt skrämmande att försöka sig på det igen. Men jag kan inte leva såhär resten av livet. Då kommer jag dö i förtid.

Etiketter: ,

Inte drabbad.

Är jag en av väldigt få som inte drabbats på något sätt alls utav tsunamin eller? Lider med de som drabbats. Så jävla hemskt. Har följt dagens minnesreportage på tvåan. Det är på något sätt inte alls svårt att leva sig in i sorgen. Även om det självklart aldrig går att förstå hur det känns. Har haft min beskärda del av förlust, men ändå haft relativt lite död i mitt liv. Särskilt om man jämför med en del andra.

Borde vara mer tacksam.

Etiketter:

Recovered loveoholic

Kom att tänka på att kärlek är en drog. Jag är inte längre beroende. Kanske lite sådär vilande, men inte aktivt. Har inte varit kär på flera år, tror inte ens jag vet hur man blir kär. Kanske är lika bra? Nej egentligen inte, jag är en sucker for love. Men jag skyddar mig själv på det här sättet. Varför utsätta sig för en massa potentiell smärta och hjärtesorg.

En del säger att de inte kan rå för att de blir kära, jag kan, det är jävligt enkelt. Bara skär bort alla eventuella antydningar till känslor och släng dem. Släng bort dem till asgamarna som flyger runt i huvudet och tuggar i sig allt skräp som man behöver bli av med.

Eller släng ner dem i det där svarta hålet som egentligen äter upp en inifrån.

Etiketter: , , ,

Den sanna världen

I människans medvetande existerar en tillvaro som baseras på de individuella upplevelserna och erfarenheterna. Det är var och ens sanning. Deras värld. För individen är den sann. Men den sanna världen existerar bortom människans individuella sanning.

Enligt Nietszche är den världen avskaffad, men om han syftar på samma filosofi bakom resonemanget som jag använt mig av är frågan. Förmodligen inte. Men jag tycker det är ett intressant sätt att skåda världen på. Skilja människans opålitliga förmåga att tolka och uttrycka sin världsbild från den sanna världens egentliga verklighet. Men det är nog omöjligt att ens kunna se den sanna världen som människa.

Det kanske är därför vi vältrar oss i den värld vi byggt upp, bestående av tragik, cynism, ironi och egoism. Självklart finns det andra mer positiva element i den tillvaron, men det är väldigt få saker som görs av såkallad renhjärtad godhet. Nu låter jag en smula cynisk, vilket påvisar min oförmåga att se den sanna världen. Kanske hade mitt sätt att se på världen varit annorlunda om jag inte upplevt och sett det jag gjort i mina dagar. Men å andra sidan kanske inte. Det är saker som dessa man aldrig riktigt kan veta.

Spekulationer i ämnet kan enbart göras för spekulerandets skull. Inte för att komma fram till nåt. Något av en paradox. Nåt mer konkret när det gäller paradoxer är människans oförmåga att ta itu med besvärliga och jobbiga situationer. Vi tar hellre till flykt än handskas med problemet vi står inför. Men sanningen är den att vi kan inte fly. Vi lurar enbart oss själva i vår tro att vi kan fly. Att leva är inte att fly och försöka komma undan de svåra bitarna med livet. Det är att se problem och hinder i vitögat och hantera situationen på ett sätt så att vi kan vara ärliga mot vår omgivning och framförallt oss själva.

Att förenkla komplexa situationer är något av en fallenhet för de flesta människor. Vilket kan vara väldigt negativt i min mening. Se bara på hur vi bemöter personer som vi inte känner. Det första vi gör är att döma dem efter deras utseende och till viss del efter det första intryck som intas. Faller de inom ramarna för nån av våra fördomar så förenklar vi situationen genom att placera de i ett fack med alla de som vi tycker passar in där. Fast personen i fråga kanske inte alls har där att göra. Utan bara innehar ett fåtal egenskaper som är likriktade med just den gruppen av människor.

Det är alldeles för lätt att döma folk som är annorlunda i vårt samhälle. Det finns vissa normer som ska vara uppfyllda som inte får överträdas, för då räknas det till det abnorma. Det är rätt tragiskt och sorgligt. För tänk hur mycket samhället skulle vinna på att gagna oliktänkande. Självklart inom sansade proportioner. En viss justering av de mest snäva och trångsinta normerna skulle räcka. Mer förståelse för andra människors situationer.

Det finns de som hävdar att vi är för accepterande i det svenska samhället och till viss del kan jag hålla med om det. Det jag ser som förståelse kan ju utnyttjas av vissa. Men då är tricket att inte låta sig bli utnyttjad för sin tro på mänskligheten. En tro som många förlorar med sina dåliga erfarenheter. Något som formar ens syn på vissa grupper eller situationer. Åter igen använder vi oss av enklast möjligast logik. Fast det aldrig är så enkelt.

Det är i de situationer som man ska ifrågasätta sig själv och försöka se situationen ur ett större perspektiv. De som gör det kan ifrågasätta och ställa sig emot de som förenklar.

Inte göra sig osams med dem, utan försöka få dem att se det på ett annat sätt. Man ska aldrigt acceptera ett så trångsint tänkande. Visst ska man ha förståelse för den personens erfarenheter och ge dem all rätt att känna att det som gjorts dem var fel. Men de får inte förenkla och göra generaliseringar. Det är extremt farligt.

Det är som att ge upp redan från början, utan att ens försöka. Försök se den sanna världen. Vi är alla lika, fast vi är olika. Samma behov, samma drivkraft. Vi har ett liv, ett mål.

Försök att se det jag ser.

Etiketter: ,

war poisons the soul

What makes Man want to throw away their future so swiftly.

What madness has beseached the hearts of millions?
Only to cause heartache and suffering to countless.

Was it to gain immortality through their deeds in wars no one wants to hear of?

To what end is the price they pay worth it?
To what end is their suffering worth anything?

Michael Eriksson 041223

——

I film efter film efter film gör de allt för att skaffa sig en plats i historian. Det dumma är ju att i dessa meningslösa idiotiska händelser föds hjältar. Annars skulle vi ju inte sitta här och se på filmer som King Arthur, Troja, Alexander, Rädda menige Ryan, Thin red line m.fl. Alla dessa krigsfilmer som vill skildra den lilla biten mänsklighet som finns i ett försvinnande stort galet kaos.

Jag kan finna mig själv sittandes och bara skaka på huvudet åt alla dessa män och även kvinnor som ger sina liv för saker som stolthet, heder och för att inte verka fega. Samtidigt kan jag känna en viss beundran. Det är en väldigt dubbel sits. För vem som helst med tre hjärnceller förstår ju att om man attackerar en fiendestyrka som är 3 ggr större så kommer förmodligen många dö.

Förutom hjältarna förstås. Vilket i sig är både bu och bä, eller bra och anus. 😛
Ur lidande kommer storhet sades det i filmen Alexander, vilket säkerligen stämmer. Men som sagt till vilket pris. Det betyder inte ett skvatt om jag lider av min handlingar, tillåmed dör om jag inte får vara där och uppleva dem. Finns självklart undantag, som att dö för att rädda miljontals andra, eller kanske bara tio andra. Men jag har väldigt svårt att se mig själv i en sån situation. Jag tror jag är för egoistisk. Men det kan man ju aldrig veta.

Ur kaoset kan även fina saker födas. Starka band mellan soldater i en pluton, skildringar av sorg och smärta kan även de beröra. Men jag berörs nog hellre av vackra saker. På ett positivt sätt, för även saker som händer i ett krig kan te sig vackra. Om man tar det ur sitt sammanhang. De har de lyckats bra med i filmen Thin red line. Kan ju ge ett exempel därifrån.

”Love. Where does it come from? Who lit this flame in us? No war can put it out, conquer it. I was a prisoner. You set me free.”

Vad kan man säga, det är otroligt. Nu ska jag sova. Sen är det min sista arbetsdag för i år senare idag. Sen till Hovsjö tror jag och slå in klappar och mysa lite. Gonatt!

”I walk a lonely road
The only one I that have ever known
Don’t know where it goes
But it’s home and I walk alone

I walk this empty street
On the Blvd. of broken dreams
Where the city sleeps
And I’m the only one and I walk alone

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk alone

Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh
Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh

I’m walking down the line
That divides me somewhere in my mind
On the border line of the edge
And were I walk alone

Read between the lines of what’s
Fucked up and everythings all right
Check my vital signs to know I’m still alive
And I walk alone

I walk alone
I walk alone
I walk alone
I walk a…

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk alone

Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh
Ah-Ah Ah-Ah Ah-Ah Ahhh

I walk this empty street
On the Blvd. of broken dreams
Where the city sleeps
And I’m the only one and I walk a..

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
Till then I’ll walk away!”

Green day – Boulevard of broken dreams

GOD JUL TILL ER ALLA!

Etiketter: , , , , ,

like ecstacy

baby baby baby, you’re like ecstacy!

Katten gnäller om mat hon redan har, jag hostar och slemmar, är hes, har ont i skallen. Blir förbannad på hennes jävla jamande. Hon har mat!
Ska väl lägga mig fast jag somnade på soffan förut och sov i tre timmar.
Blir så trött när man ska upp 4.45 på mornarna..

Har fått duschkabin och spisfläkt installerat idag, båda funkar fint. Men badrummet blev litet. Lite klaustrofobikänsla inne i kabinen, men vadå, jag har ju inte klaustrofobi så. Jävla hosta! Kan jag bli bra nån gång.

Enda positiva med hosta är att man tränar magen. Men om jag var 100% frisk kunde jag göra det ändå så hosta är väldigt onödigt. Cyklade till jobbet imorse, höll på att frysa ihjäl.

Fastnade, Vid din sida, tårarna föll som alltid. De avskeden är så sorgliga. Sova är gott för själen.

Etiketter: ,