Finns både bra och dåliga nyheter, vilka kan diskuteras på ett antal olika sätt. Första som är den positiva nyheten är att den EU-parlamentariker som jag valde att rösta efter morgonens bloggutlägg om Telekompaketet, faktiskt är för tillägg 138 och vill värna om rättigheter och friheter och en starkare kontroll av lagar och direktiv genom lagprövning på flera olika nivåer. Detta är väldigt positivt och kan ha gjort att hon förtjänat min röst i valet. Självklart kommer jag hålla utkik och hålla mig uppdaterad om allt som händer fram tills valdagen. Tänker inte bara köpa grisen i säcken efter ett blogginlägg.
På den mindre positiva sidan, rentav negativa sidan är att den konferens som ska behandla rasism i Genevé urartade och visade att världen är en mycket dividerad plats när det kommer till vissa saker. Detta i sig är ju ingen nyhet. Men det är tragiskt att det ska behöva bli såhär. På ett sätt så finns det sanningar i det som den iranske presidenten pekar på, men det är som sagt inte rätt forum att peka ut ett enskilt land på. Det leder ingenstans. Samtidigt är det uppenbart vilka länder som är för och emot de olika åsikterna. De som satt kvar och applåderade är starkt Israelkritiska, vilket jag på ett sätt tycker att de ska vara. Samtidigt som de som inte är det gick ut.
Men det som är problematiskt är när yttrandefriheten blir till ett skämt i sammanhanget. Iran har inte direkt belägg för att hävda att de tycker att yttrandefrihet är viktigt. Men de använder det argumentet när det passar dem. Och när Irans president blir till martyr så blir jag lite fundersam. Hur tänkte dem? Hur tänker dem? Kommer våra faktiska skillnader in här, kulturella och även andra och hur ska vi finna gemensamma värdegrunder att stå på för en värld fri från rasism? Är det den vite mannens oförståelse för andra synsätt eller det motsatta som är problematiskt?
Samtidigt så kan jag inte låta bli att se på den historiska bakgrund till problemet, där Israel är i mittpunkt. Var det en medveten strategi och hur ska man förhålla sig till detta, det är ingen som vågar ställa dessa svåra frågor. Mycket på grund av att det finns ett starkt tabu kring dessa frågor. Vilket jag helt klart förstår.
Konsekvenserna av denna delning som sker på en FN-konferens kan bli ödesdigra i ett längre perspektiv. Man får inte glömma att en lokal konflikt blev startskottet för det första stora världskriget. Nu säger jag inte att det kommer gå så långt, men det kan krävas en del eftergifter och eftertanke runt om i världen för att denna spiral inte ska spinna ur kontroll. Frågan är om det finns kapacitet till det. Det kan räcka med att maktbalansen skiftar bara en liten bit i något land, detta kan leda världen till katastrofens rand.
Nu ska jag inte sitta här och utmåla världens undergång som värsta undergångsprofeten, men det är helt klart lite såna vibbar man får. Vilket även kan vara syftet med att göra ett uttalande som detta. Att polemisera världen ytterligare. Få skillnader att bli uppenbara mellan västvärldens rika och resten av världen. Detta kan ses som en rasism som försöker skapa mer missämja mellan etniska grupper och jag kan bara hoppas att det misslyckas. Det är som synes inga enkla frågor det rör sig om, det handlar om otroligt många lager och dubbla bottnar på alla möjliga nivåer som detta utspelar sig och vem har rätten att hävda att just de har rätt? Vem bestämmer det?
Läs även andra bloggares åsikter om ahmadinejad, iran, fn, rasism, eu, parlamentariker, tillägg 138, telekompaketet, sarajevo, första världskriget, israel, palestina
Intressant
