När varken tid, inspiration eller ork finns

Nu menar jag inte att jag är helt slutkörd eller jätteupptagen, inte alls, men det kanske handlar mer om att vara oinspirerad? Men då vet ni och jag i alla fall vad det är som gör att jag inte skriver så mycket här som jag vill. För vill gör jag men som sagt det är alltid en massa annat som kommer i vägen.

Nu när jag väl kommit igång och skriver så kan jag ju passa på och göra det ordentligt. 

Såg en dokumentär eller ett inslag om män som Andrev Walden gjort här nu ikväll. Var rätt intressant. Handlar om vänskap och att vi som är män ofta tappar bort våra tidigare relationer när vi skaffar familj. Känner igen en hel del. Klart man prioriterar annorlunda, sen vet jag inte om det för min del handlar om att få egentid ensam. För mig hade det lika gärna kunna vara egentid med kompisar. 

Som vanligt är det tid och avstånd och andra planer som gör att det inte blir av. Att jag prioriterar familjen är ju självklart, det påverkar ju också. Det kanske är mer av bekvämlighet. Vad vet jag? Oavsett så är resultatet detsamma. För att ha en relation behöver den ju underhållas och det finns inte så mycket tid och ork till mer än familjen.

Sen är det ju självklart också att man förändras som person beroende på var i livet man befinner sig. Jag har i princip slutat dricka alkohol till exempel, vilket är något jag gjort mycket av när jag var singel och ensam. Nu när livet handlar mer om blöjbyten och att natta Elsa så känns det som att man har lite annat att tänka på. Dessutom är jag väl ganska klar med det livet.

Samtidigt kanske det är viktigt att nån gång ibland ta sig friheten att leva i det förflutna nån gång ibland, om så bara lite grann. Särskilt för att inte tappa alla de vänner som lever kvar i den typen av livsstil. Blir lite av en dissonans då det i ett dröm läge gick att kombinera alla de delar av livet som man gillar samtidigt, men det är utan att överdriva en utmaning. 

Sen varför utgår de bara från att män kan ha andra män som vänner, det undrar jag? 

Nu tror jag att jag måste styra upp en middag eller nåt med lite vänner för att skärpa till mig. Tror det kan vara en bra idé..

Edit – Kan Andrev få en vän?

Journalisten Andrev Walden har nästan inga vänner kvar, och är rädd för att hamna i ”mansfällan” – att en dag bli helt ensam. Han försöker inleda en ny vänskap med en lös bekant, söker upp gamla vänner för att se var det gick snett och frågar sig varför så många män är så ensamma.

 

Var fan tog dagen vägen?

4291413264_a73a24c387

Igår vaknade jag ca 10.30 och helt plötsligt så är klockan 19.40? Hur gick det till? Hade ju knappt gjort något på hela dagen. Såg på Idol från i fredags, det tog väl ca 2 timmar, sen då? Lite Vem vet mest och sen tog jag mig tid att äta lite, vilket jag borde göra igen, men jag är så inte sugen på något över huvud taget. Jag släktforskade bort kanske en timme med också. Sen tog jag ett bad och så har jag gjort lite diverse saker som att sortera och skanna in lite viktiga papper. Tydligen så är allt det tillsammans en hel dag.

I fredags var jag och såg Maskinen på Grönan och det var svettigt och skoj, tills slutet när man skulle hem. Då tyckte jag inte det var lika kul längre, totalvägrade stå och vänta på båten med en miljard småkids och traskade hela vägen från Grönan till Gamla stan. Där tänkte jag möta upp de andra på The Liffey, men vakten sa att det var fullt och de var ju redan inne, så då fick jag en ursäkt att åka hem och däcka i soffan till filmen Home. Vaknade kvart i sex igår morse och la mig i sängen istället för soffan där jag somnade.

Tidigare på dagen i fredags så jobbade jag lite för att jag hade ett mötet vid 09 och sen gick jag till kontoret en sväng för att styra lite saker. Väntade även ett besked om min framtid på företaget där jag jobbat sen i december. Det blev ett positivt sådant så jag stannar väl där ett tag till. Var nästan helt säker på att jag inte skulle vara kvar så blir väl till att tänka om och kötta vidare. Men jag uppskattar verkligen att mina kollegor verkligen vill ha mig kvar.

Hoppas bara att det som gått okej hittills senaste tiden fortsätter göra det. Att trenden med framgång i mitt arbete fortsätter. Ja, den som lever får väl se, gäller väl mest att jobba på att förhålla sig till vad som sker.

photo credit: Time Flies via photopin (license)

Tick tock, var är din tid?

medium_2829021471
photo credit: FJTUrban (sommelier d mojitos) via photopin cc

Och jag som aldrig förändrades, skulle aldrig kunna tro att det som sker överallt hela tiden, skulle kunna hända mig. För det har inte varit så och jag vet inte hur det skulle gå till. Jag tappade bort det på vägen. Men livet det rullar på utanför och innanför, med eller utan individers tillåtelse. Vem är det som bestämt att det ska vara så egentligen, hur kan det få vara så? Ska inte alla bara vara glada och lyckliga hela jävla tiden istället, varför bestämde ingen det så?

Tristess blir det istället, denna ypperligt usla plätt med skräp i våra själar som skaver och gror och ger oss motivation eller åtminstone får oss att tro att vi måste fortsätta kämpa emot. Som inte låter oss stå still, som hela tiden tvingar oss framåt, hur gärna vi än vill stanna och segna ner i gräset, snön eller sjön.

Det finns ingen återvändo, det finns ingen ånger. Varför ens fundera på det förflutna? Du har denna tid, du har detta liv.

Det spelar ju ingen roll längre.. bara slöseri med den tid du har kvar. Men ändå finns det kvar, känslor, nostalgi. En önskan att återgå till det som var bättre förr, allt känns så mycket enklare bakåt i tiden, det som är känt. Det okända går inte att lita på, det är förrädiskt.

Men nu ska jag lyssna på kroppen som inte har något annat val än att förfalla och förnyas, imorgon återuppstår jag igen.

Tidens mysterium

Det här med tid är något jag finner underligt. Den räcker aldrig till, den går aldrig fort nog. Samtidigt som den flyger fram och kryper fram. Ibland står den stilla och ibland så märker man inte ens att den går. Väldigt paradoxalt på alla nivåer. Ibland känns det som att den jobbar emot en och ibland att ja, den bara är där. Tror inte vi kan greppa det hela.

Det är väldigt svårt att förhålla sig till tid som en stackars människa som bara har ca 100 år att leva. Eller genomsnittligt runt 78-80 år som levande i Sverige, beroende på kön. Frågan är om det inte blir mer komplext om man hade levt längre. Det är väl det som är så fascinerande med vampyrer och andra varelser som lever mycket länge eller har evigt liv, därför som vi hela tiden vill satsa på att leva längre.

Tidlöshet är också något som är attraktivt. Det finns så mycket att fundera om kring detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?