Varats olidliga lättja och idioti.

Utstämplad och klar för idag. Blivit två lite längre dagar på jobbet.

En morgon när jag åkte till jobbet funderade jag kring feminism, kvinnoförtryck och om min egen roll i det hela. Har läst flera bloggar där författaren konstaterar att alla män förtrycker kvinnor. Om inte direkt, så indirekt bara genom att vara män och bidra till att upprätthålla patriarkala strukturer.

Jag förstår hur de tänker. Det är lätt att skjuta ifrån sig och säga att jag förtrycker minsann ingen, men tänk efter lite. Har du aldrig varit med och bidragit på något sätt till att upprätthålla könsmaktsordningen som råder i samhället? Aldrig haft en åsikt om hur någon klär sig? Att de bär för mycket eller för lite smink? Kanske skämtat om saker du inte har en aning om?

Jag skulle kunna komma med många fler exempel, men jag tror ni hajar vad jag syftar på. Hade även en diskussion med utgångspunkt i en video som ironiserar över att det är kvinnors fel att de blir våldtagna.

Se videon här

Utan att gå in på detalj på vad som sades i diskussionen till denna video så kan jag konstatera att jag inte tycker att man kan skämta om allt. Ironisering är däremot ett bra sätt att göra poänger om saker som är fel. Så denna video är bra. Att skämta om att kvinnor ska stå vid spisen fastkedjade är inte ett dugg roligt, bara pinsamt.

Smart humor vs. grottmänniskohumor. Så ner med den dåliga humorn som på olika sätt cementerar en unken syn på kvinnors rättigheter och fram för ironi som belyser samhällsproblem och ifrågasätter patriarkala strukturer som bara belastar oss som individer på olika sätt.

Har även naturligtvis förskräckts över den dom som föll i hovrätten där 6 killar som utnyttjat en 15-årig tjej blivit friade. Jag skiter i vilken brottsrubricering som är applicerad och vad som skedde runt omkring, det är bara fel att ta sig denna frihet med en annan individ. Punkt. Varför diskuterar vi ens? Det är fel fel fel!

Finns inga vinnare och jag skiter i om det divideras om vilka som är skyldiga, samhället eller individerna. Vem som är offer, flickan eller förövarna. Bara bajs alltihopa. Min spontana reaktion blir:

Fy faan!

Driv ut denna sjuka syn på kvinnors kroppar.

Jag har fått nog nu. Dessa ständiga rapporter om våldtäkter. Överfall, i grupp, you name it. Vad det är för snedvriden människosyn och framför allt kvinnosyn som ligger bakom kan jag bara spekulera i. Finns en mängd olika tankar och teorier bakom det hela. Oavsett vad man finner för bakomliggande faktorer så är det aldrig någonsin okej.

Jag vill göra något, det har jag nämnt tidigare. Starta en demonstration, uppmärksamma det som sker. Få folk att visa att de inte accepterar sådant beteende. Det är något som inte stämmer i ett samhälle som har så många våldtäkter som vårt svenska samhälle har.

Sen måste förstås det sjuka drivas ut. Genom bättre värderingar och syn på människors värde. Genom tryggare hem och förebilder. Genom att unga män får lov att vara kännande individer som inte blir till dessa monster som tror att de måste ta någon med våld för att få känna något. Vara något.

Det är många saker som behöver åtgärdas. Jag vill börja med att uppmärksamma problemet. Hur gör man det på bästa sätt?

Intressant?