Decode

[youtube]RvnkAtWcKYg[/youtube]

Den här låten. Den hörde jag på radion nyss och direkt så förstod jag var den hörde hemma. Nog för att jag sett filmen två gånger och redan läst första boken. Men jag hade en liten aning om att det var den låten från filmen.

Spoilervarning.

Så jävla fantastiskt. Jag är helt insugen i Stephanie Meyers värld. Jag förstår Bellas dragning att vilja bli en av dem. Samtidigt som jag förstår att det inte är något man kan göra bara sådär. Hennes beskrivningar av Edward gör att jag personligen skulle vilja vara precis som han. Barnsligt och löjligt kanske, men bilden av deras fantastiska relation och dess komplikationer, ja det är något magiskt över det. Obeskrivligt är det.

Orkeslös

Jag har funderat på att börja videoblogga, men jag har lite problem med det hela. Det känns så jävla skumt att sitta och prata in i en kamera. Det går inte att göra det på ett naturligt sätt. Jag vet inte heller om jag kan sitta och bara snacka rakt ut i luften utan manus. Det kräver lite mer planering än jag har ork till. Just nu orkar jag nog ingenting heller. Ska nog lägga mig i sängen och bara slappa. Skiter i det mesta just idag. Behöver det.

OS-låtar jag minns

Med OS och allt vad det innebär så kom jag att tänka på de olika invigningslåtar som har gjorts. Jag har alltid haft en svaghet för dessa, för de är pampiga och vackra. En av de första jag minns var den från OS i Seoul 1988. Hand in hand. Jag spelade in den på något kassettband från radio, som man gjorde på den tiden.

Nästa minns jag dock inte, men nu när jag lyssnade på den på youtube, blev jag rätt rörd. Den är från Atlanta 1996. Sjöngs av Celine Dion på invigningen och av en 600 man stark barnkör på avslutningscermonin. Väldigt mäktigt.

 

Så vackert! Jag är SÅ svag för barnkörer och i detta sammanhang, med all symbolism och det OS sägs stå för, så blir det mest en enda röra med tårar och sånt för min del.

Sen har vi även en till låt från OS 1996 som heter Reach med Gloria Estefan, som jag gillade väldigt.

Sist men inte minst en låt från vinter OS 2002 i Salt lake city, där LeAnn sjunger Light the fire within. Med en barnkör, vilket betyder hulkande från min sida. Så jävla bra! Nu ska jag sluta fåna mig 😛

 

Kär i en ängel

[youtube]GCeCBi6GOYs[/youtube]
När jag såg den här videon hamnade jag helt plötsligt på ett av alla de diskon på mellanstadiet som jag var på. Det var ungefär sådär det såg ut. Jag var liten, vågade dock aldrig fråga någon tjej om de ville dansa. Så den här videon ger mig en känsla av hopp trots allt. Jag har alltid varit kär i änglar. Men för feg för att våga mig närma dem.

Tack Håkan!