Men först ska jag berätta lite om den här veckan som varit och de utmaningar jag stött på.

Imorgon ska jag först jobba, kommer bli en utmanande dag med 6 nystarter, alltså 6 nya deltagare som jag och min kollega ska ta emot, gå igenom praktisk information och även sätta igång. Under veckan som varit har vi gjort allt vi kunnat för att förbereda för detta.

Jag har ringt in backup så vi är tre stycken på plats imorgon, jag har beställt möbler (som dock inte kommer förrän den 7:e feb), jag har även roddat med de nya dataplatserna så att alla ska ha någonstans att sitta imorgon. Satt ihop tre datorer och kört först startkonfigurationen. Till sist har jag beställt konton åt alla nya, samt ränt runt mellan 5 olika salar och hjälpt de som behövt hjälp av våra deltagare som redan är på plats..

Nu är vi uppe i typ 35 deltagare. Nog för att inte alla är där jämt, men ändå. Det är bra att vi har folk inne, det betyder att vi har jobb. Vi har verkligen fått ruljans på verksamheten sen i oktober då vi hade för få och började ”sälja”.

Så första dagarna på veckan som gått har det varit fullt upp. Hade ju tre nya den veckan. nog så mycket det.

En dundertabbe jag gjorde i torsdags var att boka flyg till fel dagar. Blev uppmärksammad om detta i fredags, som i sin tur var ett litet minihelvete för mig, då jag lyckades ha otur med det mesta. Jag bokade i alla fall om resan till Malmö så nu är det rätt.

För att återgå till den kommande veckan så ska jag lista veckans händelser.

Måndag: Jobba jobba jobba, sen träna något som heter aqua duo. Aldrig hört talas om, men det ska bli intressant att köra träning i vatten. Sen hem och försöka träna lite och laga lite mat. Vilket jag just kom på att jag glömt, så nu måste jag köpa lunch imorgon ändå. Kanske kan bjuda syrran idag istället för i fredags då hon inte kunde.

Tisdag: Jobba igen och sen träna styrka med Tommy, skönt att komma igång tycker jag. Nu jävlar liksom.

Onsdag: Jobba och sen ta mig till Arlanda för att flyga till Malmö. Vet inte vad som kommer hända när vi kommer dit på kvällen, men det vore trevligt att göra stan eller nåt, vi får se vad jag och kollegan orkar och kommer på.

Torsdag: Utbildning i Malmö. Ska vara med i en pilotstudie om en lärplattform kallad för it’s learning.

itslearning är en av världens ledande lärplattformar som utvecklats specifikt för utbildningssektorn. Vår plattform stöder elever och lärare under alla steg av inlärningsprocessen.

Flyger hem på kvällen där sen och ska slappa inför veckans sista dag på jobbet.

Fredag: Jobba och sen vet jag faktiskt inte, rätt öppet.

Lördag: Dags för lite socialt umgänge på en helg, hör och häpna. Examensfest i Hökarängen. Ska bli trevligt. Kanske dricker lite vin kvällen till ära med. Har ju inte druckit sedan nyår.

Nej, tid att sova, ska bara boka en kryssning först. Done!

Relaterade inlägg:

1. Hektisk period
2. Mycket på gång framöver
3. Surt sa räven(jag)

Jag förstår tanken, att det finns skillnader i vårt samhälle som behöver belysas och kanske ifrågasättas. Men ärligt talat, känns det inte lite småaktigt och avundsjukt att klaga på rika människor. Har de inte förtjänat pengarna de har, hur har det då gått till? Har de stulit pengarna? Är det fel att tjäna pengar? Ska man skämmas för att man har en bra utbildning och ett välbetalt bra jobb?

Ska man skämmas för att man har fått de fördelar man fått? Har man valt det själv? Har man tvingat andra att leva mindre bra förställt genom att man har fått det bra själv? Det kommer nog inte bli så att alla kommer att ha lika mycket, jag tycker inte heller det är rimligt.

Det viktiga är att alla har samma möjligheter att utvecklas och skaffa sig utbildning osv. Det är också svårt att uppnå, för det kommer alltid finnas personer med olika bakgrund och egenskaper och vissa har större fördelar än andra. Men ärligt talat så känns det rätt löjligt eller något. Tror inte det löser något, skapar nog bara större polemik mellan olika grupper och ”klasser”.

Tror inte det leder till någon slags förståelse eller någon vidare konstruktivitet.

Men de har ju alla fall lyckats lyfta frågan. Kan man bara styra om det hela och få människor från olika delar av samhället att mötas, så kan det ju leda till något gott. Må hända att jag verkar naiv i denna uttalan, men då får det väl vara så.

Jobbskatteavdragen har också varit i hetluften under de senaste dagarna. Att de inte leder till några nya jobb som utlovat. Det är också en sådan där sak som man kan se olika på beroende vilken sida på den politiska skalan man befinner sig. men det jag sett som var kritik, tog inte upp att de pengar som dras av på skatten, faktiskt återinförs i olika delar av vårt näringsliv. Genom att vi har mer pengar att spendera på fickan. Vi handlar mer kläder, mat osv och om det inte leder till fler jobb, vet jag inte vad som gör det.

Kanske är det så att finanskrisen tillsammans med en rad andra effekter har gjort att vi inte kan se vad för effekt som avdragen haft på sysselsättningen ännu? Att den skulle vara helt verkningslös, det betvivlar jag dock. Kan det även vara så att många fått behålla jobbet för att folk haft mer pengar att konsumera för?

Varför är det ett sådant liv om det femte skatteavdraget som har skjutits på framtiden om det inte är något som folk vill ha? Är det bara att det var ett vallöfte som inte blir uppfyllt i tid som är det som upprör eller kan det vara så att folk vill ha sänkt skatt?

Jag tycker i alla fall att det är värt en fundering.

Bloggar etiketter: ekonomisk jämlikhet, jobbskatteavdrag, klasshat, klyftor, överklassafari, samhällsgrupper

Relaterade inlägg:

1. Inga pengar!
2. Ekonomisk sanering

Har ju sett en del mindre positiva inlägg i flödet under den tid som jag varit insatt i det som diskuteras. Har tänkt att de beror på antingen okunskap eller att personerna bakom är ”oseriösa” och inte drar sig för att driva med hela grejen. Deras liv, deras val. Jag förundras, men väljer att inte slösa någon energi på det.

Jag har däremot sett ett syfte med detta fenomen. Utifrån mina egna erfarenheter och vad jag observerat under mina 32 år i livet så finns det faktiskt ett behov av detta att prata om och ifrågasätta manliga normer, det som anses vara manligt, hur man ska vara som man och allmänt runt det manliga könet (genus).

Det som jag förstått är det som upprör mest är att det som tas upp i #killgruppen på något sätt skulle utgöra ett hot för kampen för kvinnors rättigheter. Feminism och genus handlar om strukturella skillnader för kvinnor och män. Att bli behandlad annorlunda pga. sitt kön. Feminismen vill jämställa könen och pratar om de skillnader som finns mellan de som genus.

Jag är väl medveten om att det finns skillnader och att det inte går att jämföra hur kvinnor upplever verkligheten med mäns upplevelse, men det betyder ju inte att män inte har några problem alls bara för att kvinnor har mer strukturella svårigheter. Det finns ju problem som rör det manliga genuset som berör männen mer än kvinnor, men de problemen hänger ofta ihop med hur verkligheten ser ut för kvinnor. Speciellt då männens beteende är det som påverkar kvinnors verklighet, i många fall på ett negativt sätt.

Det som jag anser #killgruppen betyder eller kan komma att betyda i ett längre perspektiv om det får utvecklas och växa till något mer än en grupp personer som twittrar om diverse ämnen, är något som jag tror kan få betydelse för båda könen. Det handlar helt enkelt om mänsklig utveckling. Om vi ska få ett jämställt samhälle, där alla har samma rättigheter och skyldigheter i praktiken och inte bara på pappret, så måste alla ha möjlighet att ifrågasätta normer. Det måste vara okej att få må dåligt, att få prata om sina känslor och be om hjälp. Även för killar.

Det är inte självklart för alla killar idag. Jag tror inte det. Det är ofta männen själva som ser till att det är så. Jag har själv bevittnat det och blivit kallad för diverse saker pga. det. Man ska dricka öl, man ska det ena och det andra, just för att passa in i de normer som finns. Gör man inte det så får man skit för det. Inte okej. Inte heller okej att män inte känner att de kan just få känna att de får vara ”svaga” och inte alltid starka. Som ju faktiskt varit en traditionell syn på mannen i många år.

Nu vet jag även här att det håller på att förändras, det är mycket bättre än för kanske 50 år sen till exempel. Men vad jag tycker #killgruppen gör och kan göra i framtiden är att skapa ytterligare förutsättningar för att fortsätta denna utveckling och få det att kanske gå fortare.

Jag är helt medveten om att det handlar om en mindre klick med personer som liksom fastnat i det här och att det finns många personer som inte alls känner igen sig i detta. Men jag anser att problemet är så pass utbrett att det ändå finns ett behov att prata om det, att lyfta upp olika frågor och komma fram till hur man kan bekämpa sexism, våld, osv. Saker som tyvärr alldeles för ofta drabbar kvinnor.

Att som en del beskylla alla män för allt som skett i världshistorien mot kvinnor blir bara okonstruktivt och negativt i längden för den utveckling som behövs. Ju fler män som kan ta sig ur denna bild av att man måste vara och bete sig på ett visst sätt för att bli accepterad som man, desto bättre.

För ingen vinner på att man ska passa in i en mall. Inte jag, inte du, inte afrikanska kvinnor, inte japanska män, ingen ingen ingen! Och kom inte och säg att jag inte vet vad jag pratar om. Jag vet mycket väl vad kvinnor världen över utsätts för dagligen. Jag har fyra systrar, har skrivit två uppsatser om sexhandel med kvinnor och barn. Jag har till stor del växt upp med kvinnliga vänner och har även läst kurser på högskolan inom ämnet kön. Har även boken Det andra könet av Simone de Beauvoir hemma i bokhyllan.

Så det så. Med det inte sagt att jag är någon expert inom området, men jag har en viss insikt i alla fall. Jag är medveten om att det är många oftast, många och andra generaliseringar i denna text, det går ju självklart inte att tala för alla, men på något sätt måste man förmedla verkligheten.

Finns mycket mer jag skulle vilja säga, men jag stoppar där.

För mer om det som skett under dagen i #killgruppen:
http://t.co/xuG06JVj
http://t.co/hLdyFBrg

Tack för ordet.

Bloggar etiketter: #killgruppen, genus, jämställdhet

Relaterade inlägg:

1. Om manlighet i #killgruppen
2. Varför är jag Lunare?
3. Varför tvivlar jag?