Filmen heter Förvandlingen och går ut på att Rachel Weisz karaktär Evelyn ska förvandla Paul Rudds karaktär Adam från en blyg och lite tafatt kille till en snygg och självsäker sådan. Det hela är en del av hennes examensarbete i konst, att se hur man kan förvandla ytan på en individ genom små manipulerande ord och uppmuntran. Och det är just detta som jag känner är intressant, hur vi genom ord kan få andra att rycka upp sig och vilja bli bättre.

Jag vet med mig själv att jag själv inte kan förmå mig själv att utvecklas inom vissa områden, jag behöver yttre påverkan för att få till en förändring. Det kan räcka med bara några ord eller en enkel uppmaning för att jag ska upptäcka saker som jag kanske aldrig upptäckt själv. Det är lustigt alltså. Att andra kan se en med helt andra ögon och trycka på små saker och göra en så stor skillnad.

En kommentar om konst och temat runt det i filmen. Jag tycker att det hon gjorde var moraliskt fel och att hon berättigade sitt agerande med att det var konst, det kändes galet. Man kan inte göra en massa saker med personer och sen säga att det var i konstens namn och sedan gå fri från all skuld. Så fungerar det inte.

Bloggar etiketter: fel, film, moral, tankar

Relaterade inlägg:

1. allt det här är fel
2. Du är allt Jag har.
3. Vad allt ska vara besvärligt då!

Läs även andra bloggares åsikter om krig, irak, pedofili, soldater

Intressant?

Bloggar etiketter: åsikter, fel, moral

Relaterade inlägg:

1. Krig är meningslöst
2. Barn…
3. Barn på köpet. Bonus eller inte?

På onsdag i nästa vecka röstar riksdagen om regeringens proposition om ”en anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”. Enligt lagförslaget ska bland annat Försvarets radioanstalt, FRA, få rätt att läsa mejl, fax och sms som passerar Sveriges gränser genom kablar.

SVD 13/6

Detta föranleder en ökad bevakning av våra privatliv, som ska ske genom statens överseende. Som är lika med intrång av individers integritet. Som aldrig är acceptabelt, det finns ingen orsak som berättigar detta. Detta i syfte att skydda oss mot terrorister. Vilket känns en smula absurt. Snacka om att spela eventuella terrorister i händerna.

Det som känns värst är att de politiker som egentligen är emot förslaget eventuellt kommer rösta enligt ”partipiskan”. Vad är det för något? Jag trodde de var där för att representera folket, inte att tillsammans i en organisation sitta och bestämma över våra öden. Jag tycker det verkar vara en bunt ynkryggar som sitter i vår riksdag. Rösta enligt er moral och ert samvete. Ge inte bort er fria vilja i förmån att ses som lojala till partiet. Det är fegt!

Kom inte och tala om idealism och den krassa verkligheten. Det är bara en dålig ursäkt.

Jag kan absolut förstå andras reaktioner, men de kan kännas en smula överdrivna, men det kanske är vad som krävs. Finns nog inget som går att utesluta, det kan ske övergrepp och det kan bli ett storebrorsamhälle. All statlig kontroll över individer är dålig.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, terrorism, staten, individer, ursäkter, integritet, riksdagen, regeringen

Intressant?

Bloggar etiketter: åsikter, framtid, framtiden, moral, politik

Relaterade inlägg:

1. Kristna väljare viktigast
2. Nedladdningslicens lösning för framtiden?
3. Övermänniskoidealet – utopi eller framtid?

Detta är ju en klar vändning i debatten, visst har möjligheten att göra det till en avgiftbelagd internettjänst genom bredbandsleverantörerna. Jag kan absolut tänka mig att betala kanske 20-30 kronor mer i månaden. För att slippa tjatet liksom. Vet dock inte hur pass effektivt det blir, eller vad prishöjningen blir, men det får väl framtiden utvisa. Även om hur filmindustrin och tv-bolagen ställer sig kan ju vara intressant. Nu gäller ju det här bara i Sverige och den svenska musiken, men det kanske är en kommande trend på en global marknad.

Även internationella rättigheter skulle gå att licensiera, menar Stims vd.

Som han säger, så kan det ju göra framtida licenser i utlandets musikindustrier aktuella. Men han menar nog att de svenska musikbolagen kan utfärda licenser i andra länder. Men förhoppningsvis så kan det också betyda att de inför ett liknande system i andra länder. på något klurigt sätt. Framtiden är intressant, jag tror att det på något sätt måste lösas, för det kan inte pågå som det gjort nu. Teknikens under brukar bli det som bestämmer.

Även Mr Runesson på bloggen Ett hus liv och lustar och andra livsaktiviteter håller med om detta och tycker att musikbranschen bland andra bör utnyttja tekniken till sin fördel. Som de gjort tidigare gånger då ny teknik har revolutionerat hur musiken sprids.

Kritisk till detta förslag är Claes Krantz som menar att det är detsamma som en fildelningsskatt. Men jag vet inte om han överdriver. Klart, det kan ses som en skatt. Men frågan är ju om det är omoraliskt eller inte att inte betala för det man tar. Och om man faktiskt stjäl något.

Intressant att bara nämna är de moraliska problem som uppstår när det kommer till dessa frågor. Det är väldigt lätt att blunda för det moraliska när det handlar om teknik eftersom dess effektivitet oftast slår ut moralen.

Enligt Kenth Muldin så är det ett frivilligt avtal, så ingen behöver skaffa sig en licens. Man skaffar det abonnemang som man känner är relevant, ett speciellt fildelarabonnemang borde bli aktuellt för de som vill fildela musik lagligt. Så då kan man välja om man vill agera moraliskt efter en lag, eller agera moraliskt mot sina egna värderingar. Oavsett så tycker jag att valfrihet är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om moral, musik, fildelning, stim, licenser, teknik

Intressant?

Bloggar etiketter: fildelning, licenser, moral, musik, stim, teknik

Relaterade inlägg:

1. Principavtal kanske en lösning?
2. framtiden…
3. planer för framtiden

I kampen om att få så många väljare som möjligt, säljer nu de demokratiska presidentkandidaterna ut sina religiösa övertygelser, för att visa att de också delar den tro som är så viktig för så många, speciellt för de uppemot 60 miljoner som är bibeltrogna, av deras möjliga väljare.

Jag tycker personligen inte att religion har med politik att göra, eftersom det blir till ett slags medel att sprida den egna tron. Det är bara att se på de länder där de religiösa ämbetsmännen leder landet. Det hämmar enligt mig den mänskliga utvecklingen. Bokstavstroende ger mig rysningar. Snacka om att lägga sitt liv i någon annans händer.

Enligt de som är troende så är det moral och värdefrågor som är viktigast, vilket nu alla som vill bli valda till president måste ta hänsyn till. Förhoppningsvis är det mesta ett spel för gallerierna. Eftersom demokraterna inte tänkt ändra sig när det kommer till abortfrågan och de homosexuellas rättigheter. Fast de tonar ned de frågorna istället, för att inte stöta sig med de religiösa väljarna och försöker överflytta tonvikten till frågor som miljön och klimathotet och kampen mot fattigdom och rasfördomar.

Jag medger att jag är djupt oroad över situationen där borta. Religion klingar inte positivt i mina öron och särskilt inte med så många troende i ett land som verkar gå åt fel håll.

Andra bloggar om: religion, politik, usa, demokraterna, presidentval 08, väljare, abort, homosexuellas rättigheter, kristna

Intressant

Bloggar etiketter: fel, kandidaterna, moral, politik, religion, usa

Relaterade inlägg:

1. Ateister i USA
2. tankar om saker
3. Ta åt er äran, människor!

Ikväll ska jag iväg och träna så jag får göra nåt lite mer aktivt med mig själv. Jag och en klasskompis ska boxas med varandra. Nej, inte direkt på varandra, men med pads och så. Litet boxpass liksom. Ska bli kul, jag gillar sån träning.

Tänkte på det här med alkoholdrickande. Har inte druckit sen jag var på Halloweenfest i studion. Det är väl ca en månad sen på lördag. Inga problem än så länge. Har förvisso inte haft något festsug heller. Det svåra är ju att inte bli alltför moraliskt fördömande mot andra som dricker. Känner att det finns vissa sådana tendenser. Gäller väl att sköta sitt och inte bry sig om vad andra gör. Kan ju alltid skratta åt dem när de gör bort sig.

Så får det bli. Nu funderar jag på att hänga knäveck från tredje våningen här på bibblan, för att sträcka ut ryggen lite. Kanske är lite väl våghalsigt. Jo, jag skippar nog det. Back to work.

Andra bloggar om: tråkig, boxning, alkohol

Intressant

Bloggar etiketter: fest, huvudvärk, moral, plugga, tenta, tentaplugg, Träning

Relaterade inlägg:

1. Ut i kylan
2. Halloween, flytt, m.m.

Utgångspunkten innan kursen startade var vad de tre beteendevetenskapliga ämnena psykologi, pedagogik och sociologi var för mig. Svaret blev ungefär att det är olika medel för att få förstå hur människor fungerar, deras beteende och olika sociala samspel i dagens samhälle, för att fatta mig kort.

Verktyg för att förstå och se dessa saker ur andra synvinklar. Framförallt i ett längre historiskt perspektiv, är vad den här kursen har gett mig. Massor med upplysning som förklarar hur vi kommit fram till det vi kallar kunskap. Jag finner fler sätt att ta mig ur den självförvållade omyndighet som Kant talade om. Jag känner mig alltså mer och mer bildad för var dag som går. Bilden av hur vårt samhälle vuxit fram ger en verkligen perspektiv på bl.a. dagens problematik. Att förstå hur stor inverkan upptäckten av olika vetenskaper och utvecklingen av nya teorier gjort på vårt samhälle är väldigt spännande. Allt detta har förändrat min syn på vad beteendevetenskap är å det grövsta.

Det faktum att reformationen och senare även upplysningen spelat så stor roll som de faktiskt gjort gör att jag kan se sammanhanget. Förståelsen för de beteendevetenskapliga ämnena har kommit fram just för att jag istället för att bara se till vad man använder dem till i dagens samhälle, så ser jag det djupare sammanhanget bakåt i tiden. Att de har vuxit fram successivt. Att filosofer och vetenskapsmän genom rationellt och även empiriskt tänkande kom fram till olika teorier och kunskaper. Även om religionen och kyrkans makt försökte att förringa de upptäckter som t.ex. Galileo, Newton och Darwin gjorde. Eftersom de inte passade in i deras värld, där Gud var det centrala.

Den bild som dominerade inom filosofin innan upplysningen, att vi människor är den mest centrala och upphöjda varelsen i Guds universum, började förändras. Vi var inte alls utvalda eller speciella utan här på grund av en ren slump. Detta har ju gjort att vi blivit tvungna att söka vår mening i tillvaron inom oss själva, istället för att se till något utanför, något oförklarligt. Att vi nu förstår att vi inte är upphöjda kommer sig av att de utmanade sig själva att gå utanför de ramar som fanns på den tiden. Allt detta tvingade fram nya teorier och filosofier. Som bidrog starkt till den växande bilden av vår oviktighet. Vi har bl.a. fått använda oss av hermeneutiken, alltså tolkningsläran för att förstå vår omvärld. Som har lett fram till bl.a. behaviorismen och psykoanalysen.

Något som verkligen är av stor nytta är att ha kunskap om den hårda och mjuka upplysningen. Hur balansen mellan de båda är något av det viktigaste som vi måste tänka på idag för att få ett bättre samhälle. Nu kan jag peka ut nästan exakt vad som är hård utveckling som nästan oåterhållsamt kan härska över oss, medan vi bara sveps med. Det är främst ekonomin och pengarna som styr oss. Detta var jag ganska väl medveten om innan. Medan jag även kan se vad som behövs för att stoppa just en sådan utveckling. Det mjuka, det eftertänksamma som vi behöver. Det som ser till oss som individer i ett gemensamt samhälle av individer. Det svåra är att förena alla viljor, det är nästintill omöjligt. Vi måste se till att göra aktiva val, som inte ser oss som oförmögna individer utan möjlighet att påverka vår framtid.
Jag tror dock att det hårda i dagens samhälle någon gång längs vägen kommer och måste backa. Den dagen då vi helt tappar det mjuka är nog dagen då mänskligheten går under. Det svåra är att finna balansen mellan de båda. Att kunna hitta vad som krävs i situationsspecifika problem. Ska vi satsa på att gå längs med den mjukare linjen och inte alls ta hänsyn till eller använda oss av det hårda eller kommer det hårda ge oss förutsättningarna att lättare få fram ett bättre samhälle. Det svåra är att låta hjärtat styra och inte låta marknadens kalla hänsynslösa vindar råda utan hänsyn för de mer mänskliga aspekterna.

Innan den här kursen hade jag inte kunnat uttrycka mina tankar om vårt samhälle som jag kan nu, eftersom perspektivet var alldeles för kort innan. Man kan säga att jag innan kursen bara upplevt en väldigt kort upplysning, när det kommer till de beteendevetenskapliga ämnena. Och det är först nu som jag förstått det. Det har märkts ganska tydligt under de diskussioner som vi haft inom vår grupp när vi arbetat med grupparbetet. Det liksom bubblar fram massor med saker ur mig som förståelsen för begreppen som vi kommit i kontakt med under kursen, har lockat fram ur mig. Min förståelse för den långa upplysningen har gjort att jag blivit sådan att jag bättre kan se det lilla i det stora sammanhanget. Finns ett bra ordspråk som gestaltar det jag menar.

”Små under som går oss förbi medan vi söker efter de stora tingen”

Ta reifikationen och sättet att se på oss som individer. Hur viktigt vi tycker att status och materiella ting är. Detta tror jag påverkar vårt sätt att förhålla oss till varandra och ju mer främmande vi blir för oss själva, desto mer tappar vi i den mjuka utvecklingen. Och betydelsen av de relationer vi har. Det enda som räknas är det hårda, hur mycket vi är värda i pengar. Vad vi kan erbjuda andra i form av en produkt, en vara. Vi blir på det sättet åtskiljda från varandra och delas in i olika fack och grupper, beroende på vår status. Ett klart partikularistisk synsätt växer fram och detta kan leda till orättvisor. T.ex. så kan en del personer med högre status, som en välkänd artist få vissa privilegier p.g.a. sitt kändisskap för att få till ett exempel.

Å andra sidan kan vi nog inte leva i ett universalistiskt samhälle fullt ut heller. Vi är olika och har olika grundförutsättningar. Alla i samhället måste så långt det går få sina behov uppfyllda, så bra det går. Även detta är en balansgång som vi kommer att få fortsätta med i framöver.

När vi då tappar det mjuka i livet hur kommer vår framtid då se ut? Det sunda förnuftet känns försvagat och tappar sin mening? Etiken och moralen förfaller? Vi som människor skulle förlora på det i längden. Nu vet jag inte om det kommer gå såhär långt, men om vi inte är aktsamma så kan det sluta väldigt illa.

Små exempel som i Asplunds bok (Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Bokförlaget Korpen 1997.), det här med att man med att sluta hälsa på sin granne så innebär det att man utövar mikromakt. Det är sådant som jag känner igen, men aldrig hade tänkt på i sådana termer. Om det inte hade varit för den här kursen. Det ligger så mycket mer under ytan på det som sker i vardagen som åskådliggjorts för mig. Vilket medför en djupare förståelse för tillvaron. Det påvisar att det våra sinnen och kroppsspråk spelar en viktig roll när det kommer till det sociala samspelet.

Jag har själv haft vissa problem med det ovannämnda sociala samspelet, har inte alltid känt mig helt bekväm med de olika företeelser som förekommer inom t.ex. vissa sociala grupperingar. Som det här jag nämnde tidigare med att bli inplacerad i olika fack p.g.a. vissa yttre attribut eller inre egenskaper. Med den kunskap som jag vunnit under kursen kan jag analysera och förstå min omgivning bättre och slipper kanske övertolka vissa personer eller grupperingar i samhället. På så sätt kanske jag kan ignorera att folk vill förenkla min person genom att ge mig attribut som kanske inte alls stämmer. Även missförstånd kan nog undvikas på ett helt annat sätt. Jag har i alla fall fått verktygen att kunna göra det, sen är det ju självklart upp till mig att utnyttja dessa på ett så positivt sätt som möjligt.

Kan avsluta med att nämna att jag verkligen tycker att kursen gett mig vad jag förväntade mig innan. Förhoppningen var ju att jag skulle kunna debattera bättre och få kunskap som kunde ge mig bättre förutsättningar för att kunna upplysa min omgivning och få dem att tänka ett steg längre istället för att förenkla. Det känns verkligen som att jag är på rätt väg.

I framtiden som jag ser den kan mycket ske. Beroende på hur vi väljer att utvecklas. För jag tror att det krävs att vi gör ett aktivt val om vi vill ha en chans. Vi får inte bli offer för den självförvållade omyndigheten utan vi måste se till att fortsätta med att arbeta med upplysningens fortgång, så att alltfler kan bli upplysta. Utan den kommer vi givetvis inte kunna utvecklas. Vi måste lära oss av våra misstag och använda det förflutna för att kunna förstå och förutse hur vår framtid kan te sig. Våga drömma och inte förlora tron på att det finns något ljusare bortom horisonten

Bloggar etiketter: debatt, ekonomi, framtid, framtiden, gud, kontakt, missförstånd, moral, relationer, religion, social, sociologi, status, tankar, usa, utgång

Relaterade inlägg:

1. ytligt beteende
2. Praktisk filosofi: Natur, tillväxt, framsteg
3. Övermänniskoidealet – utopi eller framtid?

Det fanns i princip bara en artikel i häftet som jag fastnade för. Som verkligen var intressant. Den om hur man kan jämföra Pippi Långstrump med Nietzsches övermänniska. Det som först fångade mitt intresse var hur den generella uppfattningen av vad begreppet övermänniska står för beskrevs. Att det i mångas ögon fått en negativ klang som egenskap eller synsätt, att vara en övermänniska. För när jag läste det och tänkte efter så insåg jag att det stämde även hos mig. Jag förknippade det med nazismens ideal och hur de såg på den ariska rasen.

Efter att ha läst några stycken så insåg jag ju snabbt att det inte alls handlade om något negativt, utan något som kändes väldigt positivt. Man kan relatera det till att ha en sund livsattityd. Ur ett individuellt perspektiv. Övermänniskan antar utmaningen att acceptera livet som det är, på både gott och ont. Amor fati är formeln för hur en människa ska förhålla sig till livet. Man ska älska sitt öde och inte vilja förändra något utan omfamna det som kommer i ens väg med samma attityd. Att se det positiva i situationen istället för det negativa.

Det förekommer fler tolkningar av vad övermänniskoidealet innebär som är felaktiga. Det handlar inte om att vara effektiv, eller kunna hantera flera sysslor samtidigt. Det handlar om den attityd och det förhållningssätt man har till livet och de händelser man möter på vägen.

Nietzsches syn på t.ex. kristendomen var inte positiv. Det lidande som religionen förespråkar, är enligt honom livsförnekande och gör att människor inte lever livet till fullo. Pippi däremot har förlikat sig med de negativa aspekterna i sitt liv och fröjdas åt det positiva, i sann dionysisk anda. Hon ser möjligheterna istället för hinder. Hon säger ja till livet, där kristendomen säger nej. Det finns väldigt många bra exempel i artikeln som påvisar att Pippi är en av de övermänniskor som Nietzsche talar om. Hennes sorglöshet, handlingskraft, originalitet, kreativitet och frigjordhet är alla egenskaper som en sådan besitter. Hon inser även att kunskap inte är beständig, vilket är typiskt för övermänniskor.

Nietzsche kritiserar även den rådande naiva tilltron till förnuftet som förekommer hos många av de stora filosoferna som Aristoteles och Kant. De menar att passionerna måste vara slav till förnuftet, vilket han inte håller med om. Han har ett helt annat synsätt på hur det förhåller sig. Han menar att vi inte alls är så förnuftiga som vi tror att vi är. Vi blundar helt enkelt för den irrationalitet som råder bland oss.

Nietzsche riktade även kritik mot Moralen som han såg som en vana som ej var genomtänkt. Moral säger han är en konserverande kraft som enbart förhindrar människor att hitta nya vägar att vandra. Vilket medför att människor som lever med en moralistisk grundsyn blir hämmade i sin utveckling, de blir korkade och fega. Deras hopp om att göra sig nya erfarenheter och uppnå lycka och självförverkligande minimeras. Den självstyrande övermänniskan däremot är fri och kan gå emot det sociala arv som finns i samhället. Hon skapar sina egna lagar och är ej bunden till sin medfödda miljö.

Detta innebär dock inte att hon vill få andra att göra som hon gör. Hon är främst sin egen världs skapare. Inte andras. Att vara en fri ande ska inte berättiga individer till att begå hemska gärningar. Man ska och kan inte bevisa sin överhet genom att mörda. De negativa impulser som man kan erfara bör användas i kreativa syften. Något som kan vara till nytta för samhället t.ex.

Nietzsches uppmaning är inte att alla ska bli likadana, utan att bli sin egen person, på så många sätt man bara kan, utan att kopiera någon annan.

Frågeställning:

Nietzsches ideal av vad som är en övermänniska kan ses som ett eftersträvansvärt mål, men är det möjligt att uppnå ett sådant samhälle? Eller är det en utopi?Kan vi förändra vårt samhälle mot att utvecklas till ett sådant samhälle med hjälp av pedagogiska metoder? Uppmuntra barn att lära sig att tänka som en övermänniska.

Bloggar etiketter: fel, framtid, lycka, moral, religion, social, sorg

Relaterade inlägg:

1. Iluminati – Sanning eller fiktion?
2. den ljusnande framtid är….
3. RAKAT ELLER INTE?

Jag får själv betala räkningen

Rubin (1994) har intressant, roligt men samtidigt seriöst redogjort för aggressionshämningens psykologi. Enligt Rubin försöker människor, som blivit rädda för sin vrede, att blockera den på olika sätt. En blockering är ”Jag tänker inte bli arg och därför kan jag vara säker på att du inte blir arg.” Det är livsnödvändigt för dessa människor att bli omtyckta av alla. Därför måste de själva vara hyggliga så att andra blir hyggliga tillbaks. Tyvärr lyckas de inte bli omtyckta. Vredesblockeringen gör nämligen all djup vänskap omöjlig eftersom vrede ingår i mänskligt beteende och därmed i kärleken.

Jag känner igen mig så jävla mycket i den här texten. Med viss modifikation självklart. Jag är absolut inget skolboksexemplar av just den här sortens hämning. Visst jag har förtryckt ilska många gånger pga att jag inte kan hantera just de känslorna. Det och oron att göra någon ledsen, såra, gör att jag oftast inte agerar ut den eventuella frustration jag upplever, utan blockerar den. Mycket av detta kommer från min tidiga barndom och min konflikträdsla är djupt rotad i just denna känsla. Får inte bli arg, för då kan de bli arga tillbaka och då vet jag inte hur jag ska kunna hantera situationen. Sen har jag problem med att se min rätt. Vad ger mig rätt att känna så, är det verkligen rätt av mig att bli arg för detta. Problemet leder absolut till att jag inte lyckas nära några djupare relationer. Vilket gör mig till en rätt ensam och isolerad person.

Den andra stora blockeringen är Sköt-dig-själv-syndromet. Den människan engagerar sig inte i andra av rädsla för att tappa kontrollen över sina känslor, vilket gör att han inte kan få några varma relationer. Det är för dessa människor ett livsvilkor att hålla ångestskapande känslor, t.ex vrede, borta.

Kunde inte ha sagt det bättre själv. Det i sin tur leder till att jag verkar egoistisk och ointresserad. Förklarar säkert också varför jag sällan frågar tillbaka på frågan hur jag mår. Frågar jag så måste jag lyssna på svaret och det kan ju innebära att jag reagerar på något sätt som kan frambringa obehag. Det här sker dock för det mesta helt omedvetet, men det stämmer dock ändå.

Det finns flera olika sätt med vars hjälp vreden hålls borta. Att undertrycka den är ett. ”jag blir helt enkelt aldrig arg” fungerar lika dåligt som ”Jag ids inte reagera.” Det går helt enkelt inte att prata bort vrede enligt Rubin (jämför dock rationellt tänkande som motmedel mot alltför handikappande känslostormar).

Jag kan rationalisera bort nästan vilken situation som helst i min hjärna. Har nästan alltid ett försvarstal, förklaring eller bortförklaring till de mest absurda situationer. Det mesta går ju faktiskt att förklara rent logiskt, sen har ju frågan om moral och ens egna värde en roll som jag har svårt att väga in i ekvationen. Det här med att inte orka reagera på orättvisor är också smärtsamt sant. Men det förklarar jag som så många andra på det otroliga nyhetsflödet med negativa nyheter. Man blir avtrubbad tills slut, om man inte redan är det innan.

Vreden kan också flyttas över till andra och mindre farliga personer än dem vreden gäller. Den kan också vändas inåt människan själv som då kan bli deprimerad.

Klockrent i nyllet. En käftsmäll värd namnet kan jag ju uttala mig om detta stycke text. Har ofta märkt att om jag är i en situation med en person som jag anser som ”ofarlig”, med andra ord, inte bryr mig speciellt om dennes känslor eller eventuella mothugg, så kan jag vara rätt aggressiv. Ofta utan anledning. Minsta lilla grej kan blåsas upp och få proportioner som de inte hade fått annars. Som om personen var någon som jag ansåg vara ”läskig”. Samma gäller det här med att vända vrede mot en själv. Gör nästan alltid det. Först blir jag arg på situationen, sen personen som anklagar mig eller är arg på mig och till sist rationaliserar jag det tills att jag blir arg på mig själv, för personen hade ju rätt, så är det. Jag är den dumme och förtjänar vrede.

Andra bloggar om: Aggressioner, Hämningar, Anders Engquist, Psykologi

Bloggar etiketter: ångest, flyt, känslor, lycka, moral, relationer, snö

Relaterade inlägg:

1. Jag hittar inte ut.
2. Så här är det/var det..
3. ångest.frustration.hål.

Snacka om att Medelsvensson, även jag, har för lite riktiga problem. Åh nej, jag fick inget bla-linne av det och det materialet som jag hade spanat in i 4 månader på H&Ms hemsida, för några gamar snodde det rakt framför ögonen på mig. Stackars dig! Pröva att bo i en hydda i ett jordbävningsdrabbat land och ha 15 minusgrader ute.

Ja, jag vet att jag överreagerar, men det är nog såhär jag känner inför såna här händelser. Att folk ens orkar stå och trängas för att få tag i ett ynka plagg, en tygbit för flera tusen är för mig ofattbart. I min meningen har man inte så stor koll på omvärlden då. För att spä på det hela kan jag nämna att jag köpte en kavaj för 800:- i veckan och jag är nog lika god kålsupare med, fast inte på samma sätt. Dubbelmoral kanske, men ändå inte. Lite paradoxalt kanske, men sån är jag.

Bloggar etiketter: bloggen, fel, gud, moral, status

Relaterade inlägg:

1. hums, weird..
2. Hur går det till?
3. Vad gör jag här??