Inlägg märkta ‘vila’

Intetsägande helg

måndag, 11 februari, 2008

En dag som mest gått till att städa, äta väldigt lite och lite läsning. Så kommer jag minnas denna söndag. Fast nej, jag kommer inte minnas den alls. Folk fyllde år, men jag har inte gjort något direkt vettigt. Förutom just sagda städning och lite kånkande av prylar till källaren.

Igår var ungefär likadan. Tvättade mellan 16-18, gjorde i ordning mig och åt, var på fest i lite mer än 2 timmar, sen gick jag hem till Andy och hängde en stund. Sen hem och ja, sova. Som jag ska göra nu, för jag ska upp åtta imorgon, en lång dag, med föreläsning och seminarium och sen möte om läxläsning.

Mellanhelg, sådan där då det är ganska lugnt och man hinner vila upp sig innan nästa vecka och helg eller något. Skönt att ha allt under kontroll. Godnatt världen!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om

Vakna ur trötthetens grepp

lördag, 9 februari, 2008

Vakna! Folk orkar inte.

Istället för att valsa efter läkemedelsföretagens visa och köpa farmakologiska hjälpmedel mot trötthet, tycker psykologen och docenten Aleksander Perski att vi bör ta efter idrottstjärnor som Sanna Kallur och Anja Pärson och se till att återfå det vi förbrukar i energi, istället för att kemiskt återställa vår balans. Vi behöver vår återhämtning i form av vila för det, vilket många i dagens samhälle hoppar över. Orsakerna är många, förändringarna som sker i vårt samhälle, kraven på småbarnsföräldrar och hur vi vill bli uppfattade är alla bidragande orsaker.

Personligen tycker jag att det är lite löjligt. Visst att man vill ha ett framgångsrikt arbetsliv och räcka till för sina barn och samtidigt ha en givande framtid mitt i allt det, men någonstans måste man ju inse sin mänsklighet och prioritera. Allt hinns inte med helt enkelt. Ju tidigare det går att inse det, desto bättre tror jag att livet blir.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Framtidens ljuvliga liv

fredag, 21 september, 2007

Det är som jag sagt någon gång tidigare rätt fascinerande att se hur folk lever sina liv. Jag menar, se bara på mig. Tog mig många år att ens våga mig på att börja den resa jag är på idag. Men jag kom hit till slut. Medan andra skaffade barn och levde det livet så har jag försökt finna mig själv innan jag ens funderar på det. Har inte kommit hela vägen, men jag känner ändå att jag träffat någorlunda rätt.

Som någon skrev någonstans, så är det så många som bara nöjer sig med ett liv och fast de inte är riktigt hundra på om de vill ha det liv de lever så stannar de där dem är. Jag kan på något sätt förstå det, men samtidigt, så nej. Men jag är ju trots allt inte en sån som nöjer mig. Jag gillar att göra det lite mer invecklat. I alla fall i vissa fall.

I andra vill jag göra det jävligt enkelt för mig själv. Men jag kanske ska utmana ödet lite mer. Som att söka jobb som jag inte tror att jag klarar av. Måste ju på något sätt stiga ur min safe zone och sluta vara så bekväm. Vill man komma någonstans så måste man ju liksom våga lite. Ser hur folk runt om mig söker både det ena och andra jobbet, medan jag inte har uppdaterat mitt CV sen jag fick mitt jobb på mikron för ca 2 år sen.

Frågan är om det finns så mycket mer att lägga till på det. Men det är ju just därför jag ska söka jobb. Måste som sagt uppdatera CV:t. Vilket känns surt. Jag behöver nog hjälp. Jag vill ha min referensperson nu! Så jag kan börja klura på mina tankar om min framtida karriär. Så jag kan bli mer målinriktad. Det är för jävligt att inte ha ett mål att fokusera mot. Kanske ska klura på det med sen.

Nu måste jag dock klura på sängen, så jag kan bli utvilad och kan klura fram massor med fina formuleringar imorgon.

Robert Jordan har dött.

måndag, 17 september, 2007

Idag när jag satte på datorn och skulle kolla in bloggar som uppdaterats under natten såg jag att ett inlägg från författaren Robert Jordan, hade trillat in. Eftersom han har varit sjuk en längre tid i Amyloidosis, så är det inte ofta den uppdateras, så jag gick för att läsa den så fort jag såg att inlägget fanns. Vilket visade sig bli ett antiklimax.

Sometimes even when you’ve fought your best…., var de ord som mötte mig och bara efteer några ord insåg jag att det oundvikliga hade skett. Han hade fått kasta in handduken mot denna sjukdom efter år av kamp mot den. Ens första reaktion är ju att neej, han skulle ju inte dö. Han skulle ju få skriva klart sitt jätteepos om Draken återfödd.

Men det fick han alltså inte, snacka om att missa målgången med bara några meter. Det var inte långt kvar på hans sista och tolfte bok, som jag och miljontals med andra fantasyfantaster väntat på i flera år. Faktum är att jag i tio år har följt denna serie. Ända sen jag sommaren för tio år sen var på väg hem efter en sommar I israel och köpte en av hans böcker på flygplatsen. Sen dess har jag varit fast. Har varenda en av de böcker som ingår i serien, prologer, epiloger, faktaböcker. Saknar bara den sista. :(

Som tur är har han berättat hur han planerat den sista boken och hans fru Harriet är väl insatt i hans arbete. Så som jag förstått det kommer nog hon slutföra hans verk. Hoppas han får vila i frid nu efter flera års kamp.

Andra bloggar om: , , , ,

Intressant

Massor med aktiviteter

lördag, 25 augusti, 2007

Idag är det Lördag, alltså har det varit A.N.K.A och det var kul att vara funktionär kan jag säga.
Lappleken och Irländsk julafton är så mycket roligare att titta på än att delta, fast vilket som funkar.
Igår var vi på Lögarängen här i stan och grillade och mest myste, kändes rätt lagom. Jag badade även.
Kårpremiären var svettig. Men trevlig den med. Kommer bli lika svettigt ikväll när vi ska på kåren.
Beware jobbar så vi ska supporta de som ställt upp. Vi ska även ha mingel med MACH och Mälekon innan.

Så nu ska jag fixa dit lite fler märken på min overall. Klistret försvann mystiskt igår så jag fick köpa en ny tub idag.
Men först ska jag nog vila lite. Tror jag behöver det faktiskt. Även om jag överlever.

How evul am I?

fredag, 12 januari, 2007

You Are 26% Evil


A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well.
In some ways, you are the most dangerous kind of evil.

How Evil Are You?

Morgonhumor.

onsdag, 10 januari, 2007

Ah, vad skönt det är att vakna utsövd för en gångs skull, måste minnas det, så jag lägger mig i tid i fortsättningen. Känner mig någorlunda frisk idag med. Drack ingefärsté innan jag gick och la mig, kanske hjälpte. :)

Verkar vara en skön dag ute. Ska bli spännande att pröva cykeln nu. Hade ju ett snett däck förut, men jag tror att jag har fixat till det nu. Så nu kanske däcket inte går in i bromsarna och göra att det känns som att man cyklar i motvind och uppförsbacke hela tiden. Kanske blir lite faart!

Känner mig mer motiverad nu när jag är utvilad med, kanske tilloch med svarar på några instuderingsfrågor. Har ju några att svara på inför tentan och jag tror att det kommer bli väldigt vårt att hinna att svara på alla, samt att jag borde läsa typ alla sammanfattningar i boken och skriva in alla mina anteckningar.

Hade jag varit lite effektiv hade jag gjort det för länge sen, men jag är ju som sagt inte den mest organiserade människan. Som på faddermötet här om dagen. Satt mest och nickade och snackade en massa strunt, nu såhär i efterhand vet jag inte vad jag skulle göra. Men det löser sig.

Rödbets och feferonimilkshake med jordgubbsmjölk. FTW! Morgonhumor är bra grejer.

Andra bloggar om: , , ,

Intressant

Gaphals.

fredag, 8 september, 2006

Inte gå på efterfest och komma hem 04.30 när man ska med tåg dagen efter.
Fick boka nytt. Ja, vad gör väl 70 kronor. Var för trött för att gå upp när det var dags.
Halsen mår mindre bra efter gårddagen, men jag skyller på den och så får vi se om jag blir bättre efter lite vila.

Jag skulle ju inte skrika och ha mig, men det är ju så kul.

Get busy.

torsdag, 7 september, 2006

Oj, fullt upp nu igen.
Vakna 10.00. Kanske liiite tidigare.
Ner i tvättstugan, tvätta kläder.
Sen iväg till Djäkneberget.
Sista aktiviteten i vår nollning, Studentkampen.
Heja på våra supernollor!
Sen är det förförfest, förfest, fest och kanske tillomed efterfest.
Sen är det faktiskt fredag och jag ska hem och vila upp mig.
Åker via E-tuna, för den sträckan är gratis = billigare hemfärd, samt att jag slipper omvägen förbi sthlm. Ska kanske boka resan ja. Sen sova.

Sänkt.

söndag, 3 september, 2006

Idag är jag sjuk.

Nu pallade jag visst inte mer. Efter lite lätt misshandel av mig själv de senaste veckorna, med en lightversion av en förkylning. Så blev jag nog sjuk inatt. Jag visste vad jag gav mig in på så jag klagar absolut inte. Men nu kan jag äntligen vila lite. Ett helt dygn.

Imorgon 17.00 börjar nästa aktivitet. Tills dess ska jag läsa och dricka té tills jag spyr. Så min stackars hals får vila lite. Kommer inte prata med någon, inte yttra ett ord i onödan. Behöver nog gå och handla, men annars så sätter jag inte min fot utanför denna dörr.

225 sidor att läsa tills tisdag. Måste bara sätta igång så blir det skitbra. Inget som stör eller så.

Just det, Studentolympiaden ja. Kan ju återberätta lite om hur det gick.

Vi började med att köra boomfighting. Man sitter på en stång och ska försöka slå ner varandra. Som i Gladiatorerna. Jag hoppade över den grenen. Sen var det stadsjakten där man ska hämta saker som står på en lista. Vi tyckte att det gick jättebra, men det var några lag som var bättre.

Sen var det plankskidor. Vi vann över motståndarlaget. Hyfsade poäng. They sucked.

Sen var det dags för lite lunch emellan allt. Tror det var frågequiz om Västerås sen. Tyvärr blev vi totalt överkörda av Vips där, sjuksköterskorna. De var helt rabiata och hade svarat på frågorna innan de ens var ställda. Vi gillar inte Vips.

Sen var det dags för sista grenen som var sumobrottning. Vi blev väl ganska mosade där med, men några poäng knep vi. Sist ut hade vi en hejdundrandes stafett. En vända skottkärra, en runda ägg-i skedbalansering och sen skulle det ätas kolasnöre utan händer. Sen hade vi två tappra Svartåsimmerskor. Tyvärr funkade inte deras luftmadrass så bra. Den liksom gick sönder.

Vi kom näst sist i mål, men eftersom fyra lag blev diskade så blev det en bättre placering.

Så vi höll inte direkt fanan i topp. Förra året kom de som nu är våra faddrar och nollekompisar 2:a.

Men vi kämpade på väl.