Fear itself

4100074688_d0be351805

Jag vill konfrontera rädslan. Jag vill bekämpa den och krossa den. Så jag och alla andra kan bli fria. Så mycket går förlorat på grund av den.och det är för jävligt rent ut sagt. Så mycket som går förlorat på grund av rädsla. Sätter upp hinder och stävjar utveckling. Utveckling är för mig något som är livsviktigt, ändå har jag låtit rädslan att ta överhand och styra mig i så många år.

Vad är jag rädd för då? Är det att bli avslöjad, ensam eller kanske att få ett nej? Att inte vara omtyckt eller hamna i konflikt? Ja, det är väl lite av allt egentligen. Men det jag behöver intala mig själv och fatta är att som jag lever idag så leder ju inte det direkt till någon lycklig tillvaro. Det är bättre att försöka och misslyckas och komma igen, än att bara ge upp och inte försöka. Det är just det jag måste intala mig själv. Det är inte hela världen att göra bort sig, eller vara förvirrad eller vad det nu är för något som hindrat mig i alla dessa år.

Vad är det värsta som kan hända? Jag lär mig vad jag ska satsa på? Jag får reda på vad som betyder något? För att få till en förändring måste jag tänka helt tvärtom mot hur jag tänkt senaste 15 åren. Dags att bryta beteenden och mönster och framförallt vanor. Var patetisk, våga gör bort dig. Någon gång på vägen så kommer det någon som uppskattar det på det rätta sättet. Våga tro på det.

Fuck fear itself!

photo credit: Revelation 2 via photopin (license)

Var fan tog dagen vägen?

4291413264_a73a24c387

Igår vaknade jag ca 10.30 och helt plötsligt så är klockan 19.40? Hur gick det till? Hade ju knappt gjort något på hela dagen. Såg på Idol från i fredags, det tog väl ca 2 timmar, sen då? Lite Vem vet mest och sen tog jag mig tid att äta lite, vilket jag borde göra igen, men jag är så inte sugen på något över huvud taget. Jag släktforskade bort kanske en timme med också. Sen tog jag ett bad och så har jag gjort lite diverse saker som att sortera och skanna in lite viktiga papper. Tydligen så är allt det tillsammans en hel dag.

I fredags var jag och såg Maskinen på Grönan och det var svettigt och skoj, tills slutet när man skulle hem. Då tyckte jag inte det var lika kul längre, totalvägrade stå och vänta på båten med en miljard småkids och traskade hela vägen från Grönan till Gamla stan. Där tänkte jag möta upp de andra på The Liffey, men vakten sa att det var fullt och de var ju redan inne, så då fick jag en ursäkt att åka hem och däcka i soffan till filmen Home. Vaknade kvart i sex igår morse och la mig i sängen istället för soffan där jag somnade.

Tidigare på dagen i fredags så jobbade jag lite för att jag hade ett mötet vid 09 och sen gick jag till kontoret en sväng för att styra lite saker. Väntade även ett besked om min framtid på företaget där jag jobbat sen i december. Det blev ett positivt sådant så jag stannar väl där ett tag till. Var nästan helt säker på att jag inte skulle vara kvar så blir väl till att tänka om och kötta vidare. Men jag uppskattar verkligen att mina kollegor verkligen vill ha mig kvar.

Hoppas bara att det som gått okej hittills senaste tiden fortsätter göra det. Att trenden med framgång i mitt arbete fortsätter. Ja, den som lever får väl se, gäller väl mest att jobba på att förhålla sig till vad som sker.

photo credit: Time Flies via photopin (license)