Framtiden?

Sitter och funderar lite över vad framtiden kan bära med sig. Har inte en susning men jag kan ju spekulera. Just nu ska jag läsa klart en till kurs utöver den jag snart slutför. Sen är det full fokus på uppsatsen. Finns inget som ursäktar några som helst när våren närmar sig att inte kämpa på och klara av det. Ser fram mot det.

Sen kommer sommaren med jobb, äntligen få göra något som inbringar pengar, jobba heltid och få lite rutin på vardagen.

Nu är jag mest trött och ska sova. Ibland när jag lullar runt på nätet så kan jag känna den stora hopplösheten komma krypandes. Blir alldeles för mycket information att ta in och det finns en hel del skit där ute som man kan störa sig på.

Nej men om man ska ta och sova lite och träna imorgon. 🙂

A brighter future?

En sociolog har framtiden för sig.

”Sociologi handlar om individen och samhället och relationen däremellan”

”Sociologi är studiet av sociala relationer och processer, människors möten i vardagen, livshistoria och identitet. Sociologer intresserar sig för frågor om makt- och könsrelationer, arbetsliv och ledarskap, social ojämlikhet, etniska relationer och konflikter,
ungdomskulturer, utbildning, massmedier, sociala rörelser, familj, barns utveckling, brottslighet, boende, välfärdsstaten, vård och omsorg med mera. Sociologisk kunskap bidrar ofta till förändring. Forskningen försöker förklara människors handlande men också förhållanden i samhället. Sociologiska analyser ger ofta nya insikter om sådant vi tidigare tagit för givet.”

Till alla er som undrar vad jag sysslar med. Jag är väldigt intresserad av att förändra samhället. Hela det tänk jag har kan kopplas till det här med förändring. Jag ser det som en ständig utveckling mot nyare och bättre samhällen. Vårt samhälle anser sig vara så civiliserat och kommit så långt, men jag vet bättre. Det finns väldigt mycket som kan bli bättre med hjälp av kommunikation, informationsspridning och delaktighet. Det är när vi inte engagerar oss i vårt samhälle som det blir sårbart. När vi blir undanhållna information tas vår delaktighet ifrån oss och en slags apati uppstår, vilket leder till ett bristande samhällsengagemang.

Jag känner mig upplyst, min utbildning leder någonstans. Nu ska jag bara finna vart den pusselbit som jag börjar bli, passar in.

Sömnlöst

Jaha, så sitter man här mitt i natten och kan inte sova. Vad nu det ska vara bra för. Somnade i sängen fullt påklädd strax efter 23 tror jag det var. Vaknade halv 4 och försökte somna om, men såhär 2 timmar senare så har jag inte lyckats med det. Det är helt sjukt vad mycket man hinner fundera på under så kort tid. Allt från hur man kan tjäna ihop en massa pengar fort som fan och slippa bekymra sig om framtiden, till vad som kan tänkas hända om 10 år. Är jag död eller lever jag?

Ser jag tillbaka 10 år och analyserar vad som hänt sen jag var 19, så är det ju en hel del. På många sätt har jag utvecklats, men samtidigt så är jävligt mycket detsamma. Jag är kluven till det här med framsteg ibland alltså. Visst fan är det bra att våga göra saker, men samtidigt så backar man ju med. De framsteg som man gör är ju liksom inte permanenta, de kan förgöras av bakslag med.

Men som texten på mitt bröst säger, mot stjärnorna genom svårigheter. Kanske ska se till att lida igenom dessa svårigheter med och inte fega bort en massa. Det är som vanligt med det. Mycket ord och lite verkstad. Fail helt enkelt.

Vad som vore underbart vore att hitta något som jag kunde brinna för, en idé, en tanke, som kunde livnära mig på alla möjliga sätt. Men sådana kommer inte från ingenstans, de måste man kämpa för. Jag är trött på att inte orka kämpa eller våga satsa. En dröm är ju att dra iväg till en paradisö någonstans i karibien och starta en enkel verksamhet, typ hyra ut båtar eller något och bara leva så ett tag, ha tid att njuta av livet och kunna fundera ut en massa smarta saker.

Ensam, busy och nere.

Kan inte påstå att jag är sådär jävla överlycklig just för tillfället. Känner att jag liksom tar avstånd och är tillbakadragen till en viss grad. Att börja tänka på att jag är ensam kanske inte var det bästa draget. Men å andra sidan så är det en social konstruktion att vara ensam. En definition på ett tillstånd som vi alla upplever mer eller mindre.

Vissa talar om självvald och andra om ofrivillig ensamhet. Och visst känner jag igen mig i båda två. Det är balansen mellan de båda som jag har problem med.  Jag tenderar att gå in i någon slags spiral av självvald ensamhet som övergår till ofrivillig som jag inte kommer ur.

En dag som denna är det dock bra, då jag behöver koncentrera mig på skolan. Har haft problem att prioritera rätt och fokusera på det jag är här för egentligen. Att skriva en fantastisk uppsats om något som jag är intresserad av och kan tänka mig att arbeta med även i framtiden, vilket inte är det lättaste.

Just nu försöker jag i alla fall att beta av distraherande faktorer. Som en seminarieuppgift som ska in från förra kursen. men det är bara att skriva på så jag har det avklarat. Sen ska jag börja koncentrera mig på inlämningsupggifterna till metoddelen. Fast det finns en hel del som kommer distrahera mig närmaste veckorna.

Sjöslaget, jobba på kåren, utbildning för kåren, kårfum osv. Men det som känns mest jobbigt är väl att vi ska vara två och två i vissa av uppgifterna, men jag har ingen att leka med 🙁

Ensam åter igen.

Viktigpetter

Jag hade ju en så bra tanke om mig och mitt s.k. liv eller ickeliv när det kommer till kärlek, men nu tappade jag bort frasen. Något i stil med att jag inte håller på med sådant för att jag är för romantiskt lagd för mitt eget bästa och när verkligheten inte kan vara lika fin som dikt, så får det fan vara. Därmed pasta! Verkigen bra med ursäkter för att slippa ta tag i situationen, i like, kanske inte..

Blev för övrigt invald i kårfum idag. Ja, jösses, hur ska jag hinna? Nej. Det ska nog vara rätt lugnt, tror det är typ 2-3 möten per termin, samt lite extrainkallat här och där. Och så lite utbildning ska jag väl hinna med va?

Jobbade pryo ikväll med, precis som igår, gick rätt smidigt trots personalbristen. Ska försöka styra upp lite bra i framtiden så det slipper bli ett problem, fick lite tips idag hur man ska gå tillväga, så det blir nog alldeles utmärkt.

Nu tänker jag och mitt halvsjuka jag sova, så jag orkar festa imorgon.

FRA och terrorismen

I veckan kommer som de flesta bloggare vet det att ske en omröstning som avgör hur framtiden kommer se ut för alla i Sverige. På ett eller annat plan kommer de flesta att beröras, omedvetet eller medvetet.

På onsdag i nästa vecka röstar riksdagen om regeringens proposition om ”en anpassad försvarsunderrättelseverksamhet”. Enligt lagförslaget ska bland annat Försvarets radioanstalt, FRA, få rätt att läsa mejl, fax och sms som passerar Sveriges gränser genom kablar.

SVD 13/6

Detta föranleder en ökad bevakning av våra privatliv, som ska ske genom statens överseende. Som är lika med intrång av individers integritet. Som aldrig är acceptabelt, det finns ingen orsak som berättigar detta. Detta i syfte att skydda oss mot terrorister. Vilket känns en smula absurt. Snacka om att spela eventuella terrorister i händerna.

Det som känns värst är att de politiker som egentligen är emot förslaget eventuellt kommer rösta enligt ”partipiskan”. Vad är det för något? Jag trodde de var där för att representera folket, inte att tillsammans i en organisation sitta och bestämma över våra öden. Jag tycker det verkar vara en bunt ynkryggar som sitter i vår riksdag. Rösta enligt er moral och ert samvete. Ge inte bort er fria vilja i förmån att ses som lojala till partiet. Det är fegt!

Kom inte och tala om idealism och den krassa verkligheten. Det är bara en dålig ursäkt.

Jag kan absolut förstå andras reaktioner, men de kan kännas en smula överdrivna, men det kanske är vad som krävs. Finns nog inget som går att utesluta, det kan ske övergrepp och det kan bli ett storebrorsamhälle. All statlig kontroll över individer är dålig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant?