Idag funderar jag på alla dessa hundratals och åter tusentals särintressen som finns i vårt samhälle. Det går ju inte att få alla att bli nöjda. Det må inte vara tanken med det hela heller, men jag får liksom inte ihop det. Det är så många som hävdar sin rätt och så många som borde få sin röst hörda som inte får det. Det drunknar i ett sorl av rop på hjälp från alla håll och kanter..
Allt detta får jag kastat i ansiktet när jag följer mina olika flöden på twitter. Det enkla vore ju att bara stänga av och skita i allt men samtidigt så fungerar det ju inte så. Man får helt enkelt sålla och det gör vi nog alla dagligen. Vad av all information som jag får kastat mitt håll kan jag ta till mig och vad kan jag inte ta till mig?
Tyvärr blir det ju ofta så att man skjuter allt åt sidan, man vill inte veta alls. Det blir system overload och failure. Så då tar vi till våra vardagliga verktyg som att låta just vardagen ta över våra liv och ägna oss åt massa saker som är rätt menlösa i sig. Men de fungerar bra som distraktioner för att slippa bry sig om de här jobbiga sakerna som ligger och naggar en i kanten. Alkohol, mat, droger osv fungerar bra för att distrahera oss. Eller allsköns hobbies.
Hur ska man göra, vad är bäst? Vad säger ert samvete er?
