Det känns som att samhället och dess invånare håller på att falla längre och djupare in i det vi kallar dekadens. De höga idealen som våra fäder givit oss har vi kastat ut med tron på en gud. Jag tror bestämt att de båda har med varandra att göra, utan att förespråka någon religion överhuvudtaget. Jag har ingen religion. Visst, jag är med i Svenska kyrkan på pappret. Så officiellt är jag kristen. Men jag är en sekulariserad person. Jag kan inte tro på en övernaturlig varelse som ska ha skapat världen. Men med förfallet av religionen så kom också tvivlen på meningen med livet. De har alltid funnits, men gud har varit miljontals människors tröst i den gråa meningslösa värld vi ibland lever i. Det är nånting vi glömt. Alla frågar och letar, men ingen verkar finna, bara går mer vilse. Det är nog dags att börja tänka om. Snart tar tiden kanske slut.. Och vad ska då våra barn ha? Vi är den generationen som inte kommer få det bättre än det redan är.. Vi har kommit till toppen. Just nu. Men just därför raserar vi det. Vi måste ha nåt att bygga upp att drömma om. Hur ser livet ut annars? Vi västerlänningar uppskattar inte våra rikedomar. Vi tar dem för givet. Vi har allt att förlora och vi kastar iväg det. Nu pratar jag inte om världsliga ting utan saker som fromhet, ödmjukhet, kärlek, respekt. Allt detta har blivit så grymt nedvärderat…pga att vi inte har tid. Grejen är att vi inte kan ta tillvara på den tid vi har, vi förvaltar den på fel sätt. Vi gör fel saker av fel anledningar. Vi vet ofta om det, vilket gör det än mer tragiskt.
Jag postar brevet imorrn bitti. Saknaden är enorm just nu.
