Att läsa om hur folk reagerat när deras vän dött, ger en verkligen en tankeställare. Det skär i en att läsa om det. Man förundras över hur världen kan vara så grym. Jag har sluppit den smärtan och det är jag väldigt tacksam över. Sen får man insikt. Jag förstår hur mycket mina vänner verkligen betyder. Jag älskar dem. Även fast jag har väldigt svårt att se det i vanliga fall. Att säga att man älskar en vän är så stort i mina ögon. Men om man nu ska älska någon, varför skulle det inte vara de som lyssnar på en, delar ens liv, bra som mindre bra stunder. Jag har haft problem att lita på folk i det förflutna. Eftersom jag blivit förrådd och besviken. Men nu har det gått tre år.. Det handlar om ömsesidig respekt som kanske inte fanns under mina unga dar. Barn och tonåringar kan vara så grymma. Det handlar så ofta om att passa in och bli accepterad. Då har de valt bort mig. Inte för att det är nåt fel på mig, tvärtom. För att jag varit för anpassad till de mer normala värden som borde råda i världen. Jag har haft vissa värderingar som gjort att jag inte gått i samma fällor. Jag har alltid stått på mig och gått den väg som jag trott varit den rätta. Och om man ser efter så har jag valt rätt för det mesta. Jag behöver inte alltid lära mig på det hårda viset, även fast jag kanske gjort det indirekt.
Till alla er som känner er träffade. Jag älskar dig/er.. som min vän/mina vänner. 🙂
Personligt värre va 😉
