Lyssnar på Winnerbäcks nya, har iofs inte lyssnat riktigt helhjärtat. Men han håller måttet som han satt förut. Ingen tvekan om det. Idag hade jag en period med pissdag. Allt gick åt skogen. Ja, det är sånt som händer. Stackars mig som har ett jobb. 😛
Imorgon är det fredag. Skönt som vanligt med lite helg. Har middag och utgång inplanerad på fredag. Kanske bara blir utgång, men skitsamma fest blir det. Jag har vin kvar sen förra helgen och grejer. Sen på Lördag är det stor fest ute i bushen 😉
Jag är en lallare tydligen. Lyssnar på Lars Winnerbäck och funderar på livet. Han har lyckats ringa in min generations apati och tvivel om våra liv. Vardagens gråhet och alldagliga lunk som tynger oss mörka kvällar som denna. Man vill bara fly och slippa alla krav och måsten. Har man valt rätt eller borde man kanske ta och våga chansa och bege sig ut på äventyr istället för att välja tryggheten. Hörde ett bra tal om det där på en tv-serie häromdagen.
Just nu känner jag fuck utseende och allt ytligt. Fuck tråkigt och inrutat liv som man har bara för att få pengar som man gör av på menlösa saker. Som att supa bort all tristess för att man lever just det där inrutade livet. Snacka om att snurra i cirklar.
Fan, jag behöver eld i mina ådror, inte ingenting alls. Mer drama, såhär kan jag nog inte ha det. Trygghet über alles är inte bra. Jag behöver bli rövad ut på äventyr av nån. Nu har jag ju möjlighet till lite äventyr faktiskt. Ska försöka styra upp det.
Sen tänkte jag på en sak här förut, jag tror att jag har kommit så långt jag kan komma i min utveckling som människa just för tillfället. Jag behöver utvecklas i en relation. Börjar känns som att jag fastnat och inte kommer längre. Fan. Eller så kan man det. Jag kanske inte vill bara. Vad vet jag. Jag är ju en lallare.
Jag har haft ett par turbulenta dagar i mitt liv. Det har varit mycket att tänka på och handskas med. Att bli 25 har med det hela att göra, fasta anställningen och en massa tankar om framtiden. Det är rätt mycket omorganisering i våra led med så det är mycket som är turbulent. Som sagt.
Får ta det dag för dag och försöka utvecklas så gott det bara går. Kommer att engagera mig mer nu. Har inte haft nån större anledning innan. Men nu känns allt mer på riktigt. Jag är inte längre vikarie. Jag är en av dem. 😛
Nog om jobb.
Jag har fast anställning.
Jag fyller 25 vilken minut som helst nu.
Jag ska se på film.
Och äta smörgåstårta tills jag spyr.
Nu börjar det ringa. Skönt. Oron börjar släppa. Det blir nog en bra fest ändå. 🙂
Mer rapport om det senare. Oj, glömde visst göra inlägget hemligt. men nu får bara jag läsa. Jag har börjat inse att polare är olika. En del är man bara ytlig kompis med tydligen. Svårt att hitta pålitliga såna. Såna som är ärlig och säger om de inte kan komma. Som inte ljuger ihop nån historia. Fan är jag nojjig eller vad är det frågan om? Skitsamma. Jag visste det förut, så varför är jag förvånad? Skit i det. Snart kommer det folk 🙂
Så många olika människor, alla mysterier i sig. Jag förstår inte ens på mig själv, än mindre någon annan. Det läggs in värderingar och man bedömer utifrån sig själv. Även om man anser sig vara en öppen person så kommer man att hitta individer som inte passar in i ens världsbild. Som man inte förstår sig på. Jag vill bli förstådd. Att någon ska se på mig och veta exakt. Eller åtminstone ska vilja ta reda på vad det är jag är och vad som finns inom mig. Jag väntar ännu.
Ja en helg helt utan nåt speciellt att göra behövs ibland, särskilt när man är pank. Blir liksom inte så mycket annat gjort då. 🙂 Men jag har städat och haft besök iaf. Yenkan kom och mös med mig soffan, såg den skitroliga Eurotrip. En hel del klockrena scener i den alltså.
Samt sett en massa filmer. Ska fortsätta med det så fort jag skrivit ner lite tankar jag haft. Lyssnar man på låten We Are som Ana sjunger. Hon var ursprungligen med i gruppen Excellence som formades ur första säsongen av Popstars. Ja, lite extra info. Den låten är med i soundtracket från Spiderman 2. Väldigt bra är den. Nu kommer texten.
”See the devil on the doorstep now (my oh my)
Telling everybody oh just how to live their lives
Sliding down the information highway
Buying in just like a bunch of fools
Time is ticking and we can’t go back (my oh my)
What about the world today
What about the place that we call home
We’ve never been so many
And we’ve never been so alone
(Chorus)
You keep watching from your picket fence
You keep talking but it makes no sense
You say we’re not responsible
But we are, we are
You wash your hands and come out clean
Fail to recognise the enemies within
You say we’re not responsible
But we are, we are, we are, we are
One step forward making two steps back (my oh my)
Riding piggy on the bad boys back for life
Lining up for the grand illusion
No answers for no questions asked
Lining up for the execution
Without knowing why
(Chorus)
It’s all about power then
Take control
Breaking the rule
Breaking the soul
They suck us dry till there’s nothing left
My oh my, my oh my
What about the world today
What about the place that we call home
We’ ve never been so many
And we’ve never been so alone…. so alone
(Chorus)
It’s all about power then (we are)
Take control (we are)
Breaking the rule (we are, we are)
Breaking the soul (we are)
They suck us dry till there’s nothing left (we are, we are)
My oh my, my oh my
We are
We are (its all)
We are
We are, we are (take control)
We are
We are
It’s all about power
Then take control”
Min tolkning är denna.
Vi utvecklar teknologin, men inte oss själva. Vi förlorar vår självständighet och blir beroende av apparater. Syftet är att få fler sätt att komma närmare varandra, men det verkar som att vi blir mer ensamma och instängda. Vi förstör för oss själva men blundar för den sanningen. Vi kan inte hejda utvecklingen heller. När vi stänger in oss, stänger vi ute det onda som pågår ute i världen. Vi sitter som åskådare till en hemsk film och blir inte ens berörda. Vi har blivit bedövade av för mycket. Vi överbeskyddar oss själva så mycket att vi inte klarar av den smärta och det känsloliv som tillhör livet. Vi har blivit fragila i vårt inre. Minsta motgång får oss att sluta oss inom oss själva. Vi blir vår främsta fiende. För varje framgång vi har har vi dubbelt så många motgångar. Vi utnyttjas av de med makt för att de ska få mer pngar och makt. Vi vet inte ens varför vi gör en del saker, vi låter oss manipuleras. Vi måste ta tillbaka makten innan vi krossas, våra själar förloras och vi blir marionettdockor. men det kan vara för sent.
