Ja, slå mig då! Din jävel! Ge mig en riktig smäll, så jag känner att jag lever.
Fight Club fick bli tidsfördrivet innan jag fick sömn igår. Helt rätt sinneslag hos mig för att ta in den filmen, fan va skönt att bara slåss. Släppa taget och bara slå slå slå! Ja, jävlar, ska nog ta och köpa en sandsäck och ett par boxningshandskar. Det sögs att man är mesig i början när man slåss, men att man blir hårdare för varje slag.
”A guy who came to Fight Club for the first time, his ass was a wad of cookie dough. After a few weeks, he was carved out of wood.”
Typ nåt sånt. Men det skulle kräva en massiv uppoffring av allt, tror inte det.
Gonatt.
Pingback: Ett eko i mängden » Blog Archive » ”Fight Club” - på riktigt.