Men alltså hur kommer det sig att jag alltid tänker på det negativa, det som förstör. Bränner skeppet innan det hinner ens avgå. Det är otroligt mycket som ska stämma om jag ens ska börja tänka tanken, why? Vad har vi som måste stämma då? Jo såhär är det. Detta är ofta vad som är fel.
Du är inte söt nog, du är säkert ett psykfall, du bor för långt bort, du pluggar och måste koncentrera dig på studierna, du är för ung, du är allergisk mot katter, du är för snygg och sofistikerad, du är upptagen, du har barn. Du vill inte vara mer än kompis med mig.
Ja, det finns säkert en miljon till olika saker som spelar in.
Är detta ursäkter, inte vet jag. Men en sak vet jag, det är aldrig lätt. Vet inte om det är jag som är för kräsen eller för feg för utmaningar.
