Rising through the ashes

Har haft en släng av ångest hela kvällen. En ångest som griper tag och förlamar. Tankarna snurrar runt i cirklar, precis som varje steg jag någonsin tagit. Runt i små cirklar som inte leder någonstans. Plötsligt kommer frågan varför upp och med en suck ignorerar jag den och går vidare. För jag vet att inget svar i världen hjälper. Jag kan inte minnas hur eller varför jag hamnat här. Jag vill liksom inte utsätta mig själv för den valsen. Det är en förrädisk dans. Allt är ju inte så enkelt. Eller lurar jag mig själv? Jag kan ju inte radera allt jag någonsin gjort. Jag kan inte gå tillbaka och göra om. Jag måste stå här och göra det bästa av det jag har nu. Glömma bort alla farhågor och hinder jag sätter i min egen väg och bara köra.

Micke, du måste starta om igen. Håll ditt huvud högt och andas in djupt. No more. No more. Nu ska här utnyttjas varenda liten möjlighet. Med lite vila också förstås.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.