Även fast jag aldrig tagit ett endaste lyckopiller i mitt liv känner jag mig obekvämt nog avtrubbad. Har förvisso haft en hel del situationer att träna upp min självkontroll på. Men det är allt lite sorgligt att man ska behöva vara sån. Bygger jag upp mitt försvar får jag räkna med att stänga ute en del saker med. Fast konsekvenserna av självkontrollen har inte varit den ursprungliga avsikten. Det liksom kom med. På ett hörn, på eget bevåg. Utan min tillåtelse. Varför ska alla aktioner ha en reaktion? Egentligen är det väl logiskt, men jag är nog inte villig att betala priset som jag redan betalar. Känslomässigt stympad individ. Härligt, helt underbart.
Fan, jag har verkligen lyckats med något. Fast det var aldrig meningen att det skulle bli såhär.
