Sitter på pendeln hem. Blev kvar på Lidingö. Var trevligt. Ska bara hem och byta om i princip. Ge katten lite käk och kärlek. Hittade en bok om något jag kan identifiera mig med hemma hos syrran. Ställd av Susan Faludi. Handlade om mansrollen och hur den blivit förändrad de senaste decennierna. Har skrivit lite om det förut. Just denna bok behandlade amerikanska män, bl.a. hemkomma soldater från Vietnam. Vilket kändes aningen orelevant. Det är ju inte direkt den svenska mannens verklighet. Skulle vara kul att se en svensk variant på temat dock.
I min värld finns många olika s.k. nidbilder på hur n man kan vara. Olika stereotyper. Det finns dock ingen som jag passar in i. Jag är ingen nörd, sportfåne, yuppie, brat eller popoffer. Däremot har jag lite av varje. Jag tar av det jag gillar i olika subkulturer. Fast mest är jag nog mig själv. Det är rätt positivt att känna att jag inte passar in i något fack helt och hållet. Kanske är det mina egna fördomar som gör att jag har svårt attt se att även andra inte går att placera in i fack, men oftast känns det som att det är lättare att placera in andra än mig själv, utifrån det jag ser.
