Har befunnit mig i något som kan benämnas som ett svekens tidevarv.
Känt av smärtan och besvikelse. Format ett försvar.
Logiken säger mig inget när jag omedvetet distanserar mig.
Egentligen borde jag bara strunta i det livet lärt mig.
För det är inga goda erfarenheter som ger en något bra.
Släpp garden och ströva fritt bland vän och ovän.
