Come closer.

Den här känslan att aldrig riktigt hitta någon man klickar med totalt, kommer nog hemsöka mig ett tag till. Jag vet ju rent logiskt att det är för att jag inte vet hur det känns. Jag blir inte heller såpass ”förälskad” i personer heller. Beror på det där med rädslan att bli sårad, att våga släppa in folk. Ingen som nått eller når allra längst in.

Det är helt enkelt en sak jag får jobba vidare på.

Illa, illa som fan.

Var ju uppe alltför sent inatt. Kom inte i säng förrän 04.30. Så jag försov mig naturligtvis till vårt gruppmöte. Kom väl en timme försent. Men men. En i gruppen hade faktiskt plitat ner allt det vi diskuterat och sammanfattat det otroligt bra. Vi hade lite problem med det sist, så det var väldigt starkt av henne och schysst.

Vi ska nu bara diskutera som vi ska göra på redovisningen. Lite som i ett program från utbildningsradion. Hoppas jag inte får alltför mycket hjärnsläpp bara. Bör inte vara någon fara, så jag ska sluta oroa mig i onödan. Det är bara att tuta och köra.

Tänkte att jag skulle hämta ut böcker från Adlibris som jag beställt, det är två böcker från Terry Goodkinds serie Sanningens svärd.

Chainfire

samt

Debt of Bones

Men klantig som jag är så hade jag inte tittat ordentligt på avin, kommer in på ICA, plockar på mig lite saker som jag skulle handla. Går till kassan och ber att få låna en penna, eftersom jag inte skrivit på avin. Hon i kassan säger att de inte fått in något från adlibris. Jag säger att jag fick avin i fredags. Sen kollar hon på den lite noggrannare. Står förstås att jag ska hämta ut det i Pettersberg som ligger bredvid Vallby. Heja mig!

Innan jag somnar.

Jag borde skriva blogg här också. Tror fan jag ska göra det ändå. Känns som att ni där missar allt jag säger. Inte för att jag säger så värst mycket nuförtiden. Men det kanske kommer. Livet kanske ter sig annorlunda. Skriver ju redan annorlunda än här. Kanske har med hela Lunarstormgrejen att göra. Man vet ungefär vilka man skriver för, det blir kanske mer personligt så.

5 år sen den hemska dagen, usch. nine eleven

————

03.09

Vill jag bara säga att jag är glad för att jag har min familj. Även fast de är längre bort än nära oftast. Livet är väl sånt. Får ta vara på de stunder man ses.

Annars så vet jag inte vad jag ska skriva om. Det sker en hel del. Nolleperioden i skolan är slut och jag ska försöka mig på att bli helt frisk nu. Blir till att ta det ganska lugnt. Inget mer än plugga. Tror inte det är något annat som sker heller. Inget som är mer ansträngande än för huvudet.

Hamnade på bio idag med några klasskamrater. Klev av tåget och så helt plötsligt hade jag hamnat i en liten träff. Vi var några stycken som klev av samma tåg från E-tuna. Sen såg och träffa vi massor med folk. Lite kul det där att man faktiskt inte är helt isolerad i en stor folkmassa, utan känner igen och dessutom hälsar på folk.

Så är det inte hemma.

Det bådar gott för framtiden om inget annat.

Alla är så öppna för nya människor och man känner sig inte utesluten utan välkommen och inräknad i gemenskapen. Alla har liksom samma förutsättningar. Skitbra. Det som är ännu bättre är att de flesta är funtade någorlunda likadant.

Mobil säljes.

Hemma igen, va skönt.
Köpte en ny mobil för 2800 pix idag.
k610i. Flådigt värre.
Måste dock köpa nya lurar.
Nytt minnekort.

Någon som vill ha en z800?
Med minneskort 512 mb och hörlurar?
Telenorlåst antar jag att den är ett tag till.

Hör av sig, den är lite kantstött bara.
Eller lägg ett bud här.