Harry Potter sliter med sig själv
Var och såg Harry Potter och Fenixorden i måndags och jag är nöjd med hur storyn fortsätter.
I den här filmen växer mörkret ytterligare. Främst inom Harry själv. det gav serien i sig en ny dimension och jag gillade det, men det gör jag alltid. I alla fall när det kommer till såna här berättelser. Jag blir alltid lika hönförd och begeistrad. Vill vara med i filmen, slåss mot trollkarlar och kunna utföra fantastiska tricks, som ingen annan kan. Jag ser väl upp till den där hjälten som alltid finns med och vill vara som denne. För det finns knappast något mer nobelt än så väl?
Fann även lite kopplingar till sådant som jag sktrivit om tidigare, alltså Ayn Rand och de individualistiska tankar som återfinns där. Tror många är influerade av henne på alla möjliga sätt. Eller så är det fler som tror på liknande saker.
Fast vissa saker i slutet på filmen, kändes lite väl uppenbara. Lite väl många hints om framtiden.
Relaterade inlägg:
