Nej, för fan vilket liv man lever egentligen. Det blir bara som det blir ibland. Jag vill ju att saker ska vara rimliga och liksom make sense, men det är alldeles för sällan det gör det. Man sveps liksom med i allt det hela på något sätt och ja, mitt i allt det hela galna och tokiga så finns man liksom bara. Helt fantastiskt. Har sprungit runt på stan och hejat på våra rookiesar hela dagen, de var heeelt fantastiskt duktiga. men nu måste jag duscha, så jag kan ta mig till förminglet.
