Jag fundera och känner efter och inser att jag är trött. Jag är trött på allt spel, alla roller och förväntningar på hur man ska vara. Att det bara är yta som räknas hela jävla tiden. Inget betyder något på något sätt. Fast så finns det där andra där någonstans ändå. Det är så dubbelt liksom. Och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Det blir liksom att man glömmer bort sig själv och försöker förhålla sig till allt det andra. Och jag är så jävla trött på det. Kan man inte bara vara äkta utan att behöva leva upp till en massa jävla skit hela tiden?
Relaterade inlägg:
