Apatin finns här och andas på mig så jag inte kan tänka. Hade tänkt kolla på den data jag ska använda, men när jag kollar på den så blir jag bara förvirrad. Hjälp? Jag kan inte få mig till att göra något. Jag är förlamad. Bah! Nä nu går jag till Kåren och skiter i det här, som vanligt. Har inte ens koll på vilken dag det är. Fy fan alltså. Då får jag iallafall lön imorgon. 🙂
Månad: december 2008
Decode
[youtube]RvnkAtWcKYg[/youtube]
Den här låten. Den hörde jag på radion nyss och direkt så förstod jag var den hörde hemma. Nog för att jag sett filmen två gånger och redan läst första boken. Men jag hade en liten aning om att det var den låten från filmen.
Spoilervarning.
Så jävla fantastiskt. Jag är helt insugen i Stephanie Meyers värld. Jag förstår Bellas dragning att vilja bli en av dem. Samtidigt som jag förstår att det inte är något man kan göra bara sådär. Hennes beskrivningar av Edward gör att jag personligen skulle vilja vara precis som han. Barnsligt och löjligt kanske, men bilden av deras fantastiska relation och dess komplikationer, ja det är något magiskt över det. Obeskrivligt är det.
För att jag föddes
Jag försvann samma dag då du bestämde att jag skulle få finnas till.
Eller resan som jag nu färdas på, började då, jag färdas ständigt mot denna till synes nattsvarta framtid, som aldrig någonsin kan bli bättre. Nu låter det överdrivet och dramatiskt utan ände. Men på många sätt är det min sanning.
Långt djupt inne i all oändlighet av alla tankar och känslor som aldrig får komma ut så är det så det är. Lika vackert som fågelns flykt mot den vintermulna himlen, lika omfattande är tragiken inom mig.
Ingenting verkar spela någon roll längre. Varför bryr jag mig om att skriva det här då? Om jag det visste. Jag kan ändå aldrig förmedla hur jag känner.
Hur allt jag gör bara känns som något som inte är på riktigt, att ingenting jag känner kan vara på riktigt. Just nu vill jag bara sova. Sova dygnet runt för att slippa allt.
Depression säger du? Jag vet inte. Jag kommer visst aldrig över att vara den jag är idag.
Alla val jag gjort till denna dag har lett fram till hur det är idag. Jag orkar inte längre vara den jag är. Jag vill inte. Jag vill vara den jag skulle vara. Den jag skulle vara.
Orädd, rak, ärlig, ta situationer utan att rygga tillbaka. Inte svälja och ta emot, vara diplomatisk och undvikande. Jag vill kunna uttala allt det jag aldrig säger.
Allt detta har gjort att jag inte har någon, ingen jag kan släppa allt för. Jag är isolerad, ensam och rädd, för att jag föddes. Föddes till en grym och sjuk värld. Efter att jag läst allt jag skrivit i det här inlägget så kan jag på något sätt se sanningen i det, samtidigt som jag också kan se att jag inte alltid känner såhär. Men det handlar om grunden till mina problem.
Det som liksom alltid finns där, som jag inte lyckas få bort. Resultatet är att jag förblir ensam.
Orkeslös
Jag har funderat på att börja videoblogga, men jag har lite problem med det hela. Det känns så jävla skumt att sitta och prata in i en kamera. Det går inte att göra det på ett naturligt sätt. Jag vet inte heller om jag kan sitta och bara snacka rakt ut i luften utan manus. Det kräver lite mer planering än jag har ork till. Just nu orkar jag nog ingenting heller. Ska nog lägga mig i sängen och bara slappa. Skiter i det mesta just idag. Behöver det.
Full fart framåt
Sitter och skriver på min uppsats och jag kommer någonstans, inga jättesteg, men ändå små små steg framåt. Känns jättebra att äntligen få något gjort. Handledningen senast var rätt avgörande. Satt i två timmar och gick igenom det jag höll på med och förenklade en del som krånglade till det för mig. Nu när P-resan är avklarad så kan jag koncentrera mig ordentligt på uppsatsandet, men självklart har jag dragit på mig någon slags sjukdom. Kanske var det inte så smart att sitta i bastun och springa ut och rulla sig i snön och in i igen.. 😛
Grått och vått
Jag sitter i en datasal på skolan och försöker vakna till, men mina ögon bara suddar. Får ingen klarhet i skallen. Hade hellre legat hemma i min soffa och sett på avsnitt av Heroes, Desperate housewives och Terminator: The Sarah Connor chronicles i det här fruktansvärt gråa hemska vädret, men icke. Sånt får man göra när man är ledig efter en lång dag med jobb. Vilket jag inte håller på med. Jag pluggar ju, eller det ska föreställa studier iallafall.
Nu är tanken att jag ska försöka sätta mig in i tidigare forskning innan jag drar till min handledning. För att iallafall kunna få något gjort tills dess. Kommer nog bli en spännande handledning..
Sömnlöst
Jaha, så sitter man här mitt i natten och kan inte sova. Vad nu det ska vara bra för. Somnade i sängen fullt påklädd strax efter 23 tror jag det var. Vaknade halv 4 och försökte somna om, men såhär 2 timmar senare så har jag inte lyckats med det. Det är helt sjukt vad mycket man hinner fundera på under så kort tid. Allt från hur man kan tjäna ihop en massa pengar fort som fan och slippa bekymra sig om framtiden, till vad som kan tänkas hända om 10 år. Är jag död eller lever jag?
Ser jag tillbaka 10 år och analyserar vad som hänt sen jag var 19, så är det ju en hel del. På många sätt har jag utvecklats, men samtidigt så är jävligt mycket detsamma. Jag är kluven till det här med framsteg ibland alltså. Visst fan är det bra att våga göra saker, men samtidigt så backar man ju med. De framsteg som man gör är ju liksom inte permanenta, de kan förgöras av bakslag med.
Men som texten på mitt bröst säger, mot stjärnorna genom svårigheter. Kanske ska se till att lida igenom dessa svårigheter med och inte fega bort en massa. Det är som vanligt med det. Mycket ord och lite verkstad. Fail helt enkelt.
Vad som vore underbart vore att hitta något som jag kunde brinna för, en idé, en tanke, som kunde livnära mig på alla möjliga sätt. Men sådana kommer inte från ingenstans, de måste man kämpa för. Jag är trött på att inte orka kämpa eller våga satsa. En dröm är ju att dra iväg till en paradisö någonstans i karibien och starta en enkel verksamhet, typ hyra ut båtar eller något och bara leva så ett tag, ha tid att njuta av livet och kunna fundera ut en massa smarta saker.