Om jag ska vara helt ärlig så har jag aldrig varit arbetslös. Kan ha med det faktum att jag börjar mitt 19:e år i någon form av utbildning. Eller så har jag haft tur. Med tanke på detta så har jag aldrig behövt oroa mig för arbetslöshet. Nu börjar jag ju bli klar med det som ska bli min sista utbildning, i alla fall så det är tänkt. Jag menar någon måtta får det vara och jag vet inte om jag är orolig nu heller.
Det är inte så många som är av någon anledning. Om det är av ren isioti som man tror att det kommer lösa sig eller vad det nu kan vara, det vet inte jag, men det går alltid att få nåt jobb.
Det som oroar mig mes om jag nu skulle oroa mig, är att bli fast på ännu ett jobb där jag inte trivs, som känns sådär menlöst. Kanske inte är meningen att jag ska vara anställd, kanske är meningen att jag ska göra nåt helt annat. Vi får väl se vart bollen rullar, men den är i alla fall i rullning.
Efter imorgon, bara 3 dagar kvar.
